måndag 25 september 2017

Exkyrkchefen

18 månader för grovt barnpornografibrott mm betyder ett helvete längst ner i hackordningen på en svensk fångvårdsanstalt. Vård? Utsatthet 24 - 7. Jag är sannerligen ingen stor förebedjare, men jag har lovat be för honom. Gör ni andra det? Gör kamraterna i det stora partiet det? Gör stiftsfullmäktiges fd ordförande det, han som det drevs kampanj mot och där den grova brottslingen inte var passiv. Vad säger EKHO-kamraterna nu och vad säger vi andra om EKHO-kamraterna i sydost?

Nog finns det frågor om att ställa. Jag har bilden där den grove pedofilbrottslingen går i prideparad med Modúeus II. Då var detta roligt. Är det så nu? Och brottslingen säger att han inte kan hålla gränsen och detta gränslösa uppmuntras av stiftets biskop. Rätt många vet vad biskop Sven Lindegård hade tänkt om detta. men hade biskop Sven öppet krävt att Modéus II skulle avgå? Det vet jag inte. Vad chefer tillåter, brukar granskas. De ger nämligen ramarna för kulturen.Oh som sagt. Då var detta roligt och exkyrkchefens paradtröja uppmärksammades. Jag medger att jag fylls av obehag när jag ser andra bära den där svarta kärleksskjortan. Den påminner för mycket om något som blev väldigt fel, gränslöst fel.

Jag hör inte till dem som tycker att den grove brottslingen ensam ska jagas. Andra har gett honom så mycket uppmuntran, att gränsen inte kunnat hållas. Read my lips! Jag upprepar mig. Det var roligt då. Är det så roligt nu? Ska inte den saken diskuteras med stort allvar? Skulle inte Modéus II öppet och offentligt föra resonemanget om biskops ansvar för präster och diakoner? Skickade han rätt signal i pridandet förra året när det blir så eländigt nu? Modéus II är inte ensam. Domprosten Pettersson hoppade också glatt och svängde flagga vid paraden - och han var exkyrkchefens chef.

Jag är inte särskilt intresserad av folks sexuella läggning. Jag är mer intresserad av att förstå samtidskulturen. Mest intresserad är jag dock av frågan vad denna samtid gör med oss allihop. Exkyrkchefens gränslöshet kanske egentligen är ett argument för att gränser ska hållas? Jag menar, det är han som hamnar längst ner i hierarkin på en svensk fångvårdsansralt.

Har domkapitlet något att säga mer än att med ett formellt beslut skilja honom från hans ämbete och alltså två de kapitulära händerna? Modéus II och Pettersson tillhopa. Verkar jag irriterad? Mer än så. Kan vi inte ställa några basala anständighetskrav på stiftsledningen. Det var deras promerande och skuttande som, detta är mitt påstående, gjorde gränsen oklar.

Jag vet dessutom inte om ryktet talar sanning, att exkyrkchefen på en av stiftet betald resa till Latinamerika (vänstift!) gav honom möjlighet att skaffa mer grov barnpornografi. Rättegången höös med slutna dörrar. Vi är anständigt folk i Växjö stift. Vi håller oss ifrån obehagliga informationer. Det är bara stiftsfullmäktiges ordförande som ska väck.... Han var nämligen oanständig. Han sa öppet att han inte gillade prideparader. Det kom att bedrivas kampanj mot honom i sällskap med en som nu är dömd för grovt barnpornografibrott och en del annat. Det kanske är läge att plocka fram insändarna mot Bruno Edgarsson och publicera namnen på de alrerta som ihop med exkyrkchefen ville se Edgardssons blod på mattan. Minns jag rätt, när jag minns att Modéus II på inget sätt stöttade Edgardsson?

Jag menar ett. Det är tid nu att ställa fler till ansvar. Om någon tid är allt glömt, den tid när exkyrkchefen sitter på kåken, längst ner i hierarkin och ångest är hans arvedel 24 - 7. Jag undrar om det inte är de fina vi borde ge oss på nu. De var med om att inte hålla gränsen och det drabbade den gränslöse exkyrkchefen och inte så få fler. Exkyrkchefen är oanständig, det är i laga ordning fastslaget. Men finns det inte fler och finare oanständiga fast de uppträder anständigt? Då var det kul med prideparader. Då kunde Edgarsson få löpa gatlopp. Nu? Ska centerpartisterna gå fria, de som inte vågade stå samman med Edgarsson?

Vilket tema har jag egentligen broderat på? Herdeansvar och möjligtvis på begreppet kamratskap. Tugga på orden ett slag och kolla sedan in Växjö stift, biskop och domprost. Vilka chefer bär ansvar för att larmsystemen sattes ur funktion? Vilka chefer bär ansvar när förövaren samtidigt blir offer?

I eftermiddag ska jag om Gud vill träffa dr F. Han är etiker. Han kan ha något att säga. Då är det värt att lyssna. Men vad säger jag om han menar att det enda rimliga nu är att Modéus II och domprosten Pettersson lämnar in sina avskedsansökningar? Vad svarar jag om han med ett morrande säger: "Trappor städas uppifrån." - ?






söndag 24 september 2017

Thomas Frings

Ni behöver inte lägga namnet Thomas Frings på minnet, men det är klart att om det kommer någon romersk-katolik och förfaller till skitviktighet, kan ni klämma till med ett bestämt: Thomas Frings. Det gör susen. Då fattar den romerske-katoliken att det finns problem i det sammanhanget också. Ibland är vi hövliga i överkant. Jag menar inte på söndagar, när vi alltid är det. Jag tänker på vardagarna. Men ogärna vill vi göra Den Ranghögste förlägen. Sålunda visar vi honom samma artighet som han visar oss. Det ändrar inget. Det är kris med prästkallelser i den romersk-katolska kyrkan. Skandalerna ställer till det. Och så internkritikerna.

Frings berättar den gamla men rätt roliga historien i boken Aus, Amen, Ende? (Herder 2017). Alla ställer efter konstens alla regler upp till procession på Kristi Lekamens Fest, men just innan de ska börja gå, upptäcks att hostian i monstransen saknas. Prästen utbrister: "Det är alltid något vi glömmer!" Kvickheten är förstås att det var det centrala som man glömt. Frings ställer just frågorna om detta det centrala. Det ryktas att han är tillbaka som präst i tjänst efter en tid i kloster, men bokens slutsats var att man kan inte vara präst på det sätt man förväntas i samtiden.

Frings kollar kyrkogången. Den är klen. Det beror, sägs det, på att de äldre inte hittar parkeringsplatser i närheten av kyrkan. När Frings då undrar om de äldre som bor alldeles i närheten av katedralen kommer, möts han med tystnad. När kyrkogångstalen sjunker heter det från stiftskansliet att det kyrkan håller på med är viktigt "för många" (s 114). Frings undrar när vi ska börja tala om de få. Måste kyrkogången räknas i promille först? Det sägs att i Svenska kyrkans gudstjänster är det färre än 25 personer i 80% av gudstjänsterna. Det ormersk-katolska problemet är också vårt. Detta talar vi inte om.

Same shit but different kanske är den bedömning som träffar saken bäst. Den som skulle vilja samla på sig böcker från 1960-2020 på temat kyrklig reträtt i Europa och Nordamerika, kommer att få en stor boksamling. Det kommer böcker av det här slaget varje år och därför satte jag också år 2020 för att skapa en vacker siffra.60 år. Två generationer. Ett gemensamt, ska vi kalla det ekumeniskt, drag tippar jag är skillnaden mellan församlingsprästernas bedömningar av läget och kansliernas. Jag antar (utan skymten av bevis) att ett annat genomgående drag är ett främlingskap hos församlingspräster  inför kanslikyrkligheten. Till det kommer ambivalensen inför folket, människorna som präster gör hembesök hos, talar vänligt med och förnimmer i all vänlighet att hans ärende är dem komplett ointressant. Ibland vägrar så prästen att delta i charaden, lämnar prästämbetet eller flyttar till ett kansli och slipper konfrontationen.

Dagens poäng är självfallet att jag för en illustration från den romersk-katolska problemvärlden  vidare. Vår vän Frasse brukar också göra det och jag hör till dem som menar att Bengan såg men ansåg eller insåg att han inte skulle orka ta i alla problem utan måste lämna över. Vad är Thomas Frings ute efter? Han vill inte ändra fundamentet. Han ser att bygget på detta fundament behöver göras om. Han levererar en kyrkosystemkritisk gudsfolksvision som handlar om att att trycka på "reset-knappen". "Återställare" kanske, om inte ordet ger andra associationer. "Reformation" kanske, om det inte då omedelbart ska hållas festtal över 500 år. Ni ser dilemmat. I grunden handlar det om Kyrkans situation i Västerlandet. Och Frings framställning kan kompliceras på ett antal områden. Så är han inte ensam heller. Många allvarligt syftande präster ser problemen.

Nu är det söndag! Tänka sig att världen består ett tag till. Må nåden dock komma och denna världen förgås.

lördag 23 september 2017

Funderingar en lördagsmorgon när yttersta tiden är här

Jag kan inte hjälpa att jag funderar. Nostradamus har ju sagt att den yttersta tiden dramatiskt inträder idag. Fast om Frälsaren själv inte visste, hur kunde Nostradamus veta?

Nu ska ingen tro att jag läcker från gudstjänstutskottet. Som mest kan jag ha inspirerats av utskottsarbetet och sedan suttit på tåget hem eller väl hemma legat på mitt läger och låtit tankar flyga runt. Några av dem har byggt bo i håret på mig, inte mer än så, men eftersom jag känner en som har en fågel, har jag förstått att fåglar ska man vara snäll mot. Några fåglar i alla fall. Slå er ner i mitt hårsvall, alltså.

Jag ser snälla men ack så sentimentala kyrkoherdar, inte så lite uppfyllda av sin betydelse. Det är bra. "En prästs jobb är otroligt krävande fast vi tjänar betydligt mindre än vad läkare gör", har jag inhämtat på fejjan. Men jag varsnar hur djust kyrkoherdar rätt självklart möter den framgångsrika medelklassens behov. Det är dessa människor de talar med på Rotary-luncher t ex. Och det är i detta sammanhang, har jag fått för mig, de konsulteras i allsköns kyrkliga och existentiella frågor. Församlingshemmen är nämligen sällan platsen för samtal om detta. Det är de mer kyrkfrämmande som formar de sentimentala kyrkoherdarnas världsbild. I församlingshemmen utsöndrar de endast fromma tankar utifrån söndagens texter (de säger just texter!) och så sammanträder de för att sköta the mechanics of the Church.

De sentimentala kyrkoherdarna är avgjorda kristna. Prästsöner inte sällan. De har gjort faders- eller modersarvet till sitt och just detta är avgörelsen. Ibland har de gjort arvet till sitt genom uppgörelser, fadersmord. Efter denna avgörelse fortsätter de avgöra hur det ska vara. Det betyder att de på känslans plan (Schleiermacher! - fast de kanske inte riktigt inser det) gör individuella tolkningar av den kristna tron, anpassade efter åhörarnas förväntningar. Det är problemfritt. De möter inte intellektuellt redliga personer som tar striden med dem, sådant folk ger sig inte in i samtal med sentimentala kyrkoherdar i syfte att bedriva intellektuell renhållning. Protester kan höras från andra inte fullt så sentimentala präster, men sådana kan enkelt avvisas som elitkristna, inte anhängare av en öppen, demokratisk folkkyrka eller som, i extremfallet, kv*nn*p*stm*st*nd*r*. Detta sätt att hantera protester stärker de sentimentala inombords och visar att deras väg är den rätta. Folk litar på deras goda omdöme, tänker de. De vet ju att "en prästs jobb är otroligt krävande fast vi tjänar betydligt mindre än vad läkare gör".

Det lilla problemet att deras kristendom blir distributiv kan vi se. De står där framme i koret (predikstolen undviks för de är mer gemena än att tala över huvudet på folk) som blir deras scen och vi ser matintagen öppnas och slutas när ord kommer ut. Det är moralistiskt, det är terapeutiskt och det är religiöst, deism. Någon möjlighet att undervisa och få ur sig ett kraftfullt "Så säger Herren", finns inte. En referens till vad "Kyrkan lär" kan inte heller lämnas. Allt blir individuella tolkningar utifrån det givna mönstret: MTD-religion.

Det finns egentligen inte heller någon församling i den grundläggande kristna bemärkelsen, en communio. Formen är den distributiva, inte den gemensamma. Prästen (eller numera hela arbetslaget) är subjekt och alla andra objekt för deras synnerliga välvilja. Något egentligt bärande gudsfolk på orten handlar det inte om. För att hantera den saken ska nog de flesta uppfattas som kyrkfolk, i varje fall om de tillhör Svenska kyrkan.

Mothållningen blir förstås nödvändig. Den handlar om Jesus och måste innebära att Kyrkan säger vad Kyrkan alltid sagt i strid mot samtidens religionssystem. MTD-religionen upprörs om det blir en tydlig Jesusbekännelse. På dom, alltså. Vi fablar inte. Vi säger ett och annat som gör tron på Jesus som Kristus trolig. Och präster blir självkritiska med frågan "Jag gled väl inte undan nu?" När det talas om de tre abrahamitiska religionerna så frågar en sådan präst vad Allahs son heter om det nu är samma gud.

