måndag 13 juni 2016

Demokratisk folkkyrka

Nu bör Bengt Olof Dike försvaras. Han bidrar med insikter. Inte för att han har rätt i sina analyser, men hans insikter speglar ett tänkesätt, som kan avvisas som befängt, men det är dock reellt. Många tronar på minnen från fornstora dar. De ser inte de små beslut som uttryckt den politiska viljan att antingen fösa Svenska kyrkan åt sidan eller använda henne för egna ideologiska syften. Jag har beskrivit hur Nicos Poulantzas analyserade situationen, den där religionen skapar kyrkan. Poulantzas har rätt. Då borde vi förstå Kyrkans annorlundaskap som bärare av evangelium och fatta att bara så är Kyrkan motkraft. Bär inte Kyrkan Evangeliet blir hon instrument och arena för ideologiproducenterna.
"Beware of the Dwarf", som det heter i Tjejen som visste för mycket.

Nu försvarar jag Dike.
Jag älskar de yviga kommentatorerna. Ett tag tänkte jag bjuda in till en gemensam utrikes resa för att alla kommentatorer skulle få träffa varandra IRL. Någon instans i Svenska kyrkan skulle kanske kunna betala. Dr F avrådde. Det kunde bli ohanterliga konflikter. Jag vet inte - men är aldrig beredd att säga emot Dr F. Skulle ni kunna mötas utan att misshandla, alternativt dekapitera, varandra? Och vilket kyrkligt organ vill betala? Alkohol kommer inte att serveras! Bara öl och vin i pyttesmå mängder.

På vilket sätt har Dike rätt?
Han ser styrkan i kyrkolivets folkliga förankring.
Kyrkan består av människor som firar gudstjänst och tar ansvar för mycket. Det kan kallas demokrati men bara om man håller i minne var demokratins gränser går. Om uppenbarelsen kan man inte rösta, om den kan man bara söka sanning och sammanhang.
En egendomlighet ska räknas till vad Dike uppfattar rätt - men fel.
Han tror att högkyrklighetens ideal är att prästen ensam bestämmer. Det är fel. Ansvarslinjen är dubbel, även om prästen har ett ämbetsansvar, något som följer av att ämbetet anförtrotts. Prästen står i, med och mot sin församling. Det är på så vis prästen är för sin församling.

På vilket sätt har Dike fel?
Han uppfattar inte vad som hänt, när partierna tagit hand om de val som tidigare var församlingens val av lämpliga beslutsfattare och att det som kanske var vitalt kyrkoliv nu inte längre är. Folkkyrkan har förlorat det mesta. Det tar lång tid att bygga upp men går fort att riva ner. Och det har alls inte med de ändrade relationerna kyrka-stat att göra. Partipolitiseringen har sedan 1930-talet visat sig vara förödande. Minns vår vän Lars Rydje, S, som ombudsmännen placerade bort.... Så sker i en döppen demokratisk folkkyrkan. Och det där med öppenheten, jaja. Det är, som bekant, Kyrkostyrelse i morgon.


Finns inget mer att säga om styrandet, det demokratiska?
All offentlig makt utgår från folket för det säger grundlagen. Frågan som inte besvaras är, som ni vet, den enkla: Vart tar den vägen sedan?
Vad händer, när det är partipolitiker som kallas "förtroendevalda" fast få om ens någon egentligen har förtroende för dem?
Vad händer, när de styrda uppfattar att de styrande inte delar deras söndag i kyrkan, inte heller deras vardag i församlingshemmet och aldrig deltar i det pågående samtalet i församlingen, bara beslutar?

Den grundläggande traktan i ett par hundra år har i Västeuropa varit att komma åt prästerna. De ska vara handläggare av folkviljan, stå för religionen (Poulantzas!) men inte hävda sanningsanspråk eller driva Kristus som vägen, sanningen och livet. Det var inte riktigt som folkreligionens ceremonimästare Gud tänkte sig Kyrkans ämbete och många präster känner hur insikten om vad prästvigningen förpliktar till och den kyrkopolitiska verkligheten kräver, skaver på prästhjärtat. Doktor Goebbels ord om kaftanbärarna som små och krypande beskriver läget.

Dike ser inte heller styrkan i den ämbetsstruktur som bär upp folkkyrkan, garanterar den.
Just för att prästerna har ansvar för läran, kan en folkkyrka avstå från medlemskontroll, den som frikyrkan/de reformerta måste utöva.
Prästansvaret skyddar Kyrkans öppenhet.
Jag tror det är bäst jag tar det en gång till:
Just betonandet av prästämbetet garanterade möjligheten för Svenska kyrkan att vara öppen. Annars hade Svenska kyrkan blivit introvert, sekterisk och rigid och varit tvungen att pröva halten i medlemmarnas tro.

På vilket sätt har Dike rätt om behovet av mission och samling för mission?
En apostolisk Kyrka är en missionerande Kyrka. Det kräver medvetenhet och det kräver ett medvetet lekfolk, som kan ge skäl för sitt hopp. Det kräver också anständigt församlingsliv av det slaget, att jag kan ta mina vänner till min församling utan att behöva skämmas för att det som där sker är så utomordentligt uselt. Stoltheten över den egna församlingen måste prägla lekfolket. Då kan man missionera med syfte att människor ska finna Kristus.

På vilket sätt har Dike fel?
Hans missionssatsning - bortsett från att han tror att det som just hände i Lettland inte kan hända lika lite i Lettland som i Harrisburg, om ni förstår hur jag tänker - är en moralistisk kulturkonservativ offensiv, typ "ära, skyldighet, vilja", som vi säger, som kan vår von Döbeln.
Lite moral, lite upprustning av moral och lite kultur samt hut och hyfs och rena kalsonger i den tusenåriga kulturen, så blir det bra.
För detta vill han samla oss utan att förstå, att vi inte delar hans i grunden tillbakablickande målsättning. Han förstår inte vilka faror som hotar Svenska kyrkan just nu, så hotande att det hela kan sluta med tillspillogivning av tron. Jag ska illustrera tillspillogivningen än en gång någon gång, just nu gitter jag inte.

Vad säger den som vill säga något vänligt till Bengt Olof Dike?
- Ta dig samman och gå till kyrkan på söndagen. Tv-soffan räcker inte om Svenska kyrkan ska förnyas.
Och fatta att sekulariseringsprocessen är ett fenomen som startade på 1700-talet.
Svenska kyrkan lever på övertid eller nådatid, väl själv begrepp!

Ska vi ordna en konferens som stimulantia för bloggkommentatorer på Bloggardag och möjlighet för intresserade bloggläsare att vara med?
Fundera ni, Jag ska också tänka på väg till ett på sitt sätt (men bara så) intressant sammanträde med Kyrkostyrelsen.




53 kommentarer:

  1. Alphadeltagaren13 juni 2016 kl. 07:43

    Ja!! En teambuilding!

    Om ironiförbudet träder i kraft imorgon kanske vi får gå under jord som andra suspekta rörelser. Anonyma ironiker. AI. Ledda av "Men in black". Underbart.

    SvaraRadera
  2. Prästämbetet är begränsat i tiden. Det kommer att finnas en tid till.Petrusparadigmet är prästerskapets härkomt.Det har fortvarit under vårt nuvarande paulinska paradigmet. Från framtiden kommer ett myndiggörelseparadigm; det johannesiska.
    Jag finner ett församlingsbyggande a la det sandahlska nutidsrelevant. Och allmänt har det som kallas höglyrklighet lämnat väsentliga bidrag till Svenska Kyrkan inte minst till det liturgiska livet. Tar jag mig själv som exempel skulle jag inte helt kunna bejaka t ex Laurentistiftelsen här i Lund men jag har besökt den och förstått att jag till dels inspirerats. När Johan Thelin var kyrkoherde i Nybro så skilde sig t ex hans min ämbetssyn åt. Men gudstjänstlivet i Nybro och även i Madesjö har varit inspirationskällor (jag vet mycket väl vad Madesjökyrkoherden hette men precis när jag skulle skriva det gäckades jag.Ni vet det var han som blev kyrkoherde i Markaryd efter Madesjö. ..).
    Och för en typ som jag har jag tydligt en fot i Kristensamfundet och en i det folkkyrkliga. Det var inte för inte jag blev inspirerad igår när nya präster ordine...f'låt vigdes till sitt ämbete.
    Jag läser Fredrik Modeus avhandling l å n g s a m t och inspireras av så gott som varje fotnot. BYGGA FÖRSAMLING.WOW!
    Nu ska jag rensa ogräs i potatislotten på Djingis Kahn.Det var inte metaforiskt menat. Vad gäller bibeltolkning är jag konkretionalist. Kalla det gärna som-vore-jag-där-tolkning..
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
  3. Oj, det där var en bloggpost med många sanningar i sig.

    Den mest intressanta observationen är att det inte alls är så att "Svenska kyrkan blivit introvert, sekterisk och rigid och varit tvungen att pröva halten i medlemmarnas tro."
    Det är däremot sant att Svenska kyrkan blivit introvert, sekterisk och rigid och varit tvungen att pröva halten i ämbetsbärarnas tro. Det kallas för behörighetsprövning, vari bibel varit underordning kyrkoordningen. Det senare är alltså föremål för "vår tro".
    Vi kan med biskopar sålunda säga "Vi tror inte på Biblen, vi tror på Gud!", men tillägget att "vi tro ock på Kyrkoordningen, Biskopskollegiet och de heliga läronämndsbesluten."

    Det är inte undra på att vi måste "beware of the dwarf". Frågan är bara vilka som likt Goldie Hawn är skickliga på att traktera paraplyet. (Mer än bloggaren då.)

    Självklart ska vi inte ordna en konferens som stimulantia för bloggkommentatorer på Bloggardag.
    Vi ska istället ordna en konferens MED stimulantia för bloggkommentatorer på Bloggardag, dock kanske inte på måndagen efter söndagen med temat Kärlekens väg.
    Det finns nog ett antal belgiska munkkloster som kan vara lämpliga platser för en sådan tillställning.

    SvaraRadera
  4. Tack för en tydlig, pedagogisk genomgång som säkert kan komma fler än Bengt-Olof Dike till nytta! Enda förutsättningen för detta torde vara att man läser igenom, reflekterar och tar till sig texten.

    Förbön för morgondagens KS gäller!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  5. Det är väl bäst jag börjar kommentera lite flitigare så att jag får följa med på resan. Med vänlig hälsning, Annika Borg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kunde Du inte stå för ett tea-party? !
      Ulf H Berggren

      Radera
    2. Tror du verkligen det skulle uppskattas U H B? Dricker nästan bara örtteer och äter som denna blogg påpekat mycket morötter. Men kan ju försöka med kamomill. /Annika B

      Radera
  6. Allvarligt talat tycker i vart fall jag att det skulle vara intressant att träffa bloggkommentatorer, som man har debatterat med i åratal, IRL. Varför inte på Öland? De riktigt Anonyma (förmodar att många här vet min identitet, som finns på min blogg, om inte annat) kan ju ha en svart säck över huvudet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför en svart säck över huvudet?
      Räcker det inte med mörker i blicken och svärta i själen?

      Radera
    2. Nej, dummerjöns, det räcker inte alls. Man måste ha både svärta i själen och och säck över huvudet, eller kanske rentav niqab.

      Radera
  7. Jo, gärna på måndagen efter söndagen med temat Kärlekens väg! Vill ni ha billigast möjliga konferenslokal (för mej åtminstone) kan vi vara på EFS Brogården i Njutånger. Fast då kan vi bara vara 40 övernattande, och risken att vi börjar slåss - även utan öl och vin - eller åtminstone bitas blir kanske för stor?

    Stockholm är väl som vanligt centralast för samtliga; men tyvärr är Manfred Björkqvists stiftsgård Graninge redan såld. Hans Sigtunastiftelse finns väl dock kvar fast är kanske för dyr?

    Äsch, platsen kan vi fortsätta diskutera, men konferensidén är lysande (särskilt om kyrkostyrelsen beviljar ett anslag!). Vi måste helt enkelt få se varann "lajv" nån gång - sen kan vi fortsätta debattera så här!

    SvaraRadera
  8. Lycka till på kyrkostyrelsens sammanträde, förresten!

    SvaraRadera
  9. Viktigt påpekande att ett starkt ämbete med läroansvar är garanten för den öppna kyrkan. Det är ju en verklighet som man i praktiken levt med i svenska kyrkan men sällan fått uttryckt så tydligt.
    PS. Bäst att kommentera lite flitigare så man blir inbjuden till den planerade konferensen. Jag lovar att inte slåss och bråka.

    SvaraRadera
  10. Alphadeltagaren13 juni 2016 kl. 12:39

    Blir jag bjuden kan jag köra en av bilarna. Jag blir ändå högljudd, rödögd och dum i huvudet när jag dricker. Kan plocka upp ett gäng, t ex i Hjälmseryd.

    SvaraRadera
  11. I likhet med herr Dike gör broder Dag ett fatalt misstag. Det har aldrig funnits en "folkkyrka". Aldrig någonsin. Det som idag går under benämningen sv"k" varken har eller haft någon som helst folklig förankring. Tvärtom var den statens lydiga tjänare under 500 år och har under denna period utövat såväl andligt som socialt förtryck.
    Den svenska statskyrkan är i grunden ett misslyckande. Ett gravt misslyckande. Den har aldrig förmått stå på egna ben utan har alltid behövt ha staten som garant under armarna. Inte sällan har dess verksamhet präglats av övergrepp mot befolkningen. Exemplen är många. Efter att under långa tider ha varit medvetet mörkat har nyligen det omfattande förtrycket av samerna uppmärksammats. Det är också den enda punkten där sv”k” haft tillräcklig stake i sig för att be om ursäkt. Andra väntar ännu.
    Den frikyrklighet som växte fram under mitten av 1800-talet i på sina håll skarp protest mot den kyrkliga andliga tomheten förföljdes medvetet. Kvinnor som födde barn utanför äktenskapet stämplades i århundraden och utsattes för missaktning genom ”prästerlig” försorg. Genom utkrävandet av "tionden" bidrog man aktivt till att ekonomiskt utarma landsbygden. Medel som bättre hade behövts där för utveckling användes i stället för att göda lata och feta bukpräster. Den spirande arbetarrörelsen motarbetades liksom kvinnornas frigörelsesträvanden genom att de ansågs utgöra hot mot samhället. Homosexuella motarbetades och ringaktades in på 1990-talet ända upp på ärkebiskopsnivå.
    Till sina svåraste övergrepp hör att sv”k” lögnaktigt motiverade allt detta genom det ständiga hävdandet att människorna skulle foga sig i dem genom att lyda ”överheten” - där den statliga kyrkan själv ingick som en väsentlig del.
    Att mot bakgrund av detta tala om en god ”folkkyrka” ter sig ytterst märkligt, för att inte säga bedrägligt. Vad är det egentligen man vill ha åter av den kyrkliga förtryckarapparaten? Broder Dag tillhör ju själv en grupp som motarbetats därför att man har strävat efter andlig förnyelse. Det anmärkningsvärda harangerandet idag av denna bloggs främste banerförare för resterna av denna motbjudande förtryckarkyrka ter sig minst sagt patetiskt. Vi andra som sedan länge genomskådat vad sv”k” är och har varit gläder oss i stället åt att spelet nu går mot sitt slut i en ständigt tilltagande utförslöpa. Sedan 2000 har tre miljoner visa medlemmar lämnat sv”k” och åtskilliga kommer att göra det i år och ännu fler under kyrkovalsåret 2017 som sammanfaller med firandet av det så kallade ”reformationsjubiléet”. Ett firande som vittnar om en synnerligen märklig självbild hos en organisation som sedan länge förlorat kontakten inte bara med de reformatoriska tankarna utan även på senare tid övergivit kristendomen för en osedvanligt luddig och allmänt hållen religionssyn. Vida hon famlar.
    Att denna ”kyrka” är i kraftig avveckling är därför inget annat än en välsignelse. Vi som har förmånen att följa den på nära håll har underbara dagar framför oss. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. John, "folkkyrka" handlar inte så mycket om folklig förankring. Mycket av det Du skriver är givetvis korrekt; Gustav Vasa var minst lika mycket intresserad av de möjligheter till maktkoncentration och förmögenhetskoncentration som reformationen gav som av reformerat kyrkoliv. När Einar Billing tänkte folkkyrka handlade det om en kyrka som skulle räcka evangelium till alla, inte rikta sig mest till föreningsmedlemmarna (så som det kunde urarta till i tidens föreningsorganiserade frikyrkor). Att sedan folkkyrkobegreppet hos en del bytts från "kyrka för folket" till "kyrka genom folket[s demokratiska beslut]" - vilket också BOD delvis tar avstånd från ("förtroendevalda röstar INTE om teologiska frågor" enligt inlägget nedan; påståendet kan problematiseras men visar att demokratins principiella gränser står klara) - ändrar inte detta. Folkkyrka i billingsk mening förutsätter dock att evangelium räcks, utifrån en stabil struktur som kan hålla uppe kyrkans uppdrag enligt Mt 28: att göra lärjungar genom att gå ut, döpa och undervisa. Att den folkliga förankringen vacklar är uppenbart bl a utifrån deltagandet i kyrkliga val och utifrån utträdesfrekvensen, och om de som kandiderar inte själva är församlingsaktiva sänker det deras trovärdighet inför de församlingsaktiva, vilket påskyndar nedgången.
      Kh på landet

      Radera
    2. Tack för intressanta argument! /John

      Radera
  12. Med subjektivitetens utfällda vingar på irrfärdens analys!

    -Han måste ha haft det roligt vid författande av ovanstående inlaga, bloggaren. Jag ser framför mig leendet i mjugg, den egna tillfredsställelsen över den långa ordproduktionens innehåll och slutsatser.
    Den glädjen unnar jag honom så gärna: om han blir lycklig - om än för en dag eller några timmar - är han verkligen värd lyckan.
    Fast allt är ju fel i det som bloggaren - på fullt allvar tror är rätt. Detta beror förstås på att utgångspunkten för hans text är hans egen beskrivning av kyrkan, den egna fastlåsta bilden av Svenska kyrkan som också är karakteristisk för hans doakör. Logiken - eller snarare oviljan att rucka på de cementerade åsikterna - kräver då att analysens utgångspunkt är just de sistnämnda, varför andras (folk)kyrkouppfattning på förhand alltid är felaktig och förvrängd. Och detