onsdag 19 juli 2017

Hyckleriet

Jag har varit präst länge, tror jag. Det blir 46 år i år. Det är nog länge. Har jag därmed utvecklat en viss sensibilitet när jag mött inställsamheten, de fromsinta fasonerna och det rena hyckleriet? Antagligen. Ibland skorrar det falskt när människor talar om sin stora tro eller om hur djupet av deras tro inte kan bedömas. Jag blir lite undrande. Jag skrev inte att jag blir misstänksam.

Jag har ju varit med om dopsamtalen, de som kännetecknades av hållningen när prinsen av Wied ville besöka den svenska Försvarsstaben under kriget. UD meddelade generalerna hur de skulle förhålla sig: "Håll honom för fan på gott humör." Så var det. Jag fick sällan vara med om att vi 4 år senare möttes, när dopbarnen började i söndagsskola eller barntimmar. De började inte, nämligen. Men vi tråcklade med varandra för att inte göra det svårt för varandra.

Det är väl den erfarenheten som får mig att undra över de politiska partierna i kyrkovalet, de som inte har ett enda ord att säga om Frälsaren eller om Ärendet. VISK har hittills mest underhållande. I den värderade tidningen Östra Småland/Nyheterna förklarade viskarna för mig att sådana frågor somde om tron och Jesus var "stora, riktigt stora", men ändå tycktes frågorna och svaren (vi inte fick höra) självklara. Det häpnadsväckande var att en präst undrade över dem. Eftersom frågorna var "stora, riktigt stora" fick de stå över för viskarnas del. Hur "stora, riktigt stora" de var framgick, fick jag veta, av diskussionerna som nu fördes om kyrkoordningen. Därmed, svarade viskarna, var debatten slut för deras del. Jag påpekade ödmjukt, eftersinnande, lågmält (you name it!), att det inte var kyrkoordningen som debatterades just nu utan kyrkohandboken. Kanske var det ofint av mig att kalla misstaget "fatalt". Men var det inte det?

Vad illustrerades?
Att folk som ställer upp i kyrkovalet inte alltid är byxade att hantera trosfrågor (där kom den usla vitsen igen!) Ska vi inte tala högljutt om den inkompetens som kandiderar för att bli beslutsfattare? Och ska vi inte konstatera det uppenbara, att kompetensen måste brista om man inte är van att gå i kyrkan och har läst på och funderat över det grundläggande som gör att Kyrkan alls finns? Krävs här inte ett brutalt ifrågasättande, givet att saken gäller något annat än MTD-religionen? Den moralistiska terapeutiska deismen kan de förtroendevalda självfallet värna - men då talar vi om något annat än kristen tro. Ska detta andra reservationslöst få ta över och därmed placera kyrkokristendom på soptippen?

Stort var hyckleriet i de kyrkosystem där alla var med, heliga såväl som skenheliga. Dr Luther polemiserar och markerar att det är skillnad på dem som sitter. Somliga i den synliga kyrkan hör till den osynliga. Det här har just i det kristna Europa varit ett problem och prästerna har bannat hyckleriet för att mana till omvändelse. Det fanns ju en tid när alla måste vara med, fast man alls inte var med "på riktigt", som efterföljare till Jesus. Den tid vi lever i kännetecknas inte av kyrktvånget och därmed blir hyckleriet mer subtilt. Vi framstår hela bandet som fromma och fina när kristendom blir ett eget val. Det hindrar inte själafienden att med kirurgisk precision göra sitt bästa för att dekonstruera oss, det hans syssla går ut på. Den enda period när hyckleriet inte blir subtilt utan grovt och tydligt är när det drar mot kyrkoval. Då ska det överträffas i fromhet. Är inte hela detta spektakel rätt vedervärdigt?

Vad får vi? I stället för samtal, eftersinnande samtal, om de verkliga problem som vi kallas att ta itu med, blir det slagordsförståelse och partier som är oförmögna att bidra med något när det handlar om de verkliga problemen. De har sina agendor klara och agendorna handlar på MTD-vis om något annat. Moralitstiskt förstås, terapeutiskt (Kyrkan ska stå för lugn och ro, denna kyrkogårdshållning som där praktiseras av så många, men som Frälsaren sagt föga om) och så blir det lite gud i allmänhet. Vi kommer att efter sommarsemestrarna får se och höra många prov på just detta. Vi kommer knappt att behöva hålla ögon och öron öppna!

Vi bör nog börja tala mer om det hyckleri som frodas vid ett kyrkoval.

Hade vi en god tur till norra Öland? Människan är människans glädje. Vi sjöng i bussen med kantor Annica och The Eminent East Coast Dixie Stompers, såg och hörde mycket, fikade medhavt som församlingspedagogen Linda bakat /blåbären i muffinsen var egenplockade!/ bjöds på kroppkakor i Högby (Bitte, Ella och Laila upptäckte jag i köket!). Jag pratade om "Minnet", det fick bli i kyrkan för vi var många. Guidades av prosten Peter i Kalmar domkyrka och så for vi vidare hemåt medan vi plundrade lösgodispåsen. Sol, mest på norra Öland, förstås. Praktikanten Robin hade frågesport i bussen. Vi kan när vi vill. Hur det kändes för mig att vara i Högby? Som vanligt. Underbart. Och det är hur eller hur inget hyckleri.

Jag fick en påse som sades innehålla falukorv och isterband. Det var inte så. Det var två flaskor; Ölandsporten Solera 2015 från Wannborga, rött starkvin, och en Leon Millet från Håks Gård i Beteby, Mörbylånga på södra Öland, det vinmärke som heter Under Ölands sol. Men är det inte rätteligen Guds? Och är inte perspektivförskjutningen intressant?

31 kommentarer:

  1. Jag tycker nog att SD är lustigast hittills. Deras kyrkovalsprogram innehåller en uppmaning att kyrkan ska ta avstånd från antikristna ideologier.
    Ni vet, sådana där ideologier som struntar i bibelord som "Här är inte längre jude eller grek, alla är ni ett i Jesus Kristus."
    Så SD vill att kyrkan ska ta mer avstånd från nationalismen än vad de gjort hittills.
    Får det inte fram smilbanden åtminstone lite?

    SvaraRadera
  2. Men försök då att i valrörelsen tala om "inkompetens".

    Dagens bloggtext kan sammanfattas så här: ett komplett underkännande av många kandidaters "kompetens".

    Nu måste nog bloggaren acceptera en kort stunds undervisning i demokrati. Den lyder så här:
    1.Kandidaterna skall spegla folket, vara rekryterade bland folket.
    2.Ingen särskilt utbildning stipuleras för att bli kandidat i kyrkovalen. Vilken skulle det i så fall vara? Vilken examen? Gunnar Sträng var lantarbetaren som blev finansminister och satt som sådan i ett stort antal år och med ett kunnande och en auktoritet, som satte många nationalekonomer på plats.
    3.Grundtanken i demokratiska val är att ge folket och den enskilde avgörande inflytande. Väljarna tar ställning för de kandidater, som faller dem i smaken. De avböjer vänligt men bestämt att bli "undervisade" av präster, teologer eller andra kritiker av förtroendevaldas engagemang.
    Friheten i valen och i kandidaturen är den alltigenom bärande faktorn. Om exempelvis bloggaren underkänner kandidaters "kompetens", föreslår jag att han skall dra fram temat i valrörelsen. Han lägger fram ämnet, får mothugg av andra och inväntar väljarnas svar.

    Svaret är avgörande, utan appell, ledamöterna utsedda och folkkyrkans nya period startklar.
    Är detta så konstigt?

    Alls inte för den som vill förstå och - märk väl! - accepterar demokratin fullt ut. Jag har tidigare inbillat mig att alla gör detta mer eller mindre, men efter att ha läst ett otal antal texter på denna blogg - inte minst i kommentarsfältet - har jag blivit tveksam. Och låt mig inte ännu en gång som argument mot kyrkans demokrati läsa att Jesus Kristus är kyrkans Herre!

    Det är han förvisso. Men detta obestridliga faktum står inte ett ögonblick i motsatsställning till demokratin. Vilket i så fall skall bevisas. Vilket ingen på denna blogg förmår.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD,
      du vet verkligen inte vad Kyrkan (med stort k) är. Jag kan bara beklaga dig. Gud är inte särskilt demokratiskt lagd. Du kan på din knän be om Hans nåd men du kan aldrig rösta om den. Du kan i Bibeln efterforska Hans vilja men du kan aldrig rösta om den. Du kan be om Hans välsignelse över ditten och datten men du kan aldrig genom demokratiskt röstande tvinga honom att ge välsignelse. Kyrkomötet och många andra kyrkopolitiker har i många stycken satt sig i Guds ställe och borde ha vett att åtminstone skämmas om de nu inte vill bättra sig.

      Radera
  3. Ergo: Kyrkan kan aldrig styras restlöst demokratiskt eftersom den utgår från ett avslöjande, själva uppenbarelsen. Och den röstar vi inte om. V S B

    SvaraRadera
  4. För herr "förtroendevalde" Dike, 77, handlar “intresset” för "kyrkan" endast om:

    1. Makt.

    2. De privatekonomiska möjligheter den öppnar.

    3. Hur man tillskansar sig den.

    4. Dem som tillskansar sig den.

    Den av Mammon outtröttligen rektalpenetrerade och intrycksdöve politruken har med sina skriverier intygat detta ett oomkullrunkeligt antal gånger. /John

    SvaraRadera
  5. "låt mig inte ännu en gång som argument mot (Sv)kyrkans demokrati läsa att Jesus Kristus är (Sv)kyrkans Herre!"

    I rest my case!

    Antony

    SvaraRadera
  6. Borde man verkligen inte vara konfirmerad för att ställa upp i "kyrkovalet"? Kanske för att få rösta.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  7. BengtOlof! som bloggaren nämnde så handlar det om TROSFRÅGA, 1 Kor 15:19 Om det int är sant .. så är vi dom mest ömkansvärda av alla människor!!!! Detta får vi veta på andra sidan döden, då spelar det inte demokratifrågan så stor roll. Det finns ett viktigare val i livet, det är personligt och gäller en relation till en person. Välj Livet! Prästänka

    SvaraRadera
  8. BOD har idag gjort bort sig fullständigt! Och en sån ska kalla sig förtroendevald! Utan att nånsin sätta foten i en kyrka! Berit

    SvaraRadera
  9. Inte kan det väl vara så att vi har att välja på iransk teokrati eller svensk vulgärdemokrati? Mot bloggaren och de som med honom hänvisar till uppenbarelsen, dvs det av Gud givna, som något som det inte kan röstas om, vill jag bara säga att det har det gjorts i alla tider, och inte minst på de kyrkomöten vi möter tidigt i kyrkohistorien. Exempel är överflödiga. Däremot kan det lämnas till envar, ja inte ens varannan, att fatta beslut i de mest grannlaga och ömtåliga trosfrågorna. Den kompetensen växer inte automatiskt ur valurnan. Så ja, mot BOD måste det hävdas att vanlig svensk politisk normaldemokrati modell 2017 inte utan vidare kan överföras på en trosgemenskap. Kyrka är något annat än kommun. Varje döpt, vuxen, kyrkomedlem bör ha rösträtt på lokalnivån i den församling man tillhör. Till förtroendeuppdrag på den nivån bör konfirmation fordras som ett minimum. Sedan indirekta val till stifts- och riksnivå. Det ger möjlighet till ytterligare sållning av kandidaterna och minimering av det partipolitiska inflytandet. Alltså en för det kyrkliga ändamålet tuktad demokrati. Sedan vore det nog inte fel om en viss tuktan också kunde få utrymme i det allmänpolitiska sammanhanget. Mer av meritokrati och medborgardemokrati och mindre av identitetspolitik och vulgärdemokrati,det skulle Sverige långsiktigt vinna på. En tanke i marginalen och natten.
    JUB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har hänt förr att natten och marginalen varit tid och plats för kloka tankar. Nu hände det igen. Tack!
      Kh på landet

      Radera
    2. Javisst, JUB, har det röstats vid kyrkomöten - då dock av Kyrkans biskopar som varit församlade. Men inte av helt sekulariserade - kanske t.o.m. odöpta och/eller okonfirmerade - personer utan kunskaper om tron och utan förankring i en kristen församling. Är inte SvK:s nuvarande partipolitiska beslutsapparat helt unik bland världens kyrkor?/Paul

      Radera
    3. Ett nej föll bort. Det ska givetvis vara, "kan det inte lämnas till envar".
      JUB

      Radera
  10. Ni glömmer samfällt kyrkans tunga administration!

    -Förlåt mitt ordval, men ni ovan skriker i högan sky att demokratin är omöjlig i kyrkan. Jaså, har inte kyrkan en stor och tung administration med omfattande ekonomiska frågor att besluta om. Det är ju till denna kyrkans jordiska organisation, som jag brukar kalla den, valen sker. Kyrkan röstar inte om Guds ord eller om Gud överhuvud finns.

    Och varför har det gått alldeles utmärkt att i decennium efter decennium rösta i allmänna kyrkoval men nu plötsligt inte längre? Förklara det den som kan?

    Slutligen ber jag läsarna särskilt jämföra signaturerna Johns och Berits texter. Det har jag gjort länge och därvid dragit en viss slutsats.
    Gissa vilken?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad gäller sista stycket, BOD, kan jag säga att du är inte ensam om den slutsatsen. Ordvalen och harangerna är desamma. Det kanske är en hermafrodit vi har att göra med. :-)

      Radera
    2. I o för sig utgick ju närmast order från dåvarande statsminister hur kyrkan skulle rösta vad gäller synen på äktenskap, men nog röstade KM också.
      Alltså har man röstat om Guds ord (o det är ju inte enda gången heller men kanske tillräckligt för här o nu).
      Du far med osanning Bengt Olof.
      Eva H

      Radera
    3. Eller också, Elisabeth, är det schizofreni! Något fel är det! Men jag förstår inte att Dag publicerar den upprepade skiten, varje dag dessa totalt meningslösa spyor, och aldrig ger han ett svar på varför han gör det. Detta är inte åsiktsfrihet, det är bara dumheter!
      Antony, John och Berit, de senare en eller två, hade aldrig passerat för mig.

      Radera
    4. Jo, nya tant lila, den tanken har också slagit mig. Det kan röra sig om den sjukdomen.

      Radera
  11. Ja; Bengt Olof du har rätt. organisationen är nog lite stor, relaterat till de få procent av SvK:s medlemmar som fortfarande har en relation till Herren och frivilligt träffas till gudstjänster. Vi ryms gott och väl i våra hem, det var så det började.
    Om nu Gud inte finns, så är hela organisationen ganska onödig, då är det bättre med en renodlad religiös välgörenhetsorganisation där alla är snälla mot alla, värdigt och vackert för det man vill fira i livet på det sätt man väljer. Inga bud eller andra besvärande dogmer. Jag kan förstå din utgångspunkt. Annars hade man fått skapa nya nomineringsstrukturer Advents-julreligiösa, musikreligiösa, miljöreligiösa, yoga och meditationreligiösa, förrättningsreligiösa osv
    Prästänka

    SvaraRadera
  12. BOD !
    "Varför har det gått..." Jo, si förr hade politrukerna respekt för teologin, lade sig inte i kyrkans lära och den
    andliga verksamheten, utan skötte ekonomin o.dyl. Nu anser
    sig pol.-tr. bäst begripa allt; om läran, syftet med kyrkan
    och verksamheten, fastän många som Du inte förstår att kyrkan
    är underordnad Kristus enligt bibeln, som är nr 1. - INTE
    DEMOKRATIEN i vanlig, världslig tappning. FÖRSTÅR DU???

    SvaraRadera
  13. Anonym ovan,

    -Det argumentet är inte nytt: att kyrkan är underordnad Kristus. Men det behövs ju jordiska beslutsfattare, personer av kött och blod som administrerar och sköter kyrkan, har och tar ansvar för sina beslut. Varför har kyrkan annars exempelvis domkapitel, som friar eller fäller dem som inte brutit, respektive brutit mot KO. Då kan inte den aktuelle prästen hänvisa till den Högste.

    Se där ett exempel på nödvändigheten av en beslutsordning i en stor organisation, där demokratiska val i decennier fungerat utan större problem.
    Plötsligt har dessa dock, av någon oförklarlig an ledning, blivit oöverstigliga för vissa röster på dessa spalter. Decenniers goda erfarenheter underkänns - varför?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad var det inom SvK som fungerat utan större problem sa du?
      Kyrkorådssammanträdena eller?

      Radera
  14. En bra reform som visar på kyrkans särart jämfört med politiska församlingar vore att avskaffa alla arvoden i alla sammanhang (Så endast reseersättning utgår) så blir det ett genuint lekmannaengagemang av dem som vill ge av sin fritid för kyrkan för Guds skull.

    Jonas M

    SvaraRadera
  15. apropå hyckleriet,

    Vi som kritiserar SVeK för dess politiska styrning och vad det har inneburit för SVeK och dess prästerskap. Vi anklagas om än inte rakt ut för att vara hycklare när vi inte som de tycker på allvar tar itu med problemen som exempelsevis skilsmässor och omgifte ger upphov till när man då citerar Jesus och vad han har att säga om den tidens skilsmässobrev.

    Det man glömmer eller snarare vägrar att ta till sig är att det trots allt är en stor skillnad.

    Ännu har SVeK inte gått så långt att den propagerar för skilsmässor. Inte heller förklarar den otukt vara Gudi behagligt -inte i ord- även om man kan mena att Prideparader som alla de som vill vara PK deltar i knappast propagerar för "rent leverne " i någon form utan snarare dess motsats.

    Dock som sagt, ännu begärs det inte att prästerna skall välsigna otukt. Man talar tyst eller snarare inte alls om detta liksom inte heller om föräktenskapliga förbindelser.

    Visst kan man beklaga detta men trots allt har man ännu inte som i de andra frågorna gått så långt att man direkt trotsar Guds bud och uppmaningar.

    En annan sak är att skilsmässor är en profan sak hos oss där ingen präst kan göra något. Vidare bör man komma ihåg att här talar Jesus om hur det är tänkt att vara sedan begynnelsen och påpekar att Mose gav rätten till silsmässobrev just pga hjärtats hårdhet.

    Vill någon påstå att vi i vårt sekulariserade samhälle och i en tid som upplevt en Hitler, en Stalin, en Pol Pot ja man kan lätt räkna upp flera under bara ett sekel. Påstå att våra hjärtan sulle vara mjukare idag? Vi som förfasar oss -med rätta -över barnamorden i Betlehem men samtidigt blundar för att vi årligen utrotar en medelstor svensk stad. Hyckleri?

    Sedan får / bör man komma ihåg att kristna krav och uppmaningar aldrig kan göras om till borgerlig lag. Väl det går kanske om staten förklarar sig kristen men inte annars. Vi har en lag som ger alla rätt till skilsmässa och en lag som inte efterfrågar skilsmässoorsak.

    Man kundekanske önska att den enskilde , framför allt den enskilde styrande inom SVeK frågade sig själv, sitt samvete är jag lämplig att besluta i kyrkoråd / stämma jag som själv skilt mig. Var min orsak till att begära skilsmässa något som Jesus godtagit? En annan som kanske lever i utomäktenskapliga förbindelser som tydligen samaritiskan gjorde kanske bör fråga sig om hon/ han är den rätte att sitta i kyrkans beslutande organ.

    När de funderat färdigt kanske de sedan kan komma med åsikter om vilka som bör vara präster och vilka som bör avgå.

    Ur egen bekantskapskrets kan jag nämna att jag känner en präst som tog Jesu ordet så på allvar att han avsade sig ämbetet. Ett sådant agerande är förvisso hedrande men skall detta ske med automatik?

    Tänk er en situation där den ena parten helt enkelt bara tröttnar på den andre. Måste då den som överges även om han råkar vara präst avsäga sig ämbetet?

    Visst kan man tänka sig ett sådant krav men öppnar det inte upp för utpressning?

    Problemet är större än att avfärdas med ett HaHa. Jag erinrar mig samtidigt att i vissa bibelöversättningar skriver man att i dessa tider,(kommande), skall man säga att det är fel att gifta sig?

    Är vi inte ganska nära där nu? Hur många tar löftena på allvar? Inser vad ett kristet bröllop förväntar sig av kontrahenterna?

    Paulus tar också upp äktenskapsfrågan. Detta då främst med anledning av de problem som uppstår om bara en av kontrahenterna är eller blir kristen. Han talar med apostolisk fullmakt. Kanske dags att reflektera lite över vad han säger där.

    //HH

    SvaraRadera
  16. Kyrkoråden ska väl inte besluta om skilsmässor!
    Det väcker anstöt ibland när en präst gifter sig gång på gång eller öppet lever och har barn med någon som han/hon inte är gift med. Så är det faktiskt fortfarande!
    Å andra sidan har nog många människor i min ålder sett betydligt flera äktenskap som borde ha varit föremål för en skilsmässa, för länge sedan, än onödiga skilsmässor. Allt handlar ju om trovärdighet. Och vad man väljer att följa. Sitt rykte, omgivningens krav eller sitt hjärta? Ingen mår bra av att leva med någon som själv inte mår bra i relationen.
    Äktenskapet är en juridisk förbindelse. Att ha en relation betyder ju inte alltid att man vill dela ekonomi eller ens bostad med någon. Skulle man under sådana omständigheter inte kunna vara förtroendevald i kyrkliga sammanhang? Märkligt resonemang!

    SvaraRadera
  17. NTL

    Inte märkligare än ditt tidigare HaHa och annas påpekande om inkonsekvens utan följdtankar.

    //HH

    SvaraRadera
  18. HH äktenskapet är förvisso inte utan är sakramental även om det är makarna som ger varandra det, varför en präst inte är nödvändig.

    Jonas M

    SvaraRadera
  19. Jo, HH, det är faktiskt stor skillnad på att vara präst och förväntas vara ett föredöme för församlingen och att vara förtroendevald.Därmed inte sagt att inte präster också har rätt att ibland bryta sig ur sitt äktenskap för att alla ska må bra. Men vigslarna i Svenska kyrkan är ju många gånger ett jippo, jämförbara med de där gudstjänsterna vid de stora högtiderna som är borgerligt (?) grädde på moset, en underhållning förlagd till kyrkan, egentligen, för många, utan religiöst innehåll. Detta är Svenska kyrkans förfall, de oseriösa, i grunden sekulära, föreställningarna. Inte att vi har kvinnor som präster eller att samkönade par får sin kärlek sanktionerad i kyrkan.

    SvaraRadera
  20. Präster ska vara föredömen och skilda präster som gifter sig igen måste vara otänkbart. Bäst är om de lever i celibat.

    Jonas M

    SvaraRadera
  21. De borde kanske inte lova inför Gud och deras församling att älska tills döden skiljer dem åt- gång på gång! Eller också får man väl be Gud om ursäkt för att man tog fel!?

    SvaraRadera
  22. NTL,

    Skall SVeK alltså införa en tredje vigselritual. En tredje där man inget lovar? Då bör man väl samtidigt införa en skilsmässoritual så att alt går smärtfritt till?

    Det vore väl bekvämt? Det är visserligen vare sig kristet i någon form och alls inte apostoliskt men det är inte heller enkönade äktenskap så varför inte?


    Det viktiga för SVeK är ju inte att förklara och verka för det kristna utan att behålla medlemsavgifter och kunna fortsätta sitt spel för gallerierna.

    SVeK får väl via politrukerna kämpa för att återinföra någon form av kollektivanslutning. Lyckas det så är ju tomma kyrkbänkar inget problem. Pengarna flyter in ändå och det är ju det viktiga. Detta att kunna avlöna och arvodera alla SVeK´s anställda och "förtroendevalda"?

    //HH

    SvaraRadera