Evangelisk katolicitet är den glada grundhållningen. Den är ekumeniskt öppen och ekumeniskt kritiskt reflekterande. Vi ser alla våra sammanhang. Men det betyder inte att jag köper talet om mångfalden i Svenska kyrkan. Hon är dock bestämd av sin bekännelse, inte av allsköns åsikter som imporeras från de reformerta sammanhangen.

Omvändelse är grundhållningen, den inklusiva. Vi avgör oss inte. Vi grips av evangeliet, överfalls av glädjen. Det är det hela, från början till slut. Omvändelsekristendom betyder "hela paketet" i insikt at Gud ger mig hela paketet, inslaget med snören och papper och allt.

Det diakrona och det diaspatiala är grundhållning. Den tro som en gång för alla avslöjats och fortsatt avslöjas tiderna igenom och jorden runt. Den hållningen är radikal och vänd mot samtid och framtid just därför att den har något att hämta ur Kyrkans samlade erfarenhet årtusenden igenom.

När jag funderar en morgon som denna med några sentimentala kyrkoherdar på näthinnan blir slutsatsen en: Back to Basic! Och så minns jag min ungdom, när jag såg en hoper talträngda, som skulle bli präster. Jag insåg att de aldrig skulle bygga något. Det gjorde de inte heller. Jag trodde folk skulle se det och kräva byggenskap. Folk såg oförmögenheterna, men krävde inget utan gick sin väg, glada över att inte längre vara med att betala till detta.

Jag vet inte hur dags det yttersta var tänkt att bryta in i dag. Det kanske dröjer till den 7 oktober. Hur eller hur är frälsningen en dag närmare denna lördag än i går. Vedermödorna är födslovåndor. Det kan vara bra att veta när man funderar.

fredag 22 september 2017

I världen och den kyrkliga världen

Gudstjänstutskott i två dagar, men utskottets överläggningar är sekreta. Jag kan bara berätta vad jag gjort och det är i stort just ingenting mer än lyssnat och funderat. När utskottet på ett förvirrat sätt valde och adjungerade lite hipp som happ, skrev jag särskild mening. Det är faktiskt kyrkomötet som väljer utskott samt ordförande och vice ordförande. Om det vid förfall behövs en vice ordförande är det äldste ledamot som träder i tjänst. Men den ordningen kunde inte väljas eftersom partipolitiseringen slår igenom. Det måste vara en centerpartist! Om detta borde det interpelleras i kyrkomötet. Det går inte. Man kan inte interpellera i kyrkomötet!

Vemodet rullade in och fick ett grepp om mig när jag såg främmande trupp färdas i mitt gamla brigadområde. Det var en egendomlig känsla att se en fordonskolonn som inte var vår egen där vi själva körde tidigare. Jag överraskades av min reaktion.

ICA-butiken Trossen i Sandvik på Öland brann ner till grunden i går och i natt. En lastbil från DHL som lastade ur vid affären, fattade eld och elden spred sig, grannfastigheterna fick evakueras. I ett slag blir allt annorlunda och jag funderar över lastbilar som antänds så här. Allt går fort. Lastbilar på färjor, hur kul är det egentligen? Och hur blir det nu? En ny Trossen? Give Guds goda Ande livsmod till alla som behöver!

Domen mot exkyrkchefen, han kallas så, kom i går också. 18 månader. Domen från närstående och samhället är värre, sa mannen i personundersökningen. Vad är det då att vara Kyrka i denna situation? Bortom slagorden, menar jag, och återkommer nog till temat.

Den kyrkliga världen har jag det inte alltid så lätt med. Nu har jag skrivit brev till domkapitlet i Göteborg. Ni kan få läsa det, men bilden får ni leta upp på aktuell facebooksida. I renhållningsbranschen kan inte alla strejka, menar jag. Allra minst domkapitlet i Göteborg.

Talar kyrkoherde Tisell sanning?
Ett ärende för Domkapitlet i Göteborg

Kyrkoherde Daniel Tisell meddelade på Facebook att han bett sin bror teckna vad man måste förstå vara hans kyrkopolitiska motståndare. Bilden lades ut på nätet. För att ingen skulle förlora sammanhanget, kompletterade kyrkoherde Tisell med besked vilka figuranterna på bilden var, och vilket budskap som skulle föras ut. Budskapet var att de som tecknats tävlade i fromhet, dvs i att vara frommast. Så beskriver också kyrkoherden i text bildens budskap. Det är alltså en tävling i att vara kristnast.

Jag hörde till de avbildade. Korset var tillhygge i den meningen, att jag på teckningen stoltserade med korset högst av alla. Det är ett egendomligt sätt av en kyrkoherde att hantera det heliga korset, som Frälsaren gav sitt liv på. I Kyrkans historia har korset firats med allvar och vördnad både på Långfredagen, en tradition vår kyrka väl förvaltar, och på dagen för Det Heliga Korsets upphöjelse. I nuvarande psalmbok har hymnen Höga kors fått plats (sv ps 456), en hymn som Venantius Fortunatus skrev, när hans kloster skulle få ta emot en liten flisa av det heliga korset. I Egerias resor skildras rätt rörande hur korsgudstjänster firades i Jerusalem.

Det är för mitt andliga liv en helt avvikande hållning att med korset som tillhygge framhäva egen fromhet, om vilken jag vet, att den inte gäller. Kyrkoherde Tisell vet dock icke att hejda sig. Gäckeriet med korset blir ett inslag i hans kyrkovalskampanj och den riktas mot somliga av oss genom att utmåla vårt andliga liv och förlöjliga/förminska det genom att förstora det. Bilden av oss är väl närmast att förstå som bilden av en samling hycklare. Den görs offentlig.

Det kunde tänkas att kyrkoherde Tisell vill ge igen för en bild Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan, POSK, använt i kyrkovalet. Där står partiledarna och trängs i en predikstol. Denna bild är dock icke blasfemisk (hur klandervärd den än kan sägas vara)  och jag har alls inte något med POSK:s kyrkovalskampanj att göra. Jag ska likväl hängas ut som en man med korset som, ja vad då? Är detta ett exempel på den sanningslöshet som är ett plusvärde för en kristen?

Nu skulle det dock kunna tänkas, att kyrkoherde Daniel Tisell verkligen har förstahandskunskap om hur det ser ut i min svarta själ. Jag kan ha uppsökt honom för ett samtal, som ligger under prästens absoluta tystnadsplikt, och han kan då ha skaffat sig en god kunskap inte minst om hur mina andliga ambitioner är, dvs just sådana som de kommer till uttryck på bilden. 
I så fall har kyrkoherde Tisell genom sina teckningsanvisningar till brodern brutit mot den absoluta tystnadsplikt, som gäller för präster och ska förklaras obehörig att utöva prästämbetet. 

Jag behöver sålunda i detta fall inte påstå att kyrkoherde Tisell far med osanning. Bilden visar mig verkligen sådan jag innerst inne är även om jag i det offentliga oftast lyckas dölja detta. 1 Joh 1:8. Syndfri är jag inte. Kyrkoherden har emellertid, på sätt som beskrivits, gått utöver denna allmänna kunskap och generella kristna insikt om hur det är med oss och blivit detaljerad på ett sätt, som måste tänkas innebära att han skaffat sig interninformation. Jag har angett en rimlig förklaring till hur detta gått till.

Nu uppstår den delikata situationen att kyrkoherde Tisell antingen kan bekräfta varifrån han har sina kunskaper (ett samtal under tystnadsplikt) eller förneka att han skaffat sig dem i ett samtal som ligger under prästens absoluta tystnadsplikt. 
I båda fallen bryter han mot sin tystnadsplikt. 

Kyrkoherden får inte bekräfta eller förneka att ett sådant samtal ägt rum. Han ska alltså i det läget förklaras obehörig att utöva prästämbetet. Han kan möjligtvis komma undan detta dilemma genom att förklara på vilket annat sätt han skaffat sig detaljerad kunskap om statusen på mitt andliga liv och vad jag har för ambitioner i något som sannerligen inte ter sig lätt tillgängligt för allmän kunskap.

Jag vet inte hur Domkapitlet avser lösa det delikata problem som här tecknats och är för egen del tacksam att bara ha ett ansvar för att bringa saken till Domkapitlets kännedom. Jag lägger nu med materialet från Facebook, som alltså återfinns på Daniel Tisells facebooksida. Där ges ett tydligt och otvetydigt besked om vem som är inspiratör och avsändare, vilka personerna på bilden är och dessutom förklaras avsikten med bilden. Inspiratör och avsändare är just kyrkoherde Tisell.

Med höstliga hälsningar
Dag Sandahl





torsdag 21 september 2017

Kyrkan hejdade avgrundshögern

Förvirring utbröt. Vilken kyrka? Vilken avgrundshöger?  Det fortsatte i samma oprecisa stil. Ärkekonservativa backade och "kyrkan" samlas i mitten. Precis som i svensk politik.

Anders Lindberg heter mannen som redovisar vad han förstått och får betalt för det. Aftonbladet 19 september. Om Aftonbladet ska man då och då påminna sig att detta var en nazistisk kvällstidning när det begav sig. AT och Expressen stod för något annat. Nå, Aftonbladet stod också för något annat när Dr Gormander häcklade, Gunnar Fredrikssson höll filosofin högt och Struwe bedrev journalistik inspirerad av det bästa i USA. Dessutom och inte minst fick Jan Myrdal utrymme. Aftonbladet hade en trogen och begåvad läsekrets, som stod ut med att häftningen rätt ofta (alltid?) misslyckades. Nya tider kom och med dem Anders Lindberg.

Det var Anders Lindberg och Antje Jackelén som samkörde på Aftonbladets ledarsida. Tidigt kom kritiken att ärkebiskopen därmed tog ställning i kyrkovalet. Jag fann medverkan lite olycklig, för Antje kunde dra på sig kritik onödigtvis. I kyrkovalet är detta inte otänkbart, men valet handlade inte om biskopar. Visare hade varit att hålla rågången mellan ämbete och det folkvalda isär. Nu ser jag att kritikerna hade rätt. Det finns ett samband. Antje skulle användas just i valrörelsen och/eller använde sig av den socialdemokratiska tidningens ledarsida. När det nu fortsätter på den inslagna vägen kommer förstås frågan hur Antje ställer sig till Lindbergs kommentarer. Håller hon med? Finner hon påståendena sanningslösa? Hade vi hållits med pigga journalister, hade vi fått veta.

Vi tar också verket an och dissekerar Lindberg.
Det första är det oprecisa begreppet "kyrkan". Det var ett kyrkoval. Där ställde tre politiska partier upp. Ett av dem är regeringsparti. Regeringspartiet valde som sin huvudmotståndare SD. Så kunde S mobilisera och vi har fått facit. Svenska kyrkan är partipoliserat bestämd. Så röstade väljarna. Det är bara att meddela medkristna i andra länder och kyrkor hur det går till i den fria svenska kyrkan. Men "kyrkan" kan inte identifieras med en partipolitisk majoritet. Kyrkan är något betydligt större.

Lindberg ser dock att "valresultatet blev en massiv manifestation av förtroende för Svenska kyrkans nuvarande inriktning." Kyrkan samlas "kring en eftertänksam mitt". Och det var tydligen "en stor seger för det anständiga Sverige". När begreppet "anständighet" kombineras med evangelium slås larmet på. Denna tro för de anständiga har inget med evangelium att göra. Denna anständighet behöver nämligen ingen frälsare. Den är ett utslag av borgerlig religion. MTD, alltså. Moralistisk (mest i Lindbergs tappning) Terapeutisk Deism. Har man väl fått upp spåret på MTD-religionen, syns den och märks den tydligt.

Avgrundshögern, vilken den nu är, har dock tagit sig in i kyrkofullmäktige på en mängd ställen. I Kalmar är SD vågmästare och SD ska väl gälla som avgrundshöger. Vad nu det betyder. SD nödgas ju leverera lite kritik för nästa år är det riktiga valet. Svenska kyrkan fortsätter vara arena för någon annans agenda.

Lindberg upprörs över att några ville hindra andra att rösta som de ville. Detta är han beskrivning av kritiken mot att sekulära politiska partier ställer upp i en fri kyrkas val. Hans beskrivning träffar inte riktigt vad saken gällde. Den missar faktiskt målet. Hamartia, brukar vi säga.

De flesta "opolitiska" har en borgerlig profil. Kanske. Socialdemokrater får ju inte vara med i Frimodig kyrka, t ex. Då åker de ur partiet. De får inte ens ställa upp för ÖKA, fast ÖKA brukar välförhålla sig till socialdemokraterna. Kolla Johan Blix i Täby, han fick lämna partiet. Men det är ett dilemma att folk som röstar S i riksdagsvalet röstar FK i kyrkovalet. Det är en så komplex tanke att den inte kan vare sig uppfattas eller omfattas av sagde Lindberg.

Så läser vi vad Lindberg förstått på temat "ärkekonservativa backade".
"Det uppmärksammade partiet (sic! DS) Frimodig kyrka, en ärkekonservativ grupp med tveksam syn på bland andra kvinnor och homosexuella, minskade till 4."
4 betyder 4%. Hur många som röstade FK vet jag inte riktigt ännu. Men fler än någonsin. Å andra sidan är kyrkfolket en minoritet när alla medlemmar går till val och Frälsaren har aldrig uttalat att de som tror på Jesus ska utgöra en majoritet. De ska vara ljus och salt.
Parti är dock inte FK. Lindberg avslöjar att han som bäst tänker fel, som sämst inte tänker alls. Inte kan. Ideologisk syn kan begränsa synen, som ni vet.

Hur är det med det påstått ärkekonservativa? Jag ska knappast räknas dit. Vem hör samman med det ärkekonservativa? Jag vet inte. Lindberg får nog spotta upp sig och förete bevis och det kan han inte. Hjalmar Branting och jag är dömda efter samma lagparagraf, "lilla socialistlagen", Br:B 16:16. Det har nog inte Anders Lindberg lyckats med. Han lever bara gott på sin socialism.

Har FK en tveksam syn på kvinnor? Det är en rätt hialös anklagelse som mina döttrar kunde ha någon synpunkt på. Jag, och jag är i FK rätt ensam om det, har inte övertygats om 1958 års riksdagsbeslut och finner ingen anledning tro att just detta av alla riksdagsbeslut skulle vara gudomligt. Tror Lindberg det? Och skulle Lindberg på anfordran kunna återge vad jag tänker i ämbetsfrågan så att alla förstår att det är ett intellektuellt hederligt återgivande av vad jag tänker? Har hans ens läst min böcker. Jag utgår från att han inte har det. Han bara hojtar och skämmer ut Aftonbladet. Tveksam syn! Och då undrar jag om det finns några redliga socialdemokrater som kan säga att denna bild av Frimodig kyrka är sanningslös. Kan någon biskop ställa sig upp och försvara oss? De är ju herdar och har just den uppgiften.

Har FK en tveksam syn på homosexuella? Finns det någon bög som kan stå upp och säga att detta inte är sant. Det är om äktenskapet vi inte övertygats. Om ingen ställer sig upp, måste vi då själva säga att vi har homosexuella vänner? Och vad är ett sådanr försvar värt. Nej, det som nu behövs är att våra kyrkopolitiska meningsmotståndare spottar upp sig och säger vad de vet vara sant. Eller en biskop eller två. Det är fråga om heder.

Låter jag irriterad? Det hoppas jag. Men redlig kristendom kanske inte längre praktiseras. Det kan verkligen vara så att min förnimmelse är korrekt. Det snackas solidaritet och mod att våga stå upp mot orätten, men det är när allt kommer omkring bara snack.

I går hade gudstjänstutskottet självfallet kaffepaus. Efter den kom centerpartiets Åkerlund och sverigedemokraternas Emilsson åter. Arm i arm. Var det hembygdsfascismen inkarnerad? Jag funderar fortfarande. Har faktiskt funderat hela natten. Det betydde att jag inte särskilt mediterade över att jag nödgades skriva särskild mening när Transportstyrelsens exempel att inte följa regelverket plötsligt skulle följas i gudstjänstutskottet. Det fanns vakanser. Då sattes ordningen med ersättare ur spel. Nytt folk kallades in. Jag tror det var helt fel. Utskottet fick också ny vice ordförande. Det sköttes internt. Suck.

onsdag 20 september 2017

Läronämnden

Det är Uppsala och gudstjänstutskott. Två av kyrkomötet beviljade extra dagar för handboksarbete. Det börjar med frågestund. Stund tycks innebära tre timmar. Vilka är det vi ska fråga? De ansvariga eller tjänstefolket? Vet inte. Det är heldag i vart fall. På eftermiddagen drar utskottet igenom övergripande frågeställningar. Jag ska avnjuta det hela stoiskt och någon stund ska jag sända mina tankar till dem som alls inte fått vara med i handboksarbetet, de verkligt kunniga: Voldemort, namnet som inte får nämnas, Christer Pahlmblad och så förstås Löwegren och Isacson. Om det fanns dugliga journalister, skulle de gräva fram skandalen att dessa tre aldrig använts och att detta icke-användande varit helt medvetet.

Läronämnden har yttrat sig. Ingen i Läronämnden var med i det kyrkomöte som antog 1986 års handbok. Denna högst kompetenta nämnd talar om receptionsprocessen, som föregår beslut om handbok. "Är du dum på riktigt?", som frågan brukar ställas. Receptionen sker efteråt. Remissarbete sker före. Möjligtvis försöksverksamhet. Men myten odlas nog. Det varit ett så gigantiskt och engagerat arbete med gudstjänstmaterialet försöksvis och entusiasmen inför det nya motsvarar en frustande och stampande Sleipner. Det tror inte jag. I ett pastorat hade man inte svarat på remissen och det var kris när Kyrkans Hus-folket tryckte på. Då fick en pensionerad präst i uppdrag att skriva några sammanfattande synpunkter från pastoratet. Han hade aldrig firat gudstjänst i det pastoratet. Yttrandet mottogs med stor entusiasm. Remsissarbete i Svenska kyrkan är inte alltid så brett förankrat som folk inbillar sig.

Läronämnden ska nog inte betraktas som en samling teologiska slughuvuden. Läronämnden tycks inte gilla min motion om eukaristiska böner med argumentet att "en gedigen beredning och analys av förslagen görs" och detta är, håll i er nu, "en del av kyrkohandbokens reception". Nonsens. Jag upprepar: reception betyder mottagande och kan inte ske förrän en handbok antagits. Hieronymus eukaristiska bön, som används i Svenska kyrkan, ska nog betraktas  höra till eukaristiska böner där bred delaktighet är ett kriterium. Läronämndens hållning innebär en skoningslös kritik mot det arbete som ledde fram till nuvarande kyrkohandbok, för att inte tala om 1811 eller 1942 års handböcker. Där skrevs mycket utan att folk utanför kamrarna visste allt. Kyrkomötet måste väl betraktas som kompetent att komplettera om vi talar om en demokratisk folkkyrka? Verkar jag sur? Värre än så.

Fredrik Sidenvall har föreslagit en prefation för Mariadag: "Du möter oss i Din och Marias son". Det duger inte. Detta "innebär (rakt av innebär! DS) en risk för förskjutning i det läromässigt viktiga företrädet för teologin framför biologin i inkarnationsteologin." Got it? Hur många i läronämnden är läkarbarn eller har en bror som varit övertandläkare därtill eller en kusin som är docent i medicin? Jag bara undrar. Och vad i det inkarnatoriska betyder det att teologin har företräde framför biologin, att verkligheten definieras teologiskt och så är det bra med det oavsett hur det egentligen är? Var är vi?

Jag föreslog att förbönen vid vigsel ska uttrycka att man och kvinna förenats i äktenskapet. Läronämnden menar att förslaget "begränsar ordningens användbarhet för vigsel av par av samma kön." Jaha. Men ska då en vigselordning som passar för par av samma kön begränsa och trolla bort något som är ett bibliskt faktum, när det handlar just om man och kvinna? Är det egentligen så att äktenskapet avskaffats och ersatts av något som kallas men inte är äktenskap. Jag tror inte att läronämnden är teologiskt kompetent på området. Biskoparna sitter där. Alla har inte skrivit avhandling och några har skrivit klena. Fackteologer som kompletterar? Tja, vilka är liturgiexperter i jämförelse med Voldemort? Upp med handen, genera er inte!

Är inte biskoparna lite egendomliga för den delen? Modéus II fann i valrörelsen anledning markera mot SD. Hur fick han för sig detta? En biskop som blandar sig i ett demokratiskt val i ett försök att göra detta demokratiska teokratiskt, kunde chefredaktören Bülow på Sydöstran tänka om han tänkt efter. Vad hade Modéus II för sakmaterial att hänvisa till i sin SD-kritik? Har han läst in sig på partiprogrammet i kyrkovalet? Egentligen lika illa med seniorbiskopen (varifrån får de allt?) Ragnar Persenius. Han var också emot SD. Vad exakt är de emot? Något SD står för eller något som sprids om SD? Jag frågar. Jag, som i kyrkomötet kritiserades för att jag var för skarp mot SD. Då sa de höga herrarna föga. Men annars ingen skugga över Ragnar. Han är emot partipolitiseringen. Öppet. Skamlöst. Sånt gillar jag.

Nu ska jag dock misstänkas för att vara utomordentligt kritisk till läronämnder och biskopar. Jag har förstått att en biskop kan vara en rejält ohederlig karl. Jag säger bara "biskop Julius i Kingsbridge". Läser vi Ken Folletts tredje del i den s k Katedralserien Den eviga elden, Albert Bonniers förlag, Stockholm 2017, ihop med Läronämndens yttrande, kan det bli rätt förödande på ett, ska vi säga, tänkvärt sätt.

Nu gudstjänstutskott.



tisdag 19 september 2017

Men dom går ju inte i kyrkan?!

Så är det. Det sitter folk i kyrkliga beslutsfattarpositioner som inte går i kyrkan, inte regelbundet, några nästan aldrig. De har inte genom åren byggts upp genom Ordet och sakramenten i det där stilla söndagsundret när vi får leva det vi bad: "Omvänd oss, o Gud." De vet inte erfarenhetsmässigt vad trons växtverk innebär. De är inte delar i en brokig församlingsgemenskap. De kan komma som besökare och irritera sig över alla nymodigheter, psalmer de inte kan t ex. Det vill de styra upp.!De som travar till kyrkan vareviga söndag noterar förhållandet; skillnaden mellan det gudstjänstfirande folket, Guds folk på platsen, och beslutsfattarkollektivet och alla de som kommer och röstar på dem. Sedan är de valda och tar till orda. De uppskattar sina egna insatser och svänger sig med vackra ord om det kyrkliga.

Gudsfolket på orten hör de fromma orden, men det är något som skorrar. Allt uttrycks så fint och målsättningarna är så goda: öppen för alla. Inkluderande. Förstående. Diakonal. Oavsett var vi är på trons väg. Nu är det förstås inte riktigt så i verkligheten. För till det positiva hör, helt enligt handboken, avgränsningen mot det negativa. Intoleransen fördöms och med dem de intoleranta. Så var det i den franska revolutionen. Eden till folket måste avläggas. Av alla. Den som inte ville göra det var intolerant och en folkets fiende. Vi minns septembriseringen år 1792. Här rättades ett fatalt felslag .

Den som kan lite av denna idéhistoria ser också själva det svalg som är befäst mellan två olika riken. Jag låter som kyrkofadern Augustinus och det är fullt medvetet. Det är nämligen de, som ser sådana som inte går i kyrkan regelbundet - och inte gjort det genom livet - som inte rätt förstått den andra fromheten. Dessa har faktiskt utfört sin fromhet hela tiden fast de avstått från kyrkogång just. För en kyrkokristen är detta en märklig inställning, jag vet. För MTD-religionen (Moralistisk Terapeutisk Deism)  är den dock fullständigt naturlig. Det är så det går till. Varje tro får sin egen gudstjänstpraxis. All fromhet har samma värde. Vill man gå i kyrkan får man och vill man inte, måste man inte. Det kan finnas viktigare saker att göra. MTD-rligionen är tolerant. Med ett litet undantag.:De eländiga kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*!

Bli inte arga på dom som blir invalda fast de aldrig firar gudstjänst. Det är, heter det, deras medborgerliga rätt. Och de är fromma inom ramen för MTD-religionen, den de tror på och praktiserar. De är allvarliga. De tror på allvar denna sin religion och kräver respekt för det. Denna religion tangerar den kristna idétraditionen och parasiterar inte sällan på den. Ur den hämtas tanken att Martin Luther t ex menade, att varje medlem i kyrkan har rätt till sin egen bibeltolkning. Detta är något grundläggande. "Borgerlig religion" skulle väl J.B. Metz säga och i sak är det Luther tillskrivna fel, men intresset ljuger aldrig eller alltid.

Tanken om Luthers skriftprincip är belysande för att förstå MTD-religionens dogmatik. Var och en har rätt till sin tolkning av bibelordet. Då tänker jag att distinktionen mellan avgörelse och omvändelse visar sig - avgörande!
Den som är omvänd har fattat att det finns ett helt paket att packa upp och tar glatt emot paketet, samma paket som många andra fått och haft glädje av. Inklusivt på sitt sätt.
De avgjorda sitter och sorterar i den teologiska lösegendomen för att hitta det som passar och hävdar sin rätt till egen bibeltolkning. Det blir exklusivt så det smäller om det. Men det märker de inte. Och ifrågasätter någon med kristna utgångspunkter det de tänker, smäller det. För då möter de en intolerant person, en som omfattar teokratin.

Kan en ateist väljas till ett förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan.? Självklart. MTD-religionen har en så öppen dogmatik, att det går alldeles utmärkt. Och vem kan för övrigt bedöma vem som är ateist och troende? En öppen dogmatik ger möjligheter.

Nu kan knappast någon vara okunnig om att det finns kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Påven t ex. Men motståndet finns i Svenska kyrkan också, både bland präster och anställda. Ateister kan vi välkomna, men här uppstår problem, eftersom MTD-religioen är tolerant mot allt utom det intoleranta. Ni märker att fällan slår igen

Jag föreslår att vi ska bortse från fördomarna och med friska ögon betrakta MTD-religionen så som den utövas i Svenska kyrkan. MTD-religionen ska inte förväxlas med kyrkokristendomäven om den uppträder i Kyrkan.Den som vet att kyrkokristendom är något annat, saknar verkligen inte arbetsuppgifter.

I Östra Småland/Nyheterna konstaterar ledarskribenten Peter Akinder att kyrkovalet var ett bakslag för kyrkans konservativa. Det är en missuppfattning. Valet visade bara att allt är som vanligt och som det varit hela min medvetna tid i Svenska kyrkan. Morsan markerade sitt missnöje med gubbarna som kom för at besluta utan att bry sig om att fira gudstjänst. Hon var kyrkokristen. Hon hade inte riktigt förstått, att MTD-religionen är något annat, alltså. Men det ska medges. Det märks tydligare nu.

Smålandskomposten bär bud att S och C fortsätter att regera i Växjö stift. Mats Nilsson från Vislanda och Centerpartiet är nöjd. Han konstaterar att "vi har haft en väldigt bra mandatperiod ihop och det är kul att även väljarna (obs! "även väljarna", DS) uppskattar det vi gjort för stiftet." Nu har jag mött Mats Nilsson, faktiskt redan på skolgården i Alvesta år år 1961-62, men inte ens jag förstår riktigt vad det är S och C gjort för stiftet, som även väljarna uppskattar. Vad vet väljarna som inte jag vet? Någon redovisning av insatserna kan jag inte minnas att väljarna fått. Har de? Och ska vi se stiftsstyrelsen som en regering som regeras av några partier men inte alla som sitter i styrelsen? Jag blir lite osäker, men det synsättet kan förklara oviljan till debatter. Någon kyrkopolitisk debatt inför valet blev det inte. Stiftsstyrelsen hade ett uppenbart intresse att inte ordna. Det behövs ju inte heller. Även väljarna uppskattar vad regenterna åstadkommit.


måndag 18 september 2017

Efterskalv

Det slutliga valresultatet dröjer något för tex Göteborg är inte helt färdigräknat. Dr F tyckte att jag skulle redovisa resultatet redan vid midnattstimmen, men jag gav upp. Bättre att sova. Jag såg ju at de politiska partierna tagit över Svenska kyrkan, alltså S, C och SD. Dessa är samtliga (alla) partier som inte tror att Jesus är Guds Son och världens Frälsare. Sekulära politiska partier kan nämligen inte tro. Vad ställer de upp för då?Jean-Jacques Rousseaus sociala kontrakt med en civilreligion förklarar. (Le Contrat social,fjärde boken kap 8) boken

Civilreligionens dogmatik är och måste vara enkel, poängen är att den aldrig behöver förklaras eller kommenteras. Det finns en gudomlighet som uppehåller livet, det finns ett evigt liv, det finns ett löfte om de rättfärdigas lycka och framgång och motsvarande olycka och motgångar för syndarna och så prisas lagarna, det sociala kontraktet.

Finns det några negativa dogmer, undrar Rousseau. En enda, svarar han. Intoleransen. Intoleransen hörde samman med de tidigare teokratiska religionerna, de som vi upplysta har förkastat. Jag hör till dem som menar, att det är denna religion som tar hem Svenska kyrkan. Jag kallar den numera hellre MTD-religion. Ni möter den förkunnad överallt men alltså inte minst - och nu mer - i Svenska kyrkan.

Det finns ingen anledning för kykrokristna och Jesustroende att hänga läpp. Den som ska i fängelse, hamnar i fängelse och den som får halsen avskuren, får halsen avskuren. "Världen kristnad i vår generation" är ett gammal slagord. Religion drar mer än efterföljelse, MTD mer än INRI, och det är vare sig förvånande eller tidigare okänt. Frälsaren själv vet hur det är och hur det går till. Men lite ynkar jag Svenska kyrkan, den kyrka där jag döptes och började mina teologiska studier i söndagsskolan. Det som nu kallas Svenska kyrkan är inte den kyrka jag döptes i och lär inte längre vad söndagsskolfröken lärde. Den som skulle få för sig att säga att det utanför Kyrkan inte finns någon frälsning, blir fördriven från staten, säger Rousseau, för ett sådant uttalande hör bara hemma i en teokrati. Och det vi lever i är en demokrati. Vem bestämmer i en folkkyrka om inte folket, alltså.

Frimodig kyrka har ökat sitt röstetal från 3595 till 4435 i Växjö stift och det ger fyra mandat i stiftsfullmäktige. 7.28% i detta race får väl noteras som en framgång även om det var 7.32% förr. Kristdemokraterna tappade ett mandat och Vägen båda sina. Borgerligt alternativ tappade ett mandat. Posk fick 11215 röster men det ger 9 mandat, lika många som 8180 gav förra gången.

I Värnamo fick Frimodig kyrka 9 mandat (26.1%) och i Jönköping 2 mandat (5.4%). Det är bra på båda ställena.

Frimodig kyrka fick preliminärt 36089 röster i kyrkomötesvalet. Det är fler än någonsin, men betyder att vi likväl tappar två mandat. Fördelen är att kyrkomötesgruppen kan bevara sin karaktär av glatt seminarium för kyrkliga frågor. Och så får frimodiga räknekunniga räkna  för att se om vi rent matematiskt har några att vänslas med.

Själv är jag glad över POSK i Kalmar som fick 42.4% och 15 mandat i kyrkofullmäktige. Där tog SD tre mandat men står bara upp med två kandidater. Ska det bli så att ÖKA, borgarna och sossarna håller ihop och tar ordförandeposten? Det bestämmer SD! Och i sista hand lotten.

Kyrkovalet var informativt också genom att så få besked gavs. Men del som som klargjordes från officiöst svenskkyrkligt håll, ska vi bära med oss som tolkningsnyckel. Det var ju inga marginella grupper som ställde frågan som rymmer en särskild kyrkosyn och en alldeles särskild syn på objekt och subjekt i Kyrkan. Frågan i annonser och på kuvertet med röstkort löd: Vad vill du att Svenska kyrkan ska göra?

Låt mig bli pedagogiskt tydlig. Frågan löd inte: Vet du vad Jesus gjort för dig? Den löd inte heller: Har du egentligen en aning om vad evangelium är? Inte heller: När firade du gudstjänst senast? Eller en variant: Vad ska du göra för att bli frälst? Om frågan, den korrekta ställts på kuvertet hade den varit malplacerad, men i Kyrkans Hus och i de sk beslutsförsamlingarna hade den relevant kristna frågan formulerats så: Vad vill Herren att Svenska kyrkan ska göra? Eller lika bra: Vad vill Herren att du ska göra i Svenska kyrkan?

Man kunde ställt frågan till människor landet runt, platser där den kyrkliga verksamheten dras ner, eftersom folk inte längre bor vid kyrkan och församlingshemmen inte drar folk. Dyra kåkar för begravningskaffe kan inte försvaras. Alla hänvisar till faktorer vi aldrig kunnat påverka, folk flyttar t ex. Men ska inte brutala frågor ställas om själva grundmekanismen?

Snälla präster gjorde under decennier vad de förväntades göra, dvs det man "alltid" hade gjort. De ställde inte till med något och fick beröm och befordran för det och så undrar alla varför det som hände kunde hända. Pastorn var ju så fin, kanske till och med populär. De fattar inte att han som inte ställde till med något, inte heller fick något gjort. Ingen pastoral plan, ingen pastoral teologi. Rutin. Ren rutin. Och det var inte det värsta. Det värsta var att det var uppskattat. I alla sönderfallande system går det till så här. Trygga rutiner. På framtiden spanar man inte. Då gäller det gamla vanliga: Utan spaning, ingen aning. Och inga motmedel.

Utan skymten av bevis säger jag nu: Samtiden är onödig. Men samtiden kom alldeles logiskt. De kyrkokristna betalar priset för de kyrkopolitiskt betingade utrensningarna och karriärstoppen. Än mer: De betalar priset när kyrkokristendom steg för steg ersattes av MTD-religion. Jag har förstått att MTD-religionen i Sverige har en väldigt flytande positiv dogmatik. Flytande utom på en enda punkt, ett riksdagsbeslut 1958. Det är gudomligt. Annars lägger Guds sig inte i, men har vett nog att använda riksdagsledamöter i sin tjänst när de kyrkliga inte fattar. Ibland är det förunderligt fint och utmanande att få vara kyrkokristen, inställd i en handfast fromhetstradiiton med intellektuella inslag.

Jag har väl utgjutit mig på temat klerkernas förräderi även om jag omedelbart måste tillägga, att klerkerna inte riktigt förstod vad de hamnat i utan ville göra det bästa av situationen. De ville väl men det blev fel. Fenomenet är inte obekant för någon av oss. Världen ser ut så numera. Det finns lägen när det blir katastrofalt att göra det bästa av situationen, nämligen när situationen är så katastrofal att den enda möjliga hållningen är att göra totalt motstånd.

Dagens minnesord kommer från Stockholms-Tidningen den 15 januari 1958, jag hade med det i ett kommentarsvar men alla läser inte kommentarer:

"Efter alla fruktlösa diskussioner är det nu också angeläget att kyrkan kommer till beslut och arbetsro. Allt tyder på att regeringens och riksdagens ställningstagande långt ifrån att behöva fattas som ett hämmande ingrepp i den kyrkliga utvecklingen tvärtom skall ses som ett led i en ansvarsmedveten och legitim strävan att på nytt aktualisera kyrkan i folkmedvetandet." Det kan väl gälla om de politiska partierna nu också?

Slutsatsen? Ingenting har egentligen förändrats. Det kommer fler val. Och det kommer att bli sämre och sämre. Medlemstapp och partipolitisering tillsammans med ett kyrkosystem som förlorar både Kyrka och folk. Men varje meddelande om att motståndet skall uppgivas är falskt. Nu gäller det att göra tydligt vad det är att tro på Jesus och följa honom som lärjunge. Det är den grundläggande avvikande hållningen.



söndag 17 september 2017

Nu förbereds firandet

Ni vet hur det är med söndagar på Bloggardag. Annars hade jag skrattat elakt åt Göran Greider, som alltd framträder med besvärande later fast han kanske inte har så mycket att komma med. I går gladde han sig över att Svenska kyrkans medlemstal ökar. Jag kan försäkra. Det gör det alltid bara man inte också publicerar utträdessiffrorna. Lurad, Greider.

För att inte tala om prosten Åkerlund, han som i DT presenterar sig som "djupt engagerad kristen". Den som ändå vore det. Och centerpartist. Tack gode Gud för att du bevarat mig! Han röstar i kyrkovalet för Jesus Kristus, som väcker kärlek, tro och framtidshopp. I Centerpartiet, förstår jag. Inte mer nu. Det är söndag och därför en GLAD nyhet.

60-årsjubiléet

Måndagen den 2 oktober firas 60-årsjubiléet i Uppsala. Det är på dagen 60 år sedan det fria kyrkomötet avvisade förslaget om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst. Efterföljande kyrkomöte år 1958 var klavbundet. Jubileumsprogrammet blir mer utmanande än när vi skulle fira att det var 48 och 1/2 år med kvinnliga präster (det som sades vara 50 år). 60-årsfirandet blir nämligen mer precist och intellektuellt redligt.

Jag kan just nu bara återge programmet i stora drag. Namnen på de medverkande är inte offentliga ännu. Gudstjänsterna har jag inte heller riktigt fått kunskap om.  Något Te Deum blir det, förstås. Det är ju populärt i våra dagar. Själva de övriga inslagen i programmet kan jag presentera.

Först inleder ärkebiskopen med en 45 min föreläsning på temat Att stå makten emot. Bekännelsekyrka mot makthavarnas kyrka. Ett europeiskt, politiskt och historiskt perspektiv.
I föreläsningen kommer det t ex att poängteras att en fd nazist år 1958 stod och gjorde utfästelser till Svenska kyrkan på en enig regerings vägnar. Det fanns sådana som litade på ett löfte av den fd nazisten. Då kunde Svenska kyrkan inte stå makten emot - och det var skada. Mycket intressant föreläsning, tror jag vi måste förvänta oss. Kontrafaktisk historieskrivning är inte att förakta.

Förmiddagskaffe med ett bakverk från Delicato.

Teol dr X föreläser i kortform (25 min) på temat "Libertas Ecclesiae" från medeltid till Yngve Brilioth och Kyrklig Förnyelse.
I föreläsningen beskrivs en grundkategori för kyrkolivet utan vilken den uppenbarade tron på Kristus ersätts av religion i allmänhet. Det är när så sker, som resultatet blir samma form med annat innehåll.

Biskop Y reder likaså i en kortföreläsning (25 min) ut begreppet Fluentiva klerikala fecalier. Det prästerliga inför de handfasta politiska och opinionsmässiga realiteterna.
Biskopen har stor personlig erfarenhet av fenomenet och har lovat en personlig framställning. Han skulle gärna vilja namnge några i sammanhanget bemärkta prästmän. Det här kan bli årets mest uppseendeväckande inlägg och innebär personliga risker för biskop Y.

Middagsbön med sångstund ur Från fädernas tid.

Lunchpaus. Rökt ungtupp med potatisgratäng och creme fraichesås smaksatt med chutney. Till ungtuppen serveras ömsom vin och ömsom vatten.

Psykologen och statsvetaren Z föreläser. Tiden är kort. Från det fria kyrkomötets nej till det andra kyrkomötets ja. Omsvängningens mekanik.
Föreläsningen beskriver hur ett kyrkomöte skiftar fot och presenterar hela det teologiska sakmaterial som förändrade hela situationen. Föreläsningen blir rätt kort, säger Z, som inte hittat något sådant teologiskt sakmaterial som påverkat opinionsbildningen hur mycket detta sakmaterial än sägs finnas.

Eftermiddagskaffe med ett bakverk från Delicato.

Docent Å kompletterar dagen med föreläsningen Detta vill ni inte höra. Perspektiv på det som hände, men som aldrig borde inträffat och än mindre berättas. Det blir en beskrivning av en kyrka som använder lögnen som vapen och sveket som verktyg. Docent Å är moralfilosof och beskriver sig själv som ateist, en hållning som innebär klarsyn. Säger han. Docenten Å kommer särskilt att häckla docenten Folke Holmström, "en begåvad karl som fattade nada av spelet", säger Å.

Några korta vittnesbörd (5 min vardera) avslutar. Det är folk i åldern 67-75 år som berättar på temat Jag har mött en av trons hjältar från år 1957. Minnesbilder och perspektiv att föra vidare för vårt svenskkyrkliga liv.

Kort musikprogram innan alla ska åka hem eller gå till påföljande dags kyrkomöte. Sist sjungs sv ps 175 från 1937 års psalmbok, Nu är en fast bedrövlig tid (hela psalmen). Självfallet finns det tillfälle för media att intervjua föreläsarna.

På plats finns ett särskilt sjukvårdsteam. Några är traumaspecialister och det finns också folk som kan sköta hjärtstartaren. I ett särskilt rum kommer det att finna ett debriefingteam.

Föreläsningarna och vittnesbörden kommer att publiceras i en särskild bok, som skickas till alla församlingar och som gratis kan beställas från Kyrkokansliet om fler ex behövs.

På kvällen kommer arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse att ha en öppen samling på V-Dala nation på temat Vad var det vi sa? Underrubriken är ett fromt ord: Egen framgång är guld värd, andras motgång är inte heller att förakta. Som tillägg finns ännu en underrubrik: Det är alltd roligt att få rätt hur sorgligt det än är. aKF:s ordförande står för öppen bar. Det är ren själavård. Obs! Endast öppen bar för medlemmar som betalat årsavgift 2017.

Jag slutar lika fromt med att återge dagens spännande rubrik: 2 oktober - en dag att minnas.
Glöm inte var ni först fick programmet presenterat för er.


lördag 16 september 2017

Här strimlar jag Burell, förpackar och säljer som bacon

Det var problem med webbläsaren. "Du har ju två!" löd anskriet ,men då var gryningen förbi. Nu kom jag in och kunde se att Olle Burell preciserat det där med högerkristna. Preciserat och preciserat.När han fick följdfrågor har han valt att vara tyst.

Han fick ur sig en definition därför att min sjungande vän Emma Hedlundh menade, att det var "magstarkt" att kalla Frimodig kyrka "högerextrema". Så hör löd svaret: "Extremt högerkristna är man väl om man företräder abortmotstånd, kvinnoprästmotståndarromantik, homofobi och motstånd till religionsdialog."

Det är intressant. Svensk socialdemokrati tänker. Vi talar om ett skolborgarråd och ett av regeringspartierna. Dessa betros fatta beslut om nationens väl och ve - vårt! När Expressen på ledarplats manar oss att slänga ut politrukerna i kyrkan blir jag rädd och undrar: Räcker verkligen det? Eller har vi fått en politisk apparat som ger oss apparatjiks, som frekvent talar om det demokratiska samtidigt som de sätter den ur spel. Det här är människor vi inte kan lite på. Lika lite som vi kan lita på det som sägs i nyhetsförmedlingen. Någon har valt vad vi ska få veta, hur vi ska få veta det och med vilka perspektiv.

Tillbaka till Burell. På Frimodig kyrkas bloggsida finns ett referat. Samuel E Lilja har svarat Burell väl, en blomma till Samuel för detta. Men den som av den svenska staten dömts för ett brott efter samma lagrum som Hjalmar Branting, har kanske en skyldighet att stå upp också? Och då diskuterar jag inte idiotismen "högerkristna" utan går in på fyra sakområden.

18 februari 2008 kom ett överraskande sms. "13 mm och ett hjärta som slår som det ska och ett perfekt hålrum i hjärnan." Föräldrarna hade inte väntat ett barn till. Nu var modern i 7:e veckan. Hos detta mitt fjärde barnbarn, Sigrid,  kan jag inte uppfatta något annat än att det som var sju veckor och 13 mm nu verkligen är Sigrid, som går i skola, sjunger i kör och som i somras bland böckerna på lantegendomen upptäckte poesi och fann just poesin underbar. Hon hittade en bok som alltså hennes morfarsmor klistrat in sentenser och dikter, den var bäst. Självfallet är det inte en högerståndpunkt att hävda att just Sigrid fanns till också den 18 febr 2008 och att det var hennes hjärta som slog då. Det slår fortfarande. Också för hennes morfar! Om någon skulle hävda att vi talar om två skyddsvärda individer är detta klassiskt socialdemokratiska värderingar. Läs Anne-Marie Thunberg i ämnet.

Begreppet "kvinnoprästmotståndarromantik" är i största allmänhet obegripligt. Jag klassas som kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* och är romantisk. Är det detta som avses? Jag är gift med en fd komminister, numera butikschef men hon har inte avsagt sig något prästämbete. Ska detta vara ett argument mot Frimodig kyrka och på vilket sätt gör detta t ex mig till en "extremt högerkristen"? Nämnde jag att Burell är skolborgarråd i Stockholm så rumpmas han är? Han har aldrig i något sammanhang röjt någon egentlig förståelse för vad ämbetsdiskussionen teologiskt handlar om. Han är inte intresserad och inte ens så väluppfostrad, att han tackade för det brev jag sände honom när han varit uppe i en kyrkomötesdebatt (hans första och jag avnjöt det hela från läktaren för då var jag inte med) och gav några vänlig ord och en liten läslista. Det fick vänsterpartistenEva Zetterberg också. Hon tackade och vi brevväxlade ett tag. Burell hör till en annan intelkektuell tradition, om man så säger.

Homofobi är en sjukdomsklassning som kunde användas inom den sovjetiska psykiatrin. Jag ogillar att sjukdomsklassa för att därmed fösa människor ut i marginalen. Agorafobi eller klaustrofobi ska tas på allvar för att inte tala om fobier mot spindlar och ormar. Jag har inte i Frimodig kyrkas sammanhang mött någon som uppvisat fobier när de mött någon av annan sexuell läggning. När en i stiftsfullmäktige invald socialdemokrat häktades för grovt pedofilbrott, hörde jag ingen glädjas. I vart fall ingen frimodig (jag reserverar mig eftersom vi aldrig talade om saken öppet) men de frimodiga infogade sin vana trogen den häktade i sina böner och lastade inte socialdemokraterna som grupp med en anklagelse att de skulle vara pedofiler helt bandet.

Hur kan någon få för sig att Frimodig kyrka skulle vara emot religionsdialog. Samuel E LIlja har svarat och jag kan inte lägga till eller dra ifrån något.
Andra inlägget om ni letar.
http://frimodigkyrka.se/startsida/blogg/

Tror ni jag ogillar Burell. Alls inte. Jag strimlar honom, förpackar och säljer som bacon. Överskottet går till de nödlidande.






Vi ska ha demokrati, inte teokrati!

Hans Bülow ska tas på allvar för det han var, som drog upp skiljelinjen. I mer fromma sammanhang utläggs annars temat "Gud eller världen" och det är ett lika tydligt skiljande när det handlar om värderingar. När jag i unga år hörde sådana utläggningar brukade Gud vinna. Så inte längre. I demokratisk ordning bestämmer vi. Och visst, Anne-Louise Eriksson skrev om demokratin som fortsatt uppenbarelse. Men det tror inte jag så där rakt av. Det blir konsekvent funktionell ateism av det hela. Följdriktigt nämns inte Fadern, inte Sonen och inte Anden i framställningar av Bülows art. Sannolikt har Bülow och jag olika praxis söndag förmiddag också.
http://www.ostrasmaland.se/ledare/sla-vakt-om-folkkyrkan-2/#slideshow-0
Hans Bülow återkom med ett svar på min enkla kondoleans
Folket ska bestämma, inte prästerna är hans modell. Kyrkans modell är faktiskt en annan, en som handlar om vad Guds folk gör. I det ingår präster i en gemenskap tider igenom som inkluderar också det nydöpta barnet!
http://www.ostrasmaland.se/insandare/tycker-synd-om-alla-socialdemokrater/

Östra Småland/Nyheterna har gett kyrkovalet stor plats. SSU träder fram och vill ta ställning för "en modern kyrka". Det finns "vissa konservativa kyrkopartier". De vill "att kyrkan ska vara en plats för en bildad elit". S vill värna solidariteten och noterar i sammanhanget att det finns en budget på cirka 11 miljader kronor. Var finns denna samlade budget, kan man undrab om man suttit i Kyrkofondens styrelse och kanske inte bara då. Det bästa återstår. Nu ska konservativa krafter hindras från "att få inflytande i en av Sveriges viktigaste samhälls institutioner." Tankemodellen är tydlig: estatistisk civilreligion, statskyrkan återinförd men nu som partipolitiskt styrd. Phlipi Botström, SSU:s ordförande har undertecknat som första namn. Det var han som åkte taxi för 7000:- vid Folk och Försvars konferens, ni minns. Vilka framtids värderingar hos den politiska klassen vi ska bibringas, går att förstå.
http://www.ostrasmaland.se/insandare/valet-galler-kyrkans-framtida-varderingar/

Joakim Carlsson vet att trycka ut sig men det blir kanske inte så rätt för det. Det är vetenskapen och inte religionen som förändrat vår syn på världen och oss själva "gång på gång", heter det. Festligt. Vilken föränderlig vetenskap skulle saken gälla? Men Joakim står upp för den öppna kyrkan. Jag hänvisar till en bok jag skrev med omslagsbild på en kyrkoruin. Ingen kyrka är så öppen som en ruin.
http://www.ostrasmaland.se/ledare/lofvens-basta-vecka-som-statsminister/

Valbar kan rapporteras som en lysande framgång och så tycker jag sker i Östra Småland också, men den artikeln är en plusartikel. Reklampennorna gick åt som smör. Fråga efter en på Krögers om ni kommer dit. Eller åk till norra Öland eller södra. Det fanns platser kvar i lokalen. Mina vänner poskarna tvekade att komma i tanke att de skulle bli illa åtgångna. Göran Wiegert, s, var tvungen att åka hem och duscha sa han, när vi möttes på Djurkompaniet i Kalmar (skickebud dit var jag). Hans son ska jag inte nämna vid namn för han är elitsoldat, tre missioner på Balkan. Sergeant. Överste Salander nämner hans namn med aktning. Vi kramade förstås om varandra när vi sågs i går.

Och Krögers? Ingen enda från de andra nomineringsgrupperna. Det tycker jag var klokt. De hade nog inte hängt med när komminister Johanna Broselid gick igen konflikten mellan "präster" och "arbetsgivare" i Svenska kyrkan. Om detta visste också åhörarna föga och började fundera över hur det kom sig. Jag drog lite om kyrkohandboken och.. ja, ni förstår själva.

Min styrka i Kalmar är erfarenheter från tre plan och några av de ärrade amazonerna från Två Systrars var där. De kunde beediga hur eländigt kyrkopolitikerna uppträdde redan på 70-talet. I salongen satt också min gamle medbrottsling Lennart från Lund 68. Ett ålderspann 16 till 70+ skäms inte för sig. Ernst Mandels rätt nära vän hade satt värde på en egen debatt med stiftsbolsjeviken framgick det av åtbörder och tal. Själv var han trotskist, trottare. Men när inte meningsmotståndarna dök upp, om de ens kan få bära detta epitet eftersom alla påstås tycka lika, så blev det mer samtal än debatt. Lotta Zaar, som skrev reportaget över två sidor, skrev sanningsenligt: "mest hördes Sandahl själv". Och denna lördag syns han också på bild. Verkar vara en sympatisk karl.

Jag funderade ett slag på att skriva om Olle Burell. Han stämplar mig som"högerkristen". Det är helt orimligt begrepp och också om det varit rimligt hade den inte träffat mig. Hjalmar Branting och jag är båda dömda efter "lilla socialistlagen" (BrB 16:16). Det är inte Olle. Hade borgarrådet Zäta Höglund sett figuranten Burell hade det blivit roligt. Men inte för Burell. Varför ska jag skriva om sådant? Det finns en enda säkerställd skillnad mellan Olle Burell och mig. De brudpar jag vigt, blev verkligen vigda. Det kan man inte säga om Burell. Hans vigslar var fejk och fick göras om. Skatteförvaltningen konstaterade att det han sa vid vigslarna i Stadshuset, saknade täckning. Say no more. Men lite tankeväckande är det allt.

På tal om bluffar så narras Modéus II i Smålandsposten denna dag. Han skriver: "Söndagen den 17 september hissar jag flaggan framför biskopsgården Östrabo i Växjö." Det gör han inte. Han är på fotboll i terrorns London. Varför vill han skapa en bild som inte är sann?
http://www.smp.se/debatt/minskat-engagemang-far-konsekvenser-for-kyrkan/

Margit Richert i går och Sofia Lilly Jönsson i dag går inte av för hackor. Ni får leta själva i Svenska Dagbladet. Här är två klarsynta analytiker. De är mer framtid än SSU-arna. Det vet nämligen vad de skriver om. Och posk-problemet i Visby påminner Sofia om. Det kan inte ses som ofint just så här före kyrkovalet.

fredag 15 september 2017

Tranås-Posten och dessutom Sydöstrans politiske kommissare

Jag har bott i Tranås, Nygatan 16 B. Jag flyttade till staden när jag var 2 år och från den när jag var 6 1/2. 1952 började jag i söndagsskolan, först i kyrkan och så i det nya församlingshemmet. Jag insåg hur märkvärdigt det är med ett församlingshem och jag fick med mig de ungkyrkliga visionerna, för de var på många sätt inkulturerade i kyrkolivet. Fröken Brita Hjertstedt var söndagsskollärare. Jag minns henne med värme liksom hennes syster Svea, som också var indragen i det stora kyrkliga undervisningsprojektet. Det var inte riktigt lämpligt för en fyra-åring att gå till söndagsskolan ensam men Agneta Brunius (jo, hon) hämtade mig. Nämnde jag att systrarna Hjertstedt hade en bror men viktigare hunden Scott, vit spets? I huset där vi bodde fanns Bonzo som inte ska försummas, en boxer. Och så fanns det barn i nejden. Två kom från det krigshärjade Tyskland, Isabella och hennes bror.

På gården mellan Nygatan och Storgatan fanns ett bryggeri, ett bageri och en tidning. I Tranås fanns två: Tranås Tidning och Tranås-Posten. Det var Tranås-Posten som låg med baksidan mot vår gård. Tranås Tidning låg på Nygatan 12. Jag är alltså ett antal formativa år uppväxt mellan två tidningsredaktioner. Det var på Tranås-Posten Lennart Hyland började sin karriär. Nu vet ni om inte allt så det mesta.

Nuförtiden utkommer Tranås-Posten varje onsdag. När centerpartisterna Stefan Gustafson, Adelöv, och Leif Andersson, Säby, skrev ett inlägg inför kyrkovalet, kunde de veta att ingen skulle polemisera mot dem före valet.Ofarligt att dra till med vad som helst. En sak hade de inte uppmärksammat. Den lille söndagsskolgossen, som kan skriva som Bloggardag. Här kan jag utan omsvep avslöja två gemena lögnare. De ljuger i samma höga syfte som på sin tid Richard Nixon. I nationens eller partiets intresse. Sådana lögnare ska avslöjas. De busar ner samhällslivet.

Vad har då väckt mitt rebelliska misshag. Detta:
Det finns krafter som vill stänga kyrkportarna så att kyrkorna bara inrymmer de rättrogna, de som har rätt bakgrund och förankring.
Det finns inga sådana krafter i Svenska kyrkan. Skulle vi begära fram namnen på dem som vill detta, kommer vi inte att få några svar. Just därför bör Centerpartiet ställas till svars. Den här lögnkulturen behöver partiet antingen säga sig stå för (då blir det inte roligt för oss) eller ta avstånd från (då blir det inte roligt för Gustafson och Andersson).

Nu drar Gustafson och Andersson i härnad för framgångar åt Centerpartiet i kyrkovalet. De ska arbeta för en kyrka där människor blir väl bemötta. Jojo. De säger sig ha engagemang och hjärta för kyrkans framtid. Vill ni verkligen förlita er på att de talar sanning? Det gör inte jag. Ljuger de i ett, luras de i annat.

Sa söndagsskolfröken detta till mig? Jag vet inte. Men hon sa till Morsan att hon såg en liten gosse som allvarligt tittade på henne,som undrade han om hon stod för det hon sa. I Tranås lärde jag mig kanske en hållning som resulterar i ett förödande och avslöjande blogginlägg, när jag möter lögnen i Tranås-Posten och detta 65 år senare?

Vem röstar egentligen på sådant folk som Gustafson och Andersson? De som inte känner igen det bond-dryga eller inte har ett utvecklat sensorium för lögnväsende. Inget politiskt parti har med de bästa avsikter gjort Svenska kyrkan så illa som Centerpartiet. Herrarna nämner också Märta Leijon. Jag tror inte ens de kan stoltsera med att veta vem hon egentligen var, inte ha läst någon av hennes böcker eller varit hemma hos henne. Också där är jag förebildlig eller vad det nu är jag är.

Hns Bülow är politisk chefredaktör på Sydötsran, Karlskrona. Sýd-östran heter tidningen rätt uttalat. Han slår fast att det är politiska ställningstaganden att stå upp för lagar om kvinnliga präster (någon sådan lag finns inte, den var jag med om att avskaffa år 1982!) och vigsel av samkönade par (en sådan lag finns). Jag tar citatet för det är så belysande av situationen: "Det är politiska ställningstaganden. Och det är även en teologi i tiden." Gud är av evighet. Teologi är läran om Gud. Här är en teologi i tiden. Teologi i tiden är ideologi, inget annat. Perspektivlösheten upphöjd till ideal, om ni vill. Trons folk i alla tider har inget att bidra med. Men det blir bättre.

"De kyrkopolitiker och präster i församlingar som säger nej till homovigslar och kvinnliga präster ska fram i ljuset. De verkar oftast (obs oftast, DS) under radarn." Nu ska sossar rösta för sossar röstar på socialdemokraterna i kyrkovalet som är "ett värderingsval". Vi ska ha demokrati i kyrkan - inte teokrati och partierna är basen för all demokratisk styrning i vårt land. Rösta. "Annars är det risk för att mörka krafter förvandlar kyrkan till en inåtvänd elitistisk institution."
http://www.ostrasmaland.se/ledare/sla-vakt-om-folkkyrkan-2/#slideshow-0

Hans Bülow har talat. Nu kan man begripa. Ett politiskt värderingsval men ingenting om tron, inget om Gud som är vår käre himmelske far, inget om Jesus vår Frälsare och inget om Anden vår tröstare och hjälpare. Man kan sannerligen förstå. Är det inte mest synd om kyrkokristna sossar och centerpartister i detta val? Deras tro är som bäst en nullitet. De som nu blir missmodiga förstår att rösta frimodigt.



torsdag 14 september 2017

Kval, sannskyldiga kval

Kval, sannskyldiga kval? Inte för mig. Jag håller missmodet borta med kyrkopolitiskt betingad frimodighet. Ju värre, desto bättre, kan jag tycka. Eller kanske inte. Men jag stålsätter mig. Den som ska i fängelse, hamnar i fängelse och den som ska få halsen avskuren, får halsen avskuren. Som maxim för livet gör detta det mesta uthärdligt. Pröva själva. Det är en parafras på den skånska flickan (gräbban) på dansbanan, hon som sa: "Ouuu va' svitt ja' ä. Kinn sjilv!" Ni från Mellansverige får dra ut diftongerna lite extra för att den komiska effekten ska uppnås.

Lite intressant är det allt att en moderatförening skickar brev till medlemmarna med uppmaning att rösta på Borgerligt alternativ nu när kampen står mellan S och SD. Naturligtvis ger detta inblickar om hur Borgerligt alternativ ska uppfattas. Jag läser insändare. ÖKA måste nu poängtera att kyrkan är öppen, men kan bli öppnare. Men, undrar jag, är inte "öppen" en absolut kategori? Hos ÖKA får jag veta att Jesus uppmanar oss att dela bröd och vin med varandra och det betyder att vi ska se till "att alla verkligen får komma in". Betyder det verkligen det?
Socialdemokraterna kör det där med att det finns krafter i Svenska kyrkan som utestänger grupper. Berätta mer! Och så det pinsamma med sossar, som menar att kyrkan snabbt ska vara på plats när välfärden inte räcker. De är - socialdemokrater! Vad säger Tage? Tage beklagar!

Så här kan man fortsätta. Ett centerpartistiskt kommunalråd som heter Einarsson har inte fattat vad kritiken mot partipolitiseringen handlar om. Han kommer med det i sammanhanget häftiga beskedet att vi kan veta vilken som är centerpartiets värdegrund (Hedlund, hoho!) medan värdegrunden hos de så kallat "opolitiska" däremot är ganska okänd för de flesta och "mycket förtjänar säkert en kritisk granskning". Nå, om det gör det, varför granskar inte Centerpartiet och ger sig ut i kyrkovalsdebatt om detta? I kyrkovalet möter jag politiker som skrämmer med sin uppenbara inkompetens att föra idédebatt och varsna faror. Jag antar att de styr landet lika illa. Barometern/OT hade stor bild öå nomineringsgruppernas företrädare vid pressmötet för ett par veckor sedan, den där socialdemokraterna inte var med. Jag tittar på figuranterna. Jag uppfattar att den som bland dessa konstruktivt byggt kyrka i Kalmar bland är jag själv. Ingen skugga över Viktor Ramström från Birgittakyrkan och POSK. När jag var i hans ålder skrev vi år 1975 och jag var präst i en källarlokal och gjorde handfasta erfarenheter av illvillig kyrkopolitik.

Det kan inte hjälpas att jag finner POSK intressant. POSK som står i mitten, det ärsjälbilden som utminuteras. Rätt tror jag. Det var dessa glada kamrater som såg till att alltid stå i mitten, midskepps, och då var vi som hängde vid relingen ett problem. Alla skulle stå i mitten. Där i mitten var kamraterna så trygga, för de var ju alltid i mitten. Att fartyget flyttat sig och att de i mitten faktiskt befann sig på en helt annan plats än när de ställde sig i mitten, varsnade de inte.

POSK imrymde oss alla. POSK var svenskkyrkligt och däri låg dess styrka. Sedan kom Splittraren. I stället för att stå upp för mångfalden, valde POSK annan väg, Mittastvägen. Därmed försvann en del av den intellektuella stimulansen i POSK. Såg emot om ni vill! Men ni kanske inte ens märkte förhållandet?

Nu följer jag POSK:s problem med otydligheten i ämbetsfrågan. Diskussionen återfinns lite varstans. Domprosten Hermansson ville ha besked. Och det fick han. Han kunde läsa partiprogrammet också. Där talas det om den dogmatiska grunden.

Vi får veta att det i POSK finns skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. Tröstefullt heter det, att så skilda syner finns i kristenheten i övrigt och i Svenska kyrkan. Men om en evangelisk katolik studsar vid talet om en fortsatt uppenbarelse - vad svarar POSK då? Ett reformationsår som detta är tanken just på en fortsatt uppenbarelse närmast stötande. Evangeliska katoliker i Svenska kyrkan sjunger kraftfullt psalmen En dyr klenod, en klar och ren.... Det är Ordet som inte tärs av ålder utan går med samma kraft och frid från släkte och till släkte. Sv Ps 64. POSK har uppenbara problem med vad Kyrkan tror för POSK tror en fortsatt uppenbarelse. Konstateras. Finns det inte några i POSK som frimodigt borde säga, att här vill jag inte vara med för med min tro på Ordet kan jag inte vara med?

Nu gick debatten efter Hermanssons frågor vidare, och väckte den berättigade frågan om "motstånd mot kvinnors prästvigning endast handlar om vissa åsikter?" Den som nu undrade fann formuleringen "att acceptera och kunna samarbeta med kvinnliga präster" undanglidande. Den vagare formuleringen borde ersättas med ett "bejaka". Det var ju på den punkten Kyrkomötet 1994 körde över biskoparna, som verkligen var vaga och ville säga just "inte underkänna" men kyrkomötet körde över dem och  valde formuleringen "bejaka"

Jag uppfattade att POSK-taleskvinnan inte gav riktigt besked. Frågeställaren återkom i vart fall med ett varmt tack och påpekandet att frågan var viktig eftersom "diskriminerande handlingar ska kunna förekomma och få ett större utrymme".  Frågeställaren blev också precis: "Ska alltså motstånd mot prästvigda kvinnor ses som en 'rikedom'? Det är svårt att inte uppfatta ditt svar så."
Frågeställaren, som har rötterna i samma mylla som jag och relaterar till byn Hössjö i Slätthögs socken, där tant Ragnhild på sin tid bodde, ystade och bakade stenugnsbröd (sådana ostar har jag efter hennes frånfälle bara kunnat äta i Frankrike, noteras, och brödet finns endast som ett minne någonstans i min hjärnas vindlingar), nöjde sig alltså inte med partiprogrammet. Jag kan förstå det. För dels får vi veta att kvinnoprästmotståndet ska vi inte tolerera "en dag till!" (svar till Hermansson)  och så talas det om vikten av teologisk mångfald. Alla som verkar inom kyrkan måste dock acceptera och kunna samarbeta med kvinnliga präster. Tala om att halta på båda benen.

Slutsatsen blir förstås att det inte går att lita på POSK. Jag blir inte missmodig av att nödgas dra denna slutsats, det kanske frågeställaren blir. Jag blir frimodig. Det är bra att veta vilka man inte kan lita på och lika värdefullt att få besked om var jag inte hör hemma. Längre.

Splittraren har fullgjort sitt verk. Ska jag beklaga det? Jag beklagar alla som sumpar möjligheterna att bota Josefs skada. Å andra sidan, vad gör detta för en man, som följer rapporterna om världens undergång och fall och lyfter huvudet.

Jag får gå på Valbar på Krögers i Kalmar i morgon kl 17-19. Det ska bli sanslöst roligt, som alltid på Krögers, platsen för krogpredikningar och goda samtal. Vi måste få veta mer om konflikten mellan KyrkA och SKAO. Och så får vi se om det kommer folk som ställer upp i valet och vill debattera eller om de som kommer bara för höra de frimodiga utlägga sitt goda budskap. Då ska jag påpeka att jag i Barometern/OT citerats stympat i dag. Jag sa att Kyrkan ska vara en plats för förkunnandet av evangelium, inte bara "förkunnande". Man kan inte få allt. Inte ens själva Kyrkans poäng, skatten reformatorerna talar om. Jag håller missmodet borta med frimodighet i största allmänhet.



onsdag 13 september 2017

FLASH! Valbar FLASH!

Jag föreslog ju valdebatt ordnad av Kalmartidningarna. Det gick inte. Men i Kalmar gällde förr ordet "När Sandahl griper in, blir det resultat" och på min facebooksida skrev jag sanningen:

Valbar på Krögers, Larmtorget i Kalmar blir det fredag kl 17-19. Frimodig kyrka inbjuder frimodigt och ni betalar er dryck själva. Vill någon nomineringsgruopp debattera — kom. Vi ordnar justa samtalstillfällen. Vill någon berätta om avtalskonflikten är det tillåtet. KyrkA kanske lockas? Frågor kan man ställa och några av kyrkovalskandidaterna kan man träffa. Krögers alltså på fredag. Hur kommer det sig att det är just Frimodig kyrka som har alla pigga idéer? Valbar!

Kom. Ni betalar er dryck själva och blir det behov av organiserade debatter ordnar vi det, alldeles juste. Jag ska utmana KyrkA att komma och berätta om de förhandlingar om avtalet för präster som håller på att bråkas om. Vill inga andra nomineringsgrupper komma, är Frimodig kyrka med kandidater ett bra exempel på en grupp som lätt visar sin valbarhet under två timmar. Det gör Frimodig kyrka lika enkelt om andra grupperingar kommer. FK är det verkliga alternativet i kyrkovalet, men som Sven Stolpe sa vid sin disputation när han mötte de tysta meningsmotståndarna: "Kom fram, mina herrar. Genera er inte!"

Har ni inget bättre för er på fredag är det Krögers i Kalmar som gäller.

Vi styr upp kyrkan

Politiken är viktig för att styra upp kyrkan, menar Britt-Marie Sundqvist, som är Sverigedemokraternas andra namn på listan i Oskarshamn. Nu vill hon först lära sig hur kyrkans inre arbete fungerar innan hon bestämmer sig för exakt vad som behöver styras upp. Men grunden till hennes engagemang är att hon inte längre känner igen sig i kyrkan.
- Jag känner inte igen liturgin, jag var på dop nyligen och kände inte igen psalmerna och blev jätteledsen. Och det vill vi ju ändra på.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/sd-storsatsar-i-kyrkovalet

Det enklaste sättet att ändra på det är att gå i kyrkan. Regelbundet! Dopliturgin kom till 1986. Ska SD återinföra 1942 års handbok? Och psalmboken från 1937?

Grunden för kyrkpolitiskt engagemang skulle ju, jag framför alternativa lösningar, kunna vara att man känner igen Kyrkan därför att man känner Kyrkans Herre och därför uppfattar sitt eget ansvar. Ja, bara som en alternativ tanke...

Nu börjar jag tycka synd om prästerna i Oskarshamn. Inte nog med att många hellre åker till Döderhult. Nu ska också rena toserier drabba Oskarshamn. Vad ont har den staden gjort? Vad händer när SD tar över uppgiften att sätta psalmer till högmässorna och dopen? Ska de sätta nya psalmer på index? Är det bara Fädernas kyrka som ska bli signaturpsalm? Och har SD andra synpunkter, till exempel på de eukaristiska bönerna? Något ska de ju ändra på, på något sätt och med någon avsikt. Beware of the dwarfs!

Jag är rätt tacksam att jag inte är präst i ett kyrkoråd, som nu utmanas att avstå från de egna skarpa framtidsfrågorna för att möda sig med vänlighet och grundutbildning av dem som alls inte delat församlingens liv och som egentligen inte har en aning om vilket sammanhang de väljs in i. Naturligtvis har jag mött människor av det här slaget under alla mina år. De kanske är många. Och de har en sällsam förmåga att förta all arbetsglädje. Enda sättet att stå detta emot är att återfalla till sin kallelse. Inte kan vi lämna Svenska kyrkan i rövarehänder! Men det händer att jag undrar om det är för sent nu. Och då manar mig mitt hjärta och säger: "Här är arbetsuppguften att vrida klockan tillbaka. Det går nämligen. Det är tiden man inte kan vrida tillbaka."

Modéus II kan ta sina framtidsbilder och sticka upp dem framför näsan på SD-damen. Hon fattar nada. Men har han en pedagogisk modell för att möta hennes fördomar och föra det begåvade samtalet? Det är ett stort projekt och egentligen har vi inte tid med det. Jag tycker uppriktigt synd om oskarshamnarna, prästerna och kyrkfolket lika. Men Oskarshamn kanske inte är så unikt. Ska SD-arna in och styra upp kan det bli rätt tillstökat i många församlingar och det lilla kyrkfolket kan drabbas av insikten om iråkad kyrklig hemlöshet. Det finns efter Skriftens ord ett svalg befäst och tydligen redan här i tiden.

Frimodig kyrka fick uppmärksamhet igen. Nu på Aftonbladet. Jag undrar om FK någonsin diskuterat Pridefestivaler och vigselfrågan gäller vigselskyldigheten. Något annat diskuteras inte. Aftonbladet behövs numera inte om sanningen ska fram. Och själv är jag alls inte konservativ utan radikal. Det är för radikalitetsbrott jag dömts i svensk domstol. Och det är en radikal kristendom jag står för. Roots liksom.
https://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/225012

I det lokala ges viktig information. Jag förslog att tidningarna Barometern och Östra Småland skulle ordna en kyrkovalsdebatt på fredag. Det gick alltså inte. Är själv bäste dräng? Men i Östra Småland inhämtas i papperstidningen s-information. Uppenbart är att de som inte är frimodiga oftast framstår som lite lipiga. Det är logiskt och konsekvent.: "De beklagar debatt om politik i kyrkan" heter det när socialdemokraterna Evy Anner och Anton Härder träder fram i Östra Småland. De "gömmer sig inte"som andra grupper gör under annat namn. Gömma sig? Frimodig kyrka?

Evy har inte fattat omsvängningen och det är bra, för hon säger rent ut att det är en farlig väg att stödja kristna trossyskon för de riskerar ännu mer förföljelse då. "I stället vill vi stärka hela samhället där de kristna befinner sig." Exakt så tänkte de, men när ärkebiskopen i Mosul kom, slog han sönder hela resonemanget och Antje vet att hålla tyst. Det har inte Evy Annér riktigt uppfattat att hon ska. Bra, för då får vi veta. Hon hjälper inte någon för att den är kristen utan för att hon är kristen. Vi har hört det förut. Men om den som är kristen förföljs och hotas till livet, behövs inte en särskild hjälp just för att hon är kristen och kan inte också en fullblodsateist uppfatta det behovet då?

Sedan måste socialdemokraterna förklara varför det stora partiet inte var med på presskonferensen i Kalmar. Det blir bara underhållande så här i arla morgonstund. Man blir glad hela dagn. De ville ha en lokal förankring och inte skicka någon från Jönköping! Frimodig kyrka kunde ställa upp med representanter vid tre tillfällen, bara så ni vet. Och olika talespersoner dessutom.

Anton Härder puffar för Svenska kyrkan i utlandet. "Det är en trygghet för föräldrar som har barn som är ute och reser." Det låter något men blir bättre: "Man kan likna det vid en trygghetsförsäkring." Han glömde säga att städningen i försäkringsbolaget kostar multum, mer än 40 miljoner.

Birgitta Axelsson Edström, som i stiftsfullmäktige sitter för Visk, meddelar nu  i samma papperstidning att hon gick med i ÖKA för ett par år sedan. Lange Nase, Visk! Lurade. Och till stiftsfullmäktige sades ingenting, men fullmäktige kanske var så upptaget av att centern ville bli av med Bruno Edgarsson, stiftsfullmäktiges ordförande för att han öppet sa sig ogilla prideparader.

Det finns verkligen en verklighet i det kyrkliga som ingen talar om när det är kyrkoval. Det ter sig som vanligt egendomligt.


tisdag 12 september 2017

Falskhet och förställning

När Anna-Karin Hammar i Agenda redogjorde för den svenska socialdemokratins kristna rötter, häpnade somliga. Jag häpnade mest över den obekymrade förställningen. Trodde hon inte att någon skulle sakgranska och skandalisera henne eller nöjde hon sig med att de flesta som såg Agenda inte skulle nås av beskedet att riktigt som hon sagt att det var, var det inte? Det där med intellektuell heder kanske inte är så viktigt? Och fortfarande vill jag veta om och i så fall i vilken form några ekonomiska resurser tillställs Anna-Karin utöver pensionen. Har hon ett avtal med någon? Transparens! Fick hon någon form av avgångsvederlag när hon gick i pension (ville hon gå?) och varför är det sånt hysch-hysch kring detta? Och varför var hon ett ärende för Uppsala domkapitel. Det mörkas.

Kyrkovalet erbjuder den humor vi behöver - fast Hasse & Tage var roligare. En viskare beskrev hur Svenska kyrkan länge var ett slutet rum som sa till människor "Nej, du är inte välkommen därför du har syndat." Den som skriver så, har nog aldrig varit med om en högmässa, som inleds med allas syndabekännelse och förlåtelsen. Det är sannolikt en från frikyrkligheten fallen eller avfallen som bedriver kyrkopolitik. Och då blir det fel förstås. Nu bedriver han ett kyrkopolitiskt arbete "mot utestängningen av människor som om de skulle vara fiender eller för evigt förtappade." Hur dumt kan det bli. Och folk röstar på Visk!!! De två första namnen på vik-listan anger sig båda som "aktiv kyrkopolitiker". Vad är då de andra?

Skribenten prisade att vi ser likheterna mellan "de tre abrahamitiska religionerna i stället för de färre och mindre olikheterna." En sådan mindre olikhet är alltså Jesus, som Kyrkan bekänner vara Guds son. Detta kan vi bortse från. Det är väl också att betrakta som en biblisk lärdom.
http://www.ostrasmaland.se/insandare/bibliska-lardomar-ar-viktiga-an-i-dag/

Borgerligt alternativ tryckte ut sig i Smålandskomposten genom den nuvarande fisk-representanten, som dock inordnat sig i BA vid årets val, Magnus Hedin. Hast Du mir gesehen! Nu är BA emot storpastorat. Men de röstade ju för detta i kyrkomötet, hela bandet. Bara Frimodig kyrka röstade emot och reserverade sig. Insändaren kan endast läsas i den tryckta tidningen tycks det.

När BA-mannen Jan Arvidson i Kalmar talar ut i Östra Småland är det samma fråga och en del andra lösa slagord. Arvidson lyfter fram att församlingsråden inte har några egna resurser och att det, håll i er, är långt mellan församlingsrådet och kyrkorådet! Det är väl bäst att rösta på Frimodig kyrka då, som sa att så här skulle det bli i praktiken. Det vägrade t ex POSK :s Hans-Olof Andrén att tro och så lurade han alla. I Kalmar ställer dock Jan Arvidson upp. Han är 79 år.
http://www.ostrasmaland.se/kalmar/kyrkosangaren-som-blev-fortroendevald/

Öppen kyrka i Kalmar "har ett program som är noggrant diskuterat och genomarbetat" och vilka punkter som skiljer ÖKA från övriga nomineringsgrupper står klart. Oberoende av politiska partierär det första som skiljer. Men det är i högsta grad både Frimodig kyrka och POSK.
ÖKA vill främja jämlikhet på alla plan, "alla anställda ska ha samma möjlighet att göra ett bra arbete oavsett kön." Det var genomarbetat må jag säga, men är det någon som skulle vilja säga emot? Så kommer vad jag uppfattar vara en viktig poäng: "Kvinnliga prästers arbetsvillkor får inte vara sämre än de manligas." Är det så?  Berätta mera! Jag är i så fall emot detta. Men jag är inte säker på att ÖKA riktigt bekymrat sig om den saken. Över kvinnliga prästers arbetsvillkor kan jag bekymra mig, men jag tror inte på dem som talar mest om problemen för de gör erfarenhetsmässigt föga. Och ibland fruktar jag att det nedärvda hatet eller föraktet mot präster slår blint, oavsett kön.

Naturligtvis hyllar ÖKA principen om alla människors lika värde. Detta genomtänkta och noggrant diskuterade program tror alltså att engelskans dignity betyder detsamma som value. Jag har bättre pejl på orden. I övrigt är det väl rätt främmande för kristen tro att ifrågasätta den värdighet som i skapelsen följer med att vara människa. Vid vilken vecka får människan då denna värdighet, menar ÖKA?

ÖKA vill att hbtq-personer "ska bemötas med samma kärlek" som övriga. Är det inte just detta de inte vill eller förmår? Menar ÖKA kanske "ett lika mått av kärlek" eller "lika kärleksfullt"? ÖKA vill också att samkönade par ska få vigas och välsignas i kyrkan. Jaha? Var inte detta innebörden i ett beslut 2009? Vem försöker ÖKA lura? I ÖKA:s lokala texter sägs inget om Jesus. Vad säger det?
http://www.ostrasmaland.se/insandare/en-kyrka-for-alla-nu-och-i-framtiden/

Skånska Dagbladet levererade en ledare. Karin Perers var oppmålter över texten. Där kunde en häpen kristlig allmoge inhämta den stora sanningen: "Kyrkovalet handlar inte om religionen. Den formas och förs ut av präster, biskopar och ärkebiskopen."  Det är tydligen dessa som bestämmer "om kyrkan ska förkunnas att Jesus föddes genom jungfrufödsel eller inte."
http://www.skd.se/2017/09/09/gar%C2%ADna-po%C2%ADli%C2%ADti%C2%ADker-i-kyr%C2%ADkan/

Det fanns en tid när journalistkåren var svårartat försupen. Jag trodde den tiden var förbi, men nu vet jag inte längre. Det är nämligen av barn och fyllhundar man får höra sanningen. Men tro inte att jag ynkar Centerpartiet. Här har ni beviset på den bristande kompetensen bortom de kyrkopolitiska slagorden. I Barometern/OT vecklar centerpartisterna ut sig. De satsar på äldreverksamheten. Kyrkan, vad det nu är, "står alltid öppen för att ge stöd och framtidstro". För det första är nog inte påståendet sant och för det andra är sekulariseringen uppenbar. Evangeliet har blivit framtidstro. Glidrningen är informationsbärande.
http://www.barometern.se/debatt/aldres-ensamhet-kan-brytas/

Bäst i test är dock inte det lokala i och kring Kalmar. Varberg slår det mesta. I Hallands Nyheter har riksdagsledamoten Adnan Dibrani skrivit om kyrkovalet. Jag frågade för att få veta och si! Komplikationen är en. Karln tillhör inte Svenska kyrkan. Han är muhammedan, som det hette förr i världen. Han skriver att "varje röst är viktig" i kyrkovalet. Själv har han alltså ingen rösträtt, men han bedriver hård polemik mot SD. Så här dumt blir det med uppställningen S-SD. Dibrani tror att vi ska rösta om evolutionsläran.

Vad gäller bråket i sak? Julia Kronlid (pingstpinglan) tror inte påståendet att människorna härstammar från aporna. Kanske har hon fel. Kanske utgör Adnan Dibrani det verkningsfulla motargumentet. Det vet jag inte. Ett vet jag. För första gången agerar en muslim öppet i kyrkovalet. Han vill ha en modern kyrka. "En kyrka som visar att alla 6.1 miljoner medlemmar är värdefulla och välkomna." Men det ska väl en gammaldags kyrka säga om och till alla människor, också de 3.9 i landet som inte tillhör Svenska kyrkan? Tänk om det funnits en kritisk kyrkojournalistik som jagat Dibrani - upp i trädet eller vart riksdagsledamöter nu ska jagas! Finns det några socialdemokrater som vill kommentera saken?
http://www.hn.se/åsikter/krönikor/rädda-dinosaurierna-rösta-i-kyrkovalet-1.4614003

Har jag nu effektivt visat att kyrkovalet utlöser galningars aktivitet?
Jag föreslog öppen debatt i Kalmar. Tidningarna kunde inom ramen för sitt publicistiska uppdrag ordna. Så blir det inte. Jag är den förste att beklaga, men jag tror att andra andades ut. Jag får väl fortsätta blogga. SD-mannen finner mig vara oresonlig. Bra. Socialdemokraten Lennart Johansson identifierar mig som farisé och tror att jag håller gruppen socialdemokrater för att vara förtappad. Lennart talar om Jesus. Heja!

Jag har det alltså inte lätt i mötet med kyrkopolitikerna. Ni får en hänvisning till tidningens fyra insändare. Kalmar läns tre socialdemokratiska riksdagsledamöter supporterar Jesper Eneroth i ett inlägg som nämner en hel del men inte Jesus.
http://www.ostrasmaland.se/insandare-debatt/

Det fortsätter lika illa för mig:
POSK deklarerar sig inte tolerera kvinnoprästmotståndet en dag till ser jag på gruppens hemsida i svar till domprosten Hermansson. Där fick påven Frasse klart besked, han liksom Den Ranghögste. Så vad ska ske eftersom det som kallas kvinnoprästmotstånd bärs av konkreta människor, så kallade kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Jag anar att somliga poskare i Kalmar fått problem med det beskedet. Vilka tolereras då inte är den ena frågan. Nummer och namn! Den andra frågan lyder: Hur drar man en insikt ur en medkristen som därmed blir tolerabel? Genera er inte, poskare. Tala ut.

Josefin Holmström håller liv i min frimodighet denna morgon. Konstigt att en dyster analys kan fungera så, men fenomenet hör in under rubriken kallelseglädje, antar jag.
https://www.svd.se/allt-mer-tyst-om-gud-i-brollopsfabriken




måndag 11 september 2017

Avgörelse eller omvändelse

Det kyrkopolitiska är förstås intressant. Mest intressant att vi i detta demokratiska val har så få debatter eller erbjuds Agendas illusionsnummer. Jag såg det i SvT Play i dag på morgonen. Anna-Karin Hammar prisade S - och C! I föreställningen medverkade Brunne - Klein - Hammar. Intresseklubben noterar.

Är det sant att S annars undviker debatter? Varför skulle partiet inte. Men, jag ber att få upprepa mig, saken gäller inte kristen tro utan MTD-religionen och det är denna religion, moralistisk terapeutisk deism, som enkelt lierar sig med politisk makt och som den politiska makten kan använda som ingång i kyrkolivet. Formen bevaras, påpekar dr F. Innehållet förändras. Och folk fattar inte de teologiska finesserna utan tror att det handlar om vänstervridning. Men processen är densamma som när liberalteologin blev nazistisk i Tredje riket. Efter att ha läst en uppsättning inlägg på insändarplats ska jag samla mig till ännu ett blogginlägg. Jag skriver i morgon på temat Falskhet och förställning. Jag ser uppställningar med slagord och fluffiga formuleringar, var och en talar sitt och därefter slut. På dom bara! Om kyrkovalet frågar jag mycket enkelt om det blivit som i Ryssland, ett debattfritt demokratiskt val utan möjlighet till grundläggande kritik? Jag undrar. Nu tänkte jag förfalla jag till nya insikter. Ibland får jag sådana. Tror jag.

Min avhållne vän ringde. Han hade läst Svensk Teologisk Kvartalskrift 1947 nr 2 och hittat en intressant debatt. Det märkliga var, att han egentligen (sig själv ovetande) ringde med ett svar på en fråga jag mödat mig med ett antal dagar. Frågan om skiljelinjer i det svenskkyrkliga. Nu fick jag en trådända att nysta i. Jag är inte dummare än att jag i detta oväntade känner igen Guds gode Ande. Jag blev glad och använde uppslaget nästan omedelbart, när jag skulle predika på Geologins dag i Gillberga på Öland. Där stämde det nämligen också, eftersom Jan Mikaelsson hade talat om geologins "aha-dimension". Such is life! Så satte jag mig i bilen för att köra hem och laddade in en Glenn Miller CD, som jag inte lyssnat på tidigare. Jag måste ha köpt en samlingsbox i tanke att lyssna, men det var några år sedan. På spår 19 dök samma tankegång upp igen. Guds gode Ande har humor när sammanhang förverkligas. Detta var den långa inledningen för att bygga upp spänningen.

Docenten Nils Johansson, domprost i Linköping men då kyrkoherde i Borrby, hade lyckats reta upp docent Erik Sjöberg, lektor i Stockholm genom att påpeka, att lärjungarna inte avgjorde sig för Jesus. De omvändes. De reformerta (frikyrkliga) tror att vi ska avgöra oss för Jesus. Nils Johansson och nytestamentliga exegeter med honom, som fattat det som kallades "den nya kyrkosynen", drev det andra resonemanget. "Det omvända", om ni vill.

Sjöberg var upprörd över tesen att det inte fordrades några kvalifikationer för tillhörigheten till den kristna kyrkan. Och detta bannar han docenten Nils Johansson för. Ni minns kanske Johanssons artikel i Svensk Teologisk Kvartalskrift nr 17 s 267? Sjöberg hade uppenbarligen under en längre tid hetsat upp sig. Kallelsen kräver ett svar. Sjöberg bygger under sina anklagelser mot Johansson genom att också läsa hans bidrag i En bok om kyrkan. Johanssons resonemang måste avvisas.

Måste man inte säga "ja" till kallelsen? Sjöberg är irriterad, men Johansson står pall. Han ville finna svaret på frågan "varigenom blev man medlem av den messianska församlingen eller den urkristna Kyrkan?" När han sysslat med källmaterialet blir svaret, att det blev man genom Guds kallelse. Lärjungarna avgör sig inte. De hamnar i ett läge där de fattat och då blir lärjungar. När de inte har några alternativ utan förstår vem Jesus är, då tror de också och följer honom. Hur medvetna är de? Den barndöpande Kyrkans svar är väl rätt enkelt. Du är med och du får vara lärjunge och växa ihop med Jesus. Det ger sig liksom. Jh 15:16

Nu har jag förenklat. Den som vill, kan kolla hur det var med aposteln Paulus. Avgjord kristen var han inte, men väl en omvänd. Gal 1:15-16. Och jag ska i allt misstänkas för att ha tänkt på egen hand i det fortsatta. Ingen skugga över Nils Johansson.

Det riktigt intressanta med avgörelsekristendomen blir att det jag avgör mig för, gör mig fri att fortsatt avgöra, dvs avgöra vad tron rimligtvis ska innehålla. Omvändelsekristendom kan inte fungera så. Här går en demarkationslinje i kyrkolivet. MTD-religionen kan ta sig in bland de avgjorda men inte bland de omvända. De avgjorda är så kulturöppna att deras tro kan bli omgjord i ett samhälle vars hållningar får en normerande makt. Jag säger bara Erik Sjöberg! När han på uppdrag ska bedriva exegetik, blir det på beställarens villkor och inte förrän nu har jag sett svalget, som befästes mellan Sjöberg och Johansson redan innan jag kommit till. Hade ni fattat detta? De var faktiskt inte bara akademiskt oense...

En högkyrklig hållning, kyrkoteologin, slår vakt om omvändelsen. Du behöver inte kunna så mycket, men Kyrkan föder dig med Ordet och sakramenten. Det är som för geologen. Aha-upplevelsen slår till och det finns inga alternativ till den glada häpenheten. Detta som sägs om Jesus är Sanningen därför at Han är Sanningen. Då har de omvända inte lika lätt som de avgjorda att tala dunkelt om Jesus eller alls inte nämna honom. De blir allmänt religiösa i tanke, ord och handling. Sådant går alltid an också i en kultur som vår.

I Gillberga i fredags sa jag: "Jag vill inte se dig avgjord. Jag vill se dig omvänd." Det är att vara drabbad av verkligheten, alltså aha-dimensionen. Jan Mikaelsson slog huvudet å den så kallade spiken. Glenn Miller då? Ni får spela låten själva och fundera över denna sång som i all enkelhet inte handlar om avgörelse utan om omvändelse. Eller som barnbarnet Alma säger: "Fatta, Morfar!"

Jag letade upp låten, som finns i ett underbart filmklipp. Kolla detaljerna! Och filmen kom samma år som Nils Johansson skrev det förgripliga första gången i Svensk Teologisk Kvartalskrift. År 1941.
Njut, men glöm inte själva omvändelsens poäng.
https://www.youtube.com/watch?v=r0o2rrRZ0Vs

Saknar ni kyrkopolitiken denna morgon? Nu går vi in i sista veckan. Inga stora debatter och så klagas det över det bortglömda valet... En reklamfirma avgör vilket budskap Svenska kyrkan ska kommunicera till medlemmarna. Herre, du var förr ditt folk nådig! Och jag tänker Falskhet och förställning.