söndag 7 maj 2017

Gasparo Contarini

Detta reformationsår går våra tankar inte sällan till Gasparo Contarini, årsbarn med Martin Luther (1483-1542). Familjen Contarini var noblesse i Venedig. Gasparo blev diplomat och deltog vid riksdagen i Worms 1521, men mötte inte Luther. Det kanske var skada, för Gasparo tänkte i viktiga reformationsfrågor som Luther. Också om det är söndag och ingen ska uppröras, påpekas under årets firande att Luther ska ses i sammanhanget senmedeltid och då och där talade många om reformationsbehovet. Gasparo Contarini var en av dem och faktiskt lekman när han 1535 utnämndes till kardinal. Året efter blev han biskop av Belluno.

Varför var påven angelägen att göra Contarini till kardinal? Svaret är att Contarini hörde till de evangeliskt katolska. Rom har två sätt att behandla den sortens folk. Göra dem till kardinler eller förklara dem som kättare. Det är en icke oväsentlig faktor att alperna ligger mellan Italien och Tyskland.

Contarini var inte okänd för sina meningar och stod för dem också sedan han blivit kardinal. De evangeliska katolikerna höll samman i något som kallades Spirituali och de hade klar blick för samtida kyrkliga missförhållanden. Rapporten som skrev av den kommission Contarini ledde var skarp men påven Paulus III var inte ovilligt stämd mot den. Hans efterträdare Paulus IV satte rapporten på index över förbjudna böcker. Contarini hölls fram av Ignatius Loyola eftersom Contarini i hög grad hjälpt till att få jesuitorden godkänd 1540. Och här är ännu ett exempel på hur reformsträvanden inlemmas i kyrkosystemet. Sådant var uppenbart lättare att hantera om det handlade om situationen söder om alperna.

Det är fortfarande söndag, men Contarini är lärorik. Själva principen är den president Lyndon Johnson angav när han tog in en kritiker i sina sammanhang. Presidenten menade att det var indianvisdom att ha en kritiker inne i tältet. "Bättre att ha honom inne i tältet så att han pissar utåt än utanför så att han pissar in i tältet." Språkbruket, det presidentlika, klargör saken och situationen.

Det för över till reformfrågorna i Svenska kyrkan. En av reformerna som eftersträvades förra året var den om hur förtroendevalda skulle få uttrycka sig på sociala medier. Kyrkostyrelsen arbetade med frågan och i Kyrkomötet gavs osanna besked. Nu har besked kommit från arbetsutskottet. Saken ska tas upp, men först nästa mandatperiod. Då kan man hoppas att det inte sitter någon förtroendevald som bloggar i styrelsen och då kan saken lättare och mer principlöst regleras. Intressant på sitt sätt. Men vem är det som tror att det skulle bli lättare för översåtarna då?

Frågan ställdes varför det skrivs så lite på Bloggardag om handboksarbetet. Svaret är att andra gör det och den som bloggar men också kan följa arbetet i kyrkostyrelse och gudstjänstutskott får hantera frågorna där och främst lyssna på kritiken. Den levereras i omgångar i SPT, Svensk Pastoraltidskrift, och kan läsas där. Christer Pahlmblads bok Mässa för enhetens skull finns att läsa också på kyrkligdokumentation.nu. Det finns alltså mycket material att samtala om. Initiativet till den konferens som ledde till docenten Pahlmblads bok, var inte så uppskattat av tjänstemän i Kyrkans Hus, som kritiserade att en ersättare i styrelsen, men bara en ersättare dock, agerat här. Det var  styrelseledamöter inbjudna att delta. Och kyrkomötesledamöter. Samtliga ledamöter fick också boken. Det var generöst av oss, men i Frälsarens efterföljd har vi lärt oss att kasta också liturgiska pärlor.

Känns det inte lite meningslöst att försöka peka på alternativ? Inte med Gasparo Contarini i minne. Det där med evangelisk katolicitet är inte så dumt. I veckan som gick fick de upphetsade grälen bland några kommentatorer fortgå. Jag finner det intressant att se den romerska kritiken av Svenska kyrkan när den inte är verserad utan liksom Frisch vom Fass. Det spekuleras i vem Antony är. Någon tog fasta på de tre första bokstäverna Ant-- och anade vem som med behov att få dra till ordentligt, döljer sig. Jag tror mig kunna säga att denna spekulation är grundlös. Men eftersom det är söndag sätter vi grälpunkt idag. Gräla om annat fortsättningsvis!

Själv drar jag österut för att predika och hålla föredrag i Ryssby, Kalmar län. Och i morgon är det Margit Sahlin-symposium i Stockholm. Det är något att göra mest vareviga dag, som kyrkoherden sa.

13 kommentarer:

  1. Dag har helt rätt i att Rom har haft svårt att hantera sådant som händer i Tyskland (i varje fall innan en tysk professor blev påven Benedikt). Man har alltid kommit ihåg hur det vilda folket förintade några romerska legioner i Teutoburgerskogen. Romarna vågade sedan inte gå norr om Donau och öster om Rhen.

    Martin Luther var från det här vilda området, från Sachsen och Thüringen. Det var klart från början att han var en vilde, som ville förinta allt romerskt. Annat var det med italienaren Contarini och spanjoren Ignatius av Loyola, även om de kom med likartad kyrkokritik som Luther!

    För många år sedan åkte jag tåg till Italen, över Brennerpasset. Då kommer man till Trento, där det Tridentinska mötet hölls. Jag kunde förstå att konciliefäderna insåg att norr om de höga bergen kunde det inte finnas annat än vildar, som ville den romerska kulturens undergång. Ja, och så gick det som det gick.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förlåt en petimeter, men Ignatius av Loyola var bask till nationaliteten och inget annat. Innan han latiniserade sitt tilltalsnamn hette han Inigo.
      Allan Willny

      Radera
    2. Inigo är nog spanska, den baskiska formen ska vara Eneko.
      Canutus Hahn

      Radera
    3. Ja, så är det väl. Men eftersom Baskien aldrig har varit en egen nation, så kan det ändå vara rimligt att beteckna honom som spanjor.

      Men jag förstår poängen – vi gotlänningar undrar ibland om det är rätt att kalla oss för svenskar.

      Radera
  2. Det är trots allt lite kul att se hur det krumbuktas för att det kanske, kanske ska bli lite enklare att leva som kyrkoledning :)
    Tror jag ska börja samla mer medvetet på alla uttalanden från den ledningen som uttrycker önskningar/förhoppning om att "I år MÅSTE de väl ändå rösta rätt så vi kan göra som vi vill? Få tyst på de där elaka o så.".
    Själv åker jag mot kyrka där det bl.a. ska döpas en lite J in i Kristi gemenskap.
    (O varje gång vi har dop nu vid den rena "babyboomen" i församlingen kommer minnet kring den stackars präst som hamnade i sådant blåsväder för att han påpekade det kristna i dopet för föräldrarna. Våra präster behöver inte oroa sig för protester över sådant tack o lov!)
    Eva H

    SvaraRadera
  3. Reform - hur förtroendevalda skall få utnyttja yttrandefriheten?

    Nu måste väl bloggaren ha fått något om bakfoten: är en eventuellt reglering av den självklara yttrandefriheten för förtroendevalda en "reform"? Yttrandefriheten är självklar, därmed basta!
    Men KM-ledamöter bör naturligtvis, om några, tillämpa stil, hyfs och moderation i språkbruket.
    Också självklart. Uppenbarligen har det dock inte varit självklart för alla.

    Annars är det noterbart att bloggaren använder ordet "reform" i Svenska kyrkan.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som alla åter igen kan konstatera har herr “förtroendevalde” Dike inte heller idag bevistat gudstjänsten därhemma i Mörrum.

      Herr Dikes närmast briljerar med sin frånvaro. Dagens inlägg postades kl 9.57. Klockan 10.00 var det “mässa i Mörrums kyrka den 7 maj kl 10.00. Johannes Börjesson; präst och Marco Bonacci; organist Efter mässan serveras enkelt kyrkkaffe i kyrkan”.

      https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1456126

      Herr “förtroendevalde” Dike som nyligen på sin församlings bekostnad deltog i konferensen Samhälle&Existens i Malmö (kostnad ca 5.000 kr med resa och uppehälle) deltar som framgått otaliga gånger aldrig i sin hemkyrkas söndagsgudstjänster.

      Relevanta frågor:
      Varför går inte “förtroendevalde” herr Dike i kyrkan?

      Vad får Mörrum-Elleholms församling tillbaka av herr Dike efter besöket på Malmökonferensen?

      Deltog herr Dike som fullmäktige/kyrkorådsledamot i beslutet att bevilja sig själv pengar till konferensresan?
      /John

      Radera
    2. Meningsmotståndare eller ej, nu måste jag faktiskt "försvara" BOD.
      Vad är det som säger att han inte satt i kyrkbänk o hann svara före klockringning o preludium?
      Själv har jag s.k. "dum" telefon men har ändå förstått att åtkomst till t.ex. Bloggardag är fullt möjlig med den smartare varianten. Även i en kyrkbänk i Mörrum gissningsvis.
      Om BOD sedan verkligen var där eller inte har jag ingen aning. Möjligheten finns dock att det var fallet, så att förutsätta annat är inte särskilt trevligt.
      Eva H

      Radera
    3. John,

      -Om Du nu är så intresserad av min ringa person, min kyrkogång och mina ställningstaganden i hemförsamlingens beslutsinstanser, föreslår jag att Du på sedvanligt sätt forskar efter uppgifterna.
      Undersökande journalistic kallas det också.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Eva H: En intressant teori du för fram att herr Dike sitter med lapptoppen eller mobilen i kyrkbänken och bloggar-dagar, "möjligheten finns att det var fallet". Det är onekligen en både vacker och försonande tanke. Teorin motsägs emellertid av att herr "förtroendevalde" Dike en del söndagar fortsatt att blogga under den av dig tänkta "gudstjänsten". Såvida man nu inte menar att ett gudstjänstbesök bara är en markering av en sittplats utan närmare krav på deltagande. Ungefär som att sätta sig på valfritt café och lapptoppa. Då skönjer man faktiskt en viss gryende copy-logik: “Kyrkan som café - caféet som kyrka – DU avgör själv!” (kom ihåg, Eva var du läste det först).
      Jag håller nog på att den faktiska lokaliteten för herr söndagsbloggare Dike är någon annan än kyrkorummet hemma i Mörrum. Detta verkar den "förtroendevalde" undvika konsekvent. /John

      Radera
  4. I o f s behöll romarna under ytterligare några hundra år efter de utplånade legionerna stödjepunkter längs de tyska floderna. Mindre expeditioner gjordes under sommarmånaderna. Handel, men inte permanent dominans lockade fortfarande. Att civilisera germanerna framstod som kostsamt och föga meningsfullt. Detta visade sig i förlängningen vara ett ödesdigert misstag.

    Norr om Alperna hittar vi Insbruck, som fortfarande på 600-talet var en latinsk språkö med bevarad romersk civilisation.

    PP

    SvaraRadera
  5. Det är knappast en uppgift för styrelseledamöterna i en medlemsorganisation att hålla organisationens tjänstemän glada.
    Snarare tvärtom.
    Tjänstemän som kritiserar förtroendevalda styrelseledamöter (eller dess ersättare) har inte förstått poängen med en medlemsorganisation.
    En styrelse skulle aldrig få för sig att kritisera någon enskild tjänsteman, med undantag för tuppen i hönsgården.

    SvaraRadera
  6. Vad gäller handboksarbetet vill jag i all blygsamhet hänvisa till hemsidan www.liturgi.se. Där finns en hel del material med kritisk diskussion.
    Mikael Löwegren

    SvaraRadera