fredag 14 oktober 2016

Cliff Richards fördelsedag

Cliff Richard känns i det närmaste bortglömd, men hans födelsedag är idag. Grattis, Cliff! Bob Dylan ska väl inte ha all uppmärksamhet? Hur processen i Akademien gått till kunde jag begripa, när referenserna till Homeros och Sapfo hördes. Blink, blink, Jesper Svenbro. Men Cliff hör till klassikerna om man med klassiker menar grekiska. Jag inser nämligen att Cliff har sitt namn som en omskrivning av Petrus, Klippan.

Inser Cliff detta själv? Lever han? Spelar han? Spelar han någon roll? Eller är han bara ett minne genom en LP jag har med honom och The Shadows? Den var jag glad över för vid pass 52 år sedan eller så. Tacksam rentav. Han lever och är numera Sir Cliff Richard. Tack för det. Och tacksamhet är den insikt som utan krusiduller för över till Modéus II.

Han var i Markaryd i söndags, inte Sir Cliff utan Modéus II, och predikade bland annat om tacksamhet. Vi behöver öva på den, menade han. Om vi fokuserar på att vara tacksamma, så mår vi också bättre. Jag blev lite tagen, men egenfrälsning har alltid varit en populär syssla. Var tacksam för det lönar sig genom att du mår bättre. I got the message. Tack Smålänningen.
http://www.smalanningen.se/article/biskopen-lockade-folk/

Jag läser alltså Smålänningen men rättar ett tryckfel. Tacksamhet är nämligen inte det enda Modéus II vill föra fram.

"Han tycker att som biskop har han en viktig roll som stark röst i samhällsdebatten. En röst som han just nu tycker är viktig att använda framförallt i hbtq-frågor som frågor om integration."

Min vän biskop Ytterlighet, Högvördigheten Ytterberg i Västerås, var alltid så förvånad för när han sagt kloka och genomreflekterade ting som komminister , brydde sig ingen, men när han nödgades säga något hur ogenomtänkt som helst som biskop, var folk uppmärksamma. Modéus II har kanske en stark röst i samhällsdebatten. Ett sådant samhälle och ett sådant samhällsklimat där det blir så är jag emot. Jag vill inte ha prästeståndet återinfört. I samhällsdebatten har biskopar inget företräde. Ju förr folk fattar det, desto bättre. För samhället. Den kyrkliga auktoriteten måste vara en annan.

I förrgår diskuterades Modei teologi.
Jag pekade på det reformerta/pietistiska draget (livsluft i Jönköping, tror jag), när han menar att evangeliet kräver både det ena och det andra när det gäller samhällsfrågorna, men blev motsagd av pastor P, som menade att det nog var Gustaf Wingrens teologi i botten. Utan lag blir evangeliet norm också i politiska frågor.
Jag återgav detta för pastor L, som angav en tredje möjlighet. "Det kan vara så att resonemanget bara är dumt".
Framåt aftonen anropade jag pastor P för att ange, att det finns en tredje tolkningsmöjlighet också. Jag hann inte ens fråga honom om vilken denna kunde vara.
Pastor P var tyst en knapp sekund efter min ansats. Så sa han: "Att det bara är dumt."
Så går det till när teologer analyserar. Någon definitiv slutsats drog vi inte.

Nu går jag vidare i Modei preciseringar.

"- Jag är väldigt kritisk mot den svängning som skett i politiken i flyktingfrågan. Det gör mig onte med de stängda gränser vi har idag, säger Modéus."
Detta kan man säga - men vilka är alternativen? Har inte en  stat sitt primära ansvar för den egna befolkningen? Finns det inte en mängd problem makthavarna försöker styra förbi i stället för att lösa? Är det bra om Svenska kyrkan uppträder som moralisk överhet och träder fram med pekpinnar försedd? Är det inte en klok politik att hävda, att de som har asylskäl ska ha asyl men inte de andra? Tid för klarspråk. Är den kyrkliga hållningen de öppna gränserna?
Och vad ska de kristna säga till de 23 kommunalråden (M) som alls inte bara är 23 utan väldigt många fler och alla inte moderata!
https://michaelafletcher.wordpress.com/2016/10/10/oppet-brev-fran-23-moderata-kommunalrad/

"- Sen ligger hbtq-frågorna mig varmt om hjärtat, för alla ska ha rätt att uttrycka sin kärlek på det sätt de vill, fortsätter han."
Nu får väl Modéus II problem. Definitionsproblem.
Men resonemanget är just det slagord han paraderade under i Växjö. All kärlek är bra kärlek.
Är då Modéus II en person som därmed måste anföra jäv om den s k kyrkchefen ska prövas? Rimligtvis. Kyrkchefen uttryckte sin kärlek på det sätt han ville. Det ledde statsmakten till att anhålla honom. Inte Modéus II utan kyrkchefen alltså. Är det sant att Modéus II och kyrkchefen paraderade samman i Prideparaden? Vem har då problem nu?

"Men han tillägger också att man inte bör glömma vilket viktigt jobb kyrkan gör för människor i vardagen."
Vilket är detta viktiga jobb när allt kommer till allt?
Jag, som alla pensionerade präster, funderar nog över om det var något viktigt vi gjorde. Det är en sund självkritisk/kyrkokritisk hållning.
Att "kyrkan" skulle göra något "viktigt jobb för människor i vardagen" får mig att tvivla. Viktigt var väl det jag gjorde vid altaret och i predikstolen på söndagen - men det andra, det i vardagen. Hur viktigt var det? Jo, laudes och completorium, kanske. Men det andra? Gjorde det någon egentlig skillnad i människors liv? Gjorde det livet lättare att leva för dem och mer rikt på innehåll? Hur då? Vad betyder då ordet viktigt"? Avgörande för saligheten? Men det var mindre av detta på vardagarna och mer på sön- och helgdagar....

Jag kanske ska anlägga en mer positviv ingång i tankeoredan: Det var viktigt i de församlingar där jag var - men kan jag uppfatta att det var viktigt i ett antal andra församlingar? Varför skulle jag själv, med handen på hjärtat, då aldrig vilja söka mig till dessa församlingar, i varje fall inte i vardagen?
Modéus II har ställt till det.
För mig.
På Cliff Richards födelsedag och ett antal dagar härefter.
Sir Cliff Richard.





30 kommentarer:

  1. Det är fler som har födelsedag idag. Mer säger jag inte. Må Bloggardag leva i hundrade produktiva år!

    SvaraRadera
  2. Nu tror jag nog att +Fredrik när han påstår att många människor betjänas i vardagen.
    Det kanske t.o.m är fler medlemmar som betjänas på vardagar än på söndagar.
    Tror ni mig inte? Gå till läggen och kolla gudstjänststatistiken och dess utveckling mellan gudstjänster och musikevenemang.

    Frågan är bara om kyrkan inte riskerar att mista sitt fokus på att göra folk till lärjungar?
    Om man med lärjungar menar gudstjänstbesökare, inte bara döpta betalande medlemmar.

    SvaraRadera
  3. Är inte kyrkans röst stark i samhällsdebatten?

    -Bloggaren är "emot" ett samhälle, där biskopsrösten är stark och vill (i utåtriktad ödmjukhet, gissar jag) inte har prästeståndet återinfört.
    Nåväl, i den senare frågan behöver han inte vara orolig. I den förra tål hans slutsats att närmare granskas.
    Det gör jag här:
    En biskops röst väger förstås tungt i samhällsdebatten. Det skall den göra, ty den återspeglar ju kyrkans budskap, Guds röst, som skall vara ledstjärnor för oss förtappade själar. Biskoparna bör därför synas oftare i debatten med genomtänkta, modiga och klara inlägg, framförda på ett pedagogiskt effektivt sätt. Kyrkans röst måste alltså höras mycket, mycket mer än vad som i dag är fallet. Och den måste höras i en rad andra frågor än hbtq-frågor. Det verkar, apropå de sistnämnda, som om varken vissa biskopar eller en del andra i kyrkan verksamma vet att Svea rikets lagar omfattar alla och att hbtq-personer därför har precis samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Jonas Gardell skrev i Expressen i anslutning till årets Pridefestival i år (den som totalt okritiska journalister brukar påstå följs av en halv miljon åskådare - alltså 60 procent av Stockholms stads totala invånarantal - som då skulle rymmas på några få innerstadsgator, att "vi är inte framme än".
    Jag har lust att till Gardell ställa den här frågan:
    -När är ni framme då?

    Men saken gällde alltså biskopsröster i debatten. De blir, bäste bloggare, per definition, starkare i samhällsdebatten än många andras. Det är bra och bör faktiskt välkomnas av alla dem på denna bloggs kommentarsfält alltid surar över att biskopar och präster har mindre att säga till om i kyrkan än vad de folkvalda beslutsfattarna där har.

    Är vi alltså, till sist Dag, överens om betydelsen av en biskopsröst i debatten? Om svaret är ja, behöver Du inte svara alls.
    Om svaret är nej, är det också bäst att också tiga, då det är svårt att sakligt motivera.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herr Dike lever i det förgångna och förmår inte inse att sv"k" sedan 2000 är ett samfund bland alla andra i Sverige. Det har därmed en röst som alla andra i Sverige - varken mer eller mindre. Någon tolkningsföreträde à la Dike existerar alltså inte. Inte heller finns något allmänt intresse längre för vad företrädare för sv"k" eventuellt kan tänkas tycka eller anse. /John.

      Radera
    2. Är det Gud som jagar präster i Göteborg för att han inte vill att just Missionsprovinsen sprider hans ord?

      Tillåt mig tvivla.

      Radera
    3. "En biskopsröst väger förstås tungt i samhällsdebatten". Jag tror att det är rätt många år sedan det påståendet gällde. Och lika bra är väl det med tanke på hur mycket egendomligheter Svenska Kyrkans biskopar häver ur sig nu för tiden.
      En biskops uppgift är vara trogen Guds Ord att vara stiftets andlige ledare. Det betyder i vår kyrka tyvärr inte att biskopen alltid ÄR trogen Guds Ord. Ofta faller våra biskopar för frestelsen att ställa sig själv och allt det goda de menar att Svenska Kyrkan gör idag i centrum - och Kyrkans Herre hamnar i periferin. En kyrka som skär ner på gudstjänster och ersätter dem med vardagsjippon blir resultatet! Att framhålla hur mycket gott som görs i vardagen låter mycket bisarrt när det så tydligt sker på bekostnad av gudstjänstlivet - även om säkert en del av det som sker i vardagen inte är dåligt i sig.
      Jag undrar också om nämnde biskop tror att hbtq-frågorna, som ligger honom så varmt om hjärtat, ligger Kyrkans Herre lika varmt om hjärtat! Går biskopen Herrens eller sina egna ärenden?

      Jag i Halland

      Radera
  4. Biskopens röst är Guds röst!? Det tror vi evangeliska bara efter saklig prövning mot Skrift och bekännelse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs noga vad jag skrev!

      -Att biskopar bör synas oftare i debatten med "genomtänkta, modiga och klara inlägg"!

      Det är så sorgset att se den återkommande nedvärderingar av biskoparna och Svenska kyrkan - ett samfund bland andra, som en röst med kritisk underton lyder. Så beskrivs den allomfattande svenska kyrka, som är ett med vårt lands historia, kultur och demokratiska utveckling, som mobiliserar sex miljoner medborgare och tidigare har mobiliserat några och nittio procent av folket!

      Jag hade - åtminstone tidigare, då jag inledde min medverkan på kommentarsfältet, förväntat mig såväl en mer nyanserad syn på kyrkan som ett annat tonfall från den teologiskt bildade doakör, som flitigt sjunger sin unisona sång.

      Men efter hand har jag förstått att min förväntan är definitivt grusad: När körmedlemmarna enskilt häver upp stämman, resulterar det i huvudsak bara i inbördes klappar på ryggen, som ekot i skogen.

      -Fy vilken kyrka vi har, dess biskopar måste underställas "saklig prövning mot Skrift och bekännelse", svarar bloggaren själv utan att dock berätta vem eller vilka som skall examinera dem, och det allmänna tonfallet mot vår älskade kyrka, som har betytt så mycket för oss, inte minst för mig, är per definition alltid negativt. Alltid!

      Eller när skrev signaturerna - som brukar gömma sig i anonymitet - något positivt, något uppmuntrande, något framåtsyftande om och för kyrkan?

      Mot den bakgrunden är det skönt med vetskapen att min stämma nog är betydligt mer representativ för vår kyrka än doakörens unisona toner.

      Att slå fast detta är, betonar jag, inte tillstymmelse av hybris eller självpåtaget skryt. Dessbättre är mig prestige främmande. Det har ni sett som inte sällan ibland har fått medhåll i vissa åsikter.

      Men hur många gånger har ni instämt i mina åsikter om Svenska kyrkan?

      Jag vädjar därför till er att stödja biskoparna och kyrkan i stället för att spela rollen av ständig felfinnare!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. En biskop skriver långa debattartiklar och propagerar för eutanasi under benämningen "självvalt livsslut".
      Hur bra håller de argumenten mot skrift och tradition?
      Hur visar den debattartikeln på kyrkan och dess Herre, trots att den är "genomtänkt, modig och klar"?

      Radera
    3. Rekommenderar läsning av ledaren i dagens nr av Svensk PastoralTidskrift.

      Radera
    4. Peter T: Det är ju oerhört, det du skriver. Vilken stitched är det som har denna människofientliga, socialdarwinistiskt nihilistiska, uppfattning?
      Antony

      Radera
    5. BOD tycks mig närmast rörande i sin bild av SvK - "den allomfattande svenska kyrka, som är ett med vårt lands historia, kultur och demokratiska utveckling, som mobiliserar sex miljoner medborgare". Hur många av dessa miljoner är t.ex. så pass mobila att de regelbundet tar sig till söndagens gudstjänst? Den trista sanningen är väl att de flesta inte alls är "mobiliserade", utan bara så orörliga att de ännu inte kommit sig för med att gå ur (även om strömmen av utträden tycks ha ökat på sistone? Detta sagt i sorg över utvecklingen för den kyrka som jag själv var född in i./Paul

      Radera
    6. Paul,

      -Vad blottar du här om inte en obegriplig nonchalans inför medborgarnas känsla för kyrkan! Tror Du ett ögonblick att känslan bara är relaterad till gudstjänstbesök?

      Nej, försök att stänga en kyrka någonstans i Sverige, och Du ser folkets reaktion. Den kan sammanfattas i orden "Kyrkan mitt i byn". Där har dopet skett, där har konfirmationen ägt rum, äktenskapet inför Gud stadfästs, i kyrkan avspeglas just vår historia, kultur och den helhet utan vilken vardagen och själen skulle vara tom.

      Ser du inget av detta? Förstår du inte allts betydelse? I vilket Sverige lever Du?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. BOD, Jag ser mig omkring, men - nej, jag ser inget av detta. I min (nu bortgångne) fars gamla församling finns fyra vackra medeltidskyrkor. På hans tid var det söndaglig gudstjänst i alla fyra (de var två präster i församlingen). Idag har invånarantalet i församlingen ökat avsevärt, men det hålls endast EN gudstjänst per söndag i någon av kyrkorna - i bästa fall (annars i församlingshemmet). Varje söndag är alltså tre av fyra kyrkor stängda. Och - om nu gudstjänstbesök enligt Din mening inte är något lämpligt mått på det kyrkliga engagemanget, så kan man använda ett annat: hur många röstar i de kyrkliga valen? Svaret är: mindre än hälften av en av fyra! Känslan för kyrkan är osynlig. Jag lever nog i ett annat Sverige än Du./Paul

      Radera
    8. BOD - ett PS: Nonchalans är väl vad de församlingsbor/kyrkotillhöriga visar som aldrig sätter sin fot i kyrkan? Och de kyrkopolitiker och andra som trots detta hävdar att "allt står väl till"? Jag är sorgsen, inte nonchalant./Paul

      Radera
  5. Morbus episcoporum. Igen. /BoR

    SvaraRadera
  6. För oss som är evangeliska katoliker håller ingen av Svenska kyrkans biskopar måttet enligt den sakliga prövning som bör göras enligt DS. Därför har jag sökt mig till Mpr där de fyra biskoprna Arne, Roland, Göran och Lars står för klassisk biblisk katolsk evangelisk-luthersk tro enli Liber Concordiae. Roland K

    SvaraRadera
  7. Varför har jag blivit mindre kritisk till Dag Sandahl än jag var under bloggens Östrantid,kunde någon som var med på den tiden undra...
    Jo,jag har mött fotfolket, ja t o m präster i högklackat som framhållit Dag Sandahls jobbande för människor i vardagen. "Men som predikant och liturgisk ledare då", har jag frågat.
    Som svar har jag fått :"Jaja..."
    Heja Figge! - han ska upplevas live. Det ska Bob Dylan och Little... var det Gerard.. .också...
    Ulf Berggren
    Ps Ulf Lundell till Svenska Akademin Ds

    SvaraRadera
  8. Jag vill gärna framföra min önskan om en god och välsignad födelsedag till honom som delar födelsedag med Bob Dylan!
    GRATTIS!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  9. Har ni inga onda clowner i Småland? Undrar hur bispen skulle reagera om de jagade honom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Clowner som jagar en clown!

      Radera
    2. Jodå. Jag HATAR när de dyker upp och skräms så där oförhappandes genom att säga något läskigt. Livet är just nu hårt för en biskopofobiker.

      Radera
  10. Bloggardag: "Vilket är detta viktiga jobb när allt kommer till allt?"

    Jag tycker att kyrkans viktiga jobb är att hjälpa människor att komma till Gud.

    Kyrkan ska lära människor att sluta anklaga någon eller något för någonting, rannsaka sig själva, upptäcka sin egen skuld, vända sig till Jesus med sin skuld och låta Jesus ta bort den. Detta ska kyrkan lära människor.
    När människor har lärt sig och gjort detta, (proceduren upprepas vid behov om och om igen tills...) har de blivit fria från skuld. Då är de i rätt sorts tillstånd för att kunna göra gott i de olika roller som de råkar ha i sina liv och sina samhällen. Och så kommer de till Gud också.

    En anonym en

    SvaraRadera
  11. Här underskattar du dig själv, Dag. "Det prästen gör av veckan återspeglas i söndagens gudstjänst. De hann brytt sig om i veckan kommer på söndagen." Sa nån. Minns inte vem. Men många präster kan vittna om just detta. Inte alltid, men ofta.

    SvaraRadera
  12. PAPISM I SVENSKA KYRKAN
    Att påven kommer till Lund /Malmö gläder nog en del Luthersvikare i Svenska Kyrkan. Jag avser de som går in för det som plägar kallas Ignatiansk bön. Googlar jag finner jag förespråkare alltifrån på denna blogg skrivande Mikael Löwegren till Anna-Karin Hammar.1700-talsjesuitism har börjat utövas av förut pålitliga lutheraner.Påvens bakgrund i det jesuetistiska är välkänd. Och nu kan han komma till Sverige och samsas med t ex ärkebiskopmannen Heinz Jackélen, som tillhörde undettecknarna av en insändare i Kyrkans Tidning häromåret som förordade Ignatiansk böneaktivitet.
    Ignatius av Loyolas Energier är exempel på ensidig Jesusinriktning.Ignatiansk bön är en lightversion. Skulle jag knacka på en i Ignatiansk bön på axeln och säga Kristus eller Gud den treenige /trefaldige skulle vederbörande titta sömndrucket oförstående mig.
    Jag uppmanar härmed Loyalisterna: Sluta
    med smygkatoliseringen av den lutherska folkkyrkan Svenska Kyrkan.
    Och vore ni konsekventa skulle ni då inte konvertera?!
    Ulf Berggren Lund /Hälleberga

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vore det inte bättre om vissa kyrkligt anställda skule sluta med (smyg?)synkretiseringen av kyrkan eller rena avkristnandet?

      Radera
  13. "Smygkatolisering" av den "lutherska folkkyrkan?" Nu är väl ändå kandidaten ute och cyklar. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har tagit surffritt en helg.
      Så svaret är sent påkommet
      BÄSTA TENTATOR JOHN.
      Så magistern har inte noterat det 1700-tals romersk -katolska, ignatianska inflytandet s a s på radband i Svenska Kyrkan under det 21:a århundradet a d.
      Det är ofta förenat med s k pilgrimsvandringar.
      Jesus sände ut de i hans omkrets två gånger. De utrustades med ränsel och sandaler. Aktiviteten var utåtriktad. Ingen inriktning på det egna egot således...
      Ulf,på ständig vandring...

      Radera
  14. Jag tillhör nog de som önskar att de folkvalda politikerna sköter sitt fögderi och biskopen sitt! Att som biskop yttra sig utan överblick och ansvar är billiga poäng. Det slätkammade svenska episkopatet vågar ändå aldrig säga något till denna världens herrar och damer, även när det är befogat! Vilken biskop vågar hävda de oföddas rätt?! Nu ska vi få tänka olika i HBTQ-frågor, gäller det även den avsatte (C)-politikern i Växjö??!! Avsattes han inte för att han ärligt besvarat en av biskopen ställd fråga?? Är det så vi ska behandla alla som tänker olika så ligger 30-talet runt hörnet.

    Bättre vore om biskopen låg på knä och bad om enhet i sin kyrka och hunger efter Guds ord bland Sveriges och jordens folk! Jesus som korsfäst och uppstånden, Jesus som Konung med makt att förlåta, förvandla och förnya behöver bli förkunnad i stället för det utspädda diskvatten som översköljer kyrkfolket från predikstolarna i dag!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. 30-talet ligger bokstavling runt hörnet. Bara 14 år kvar.
      Undrar hur många medlemmar SvK har då?

      Radera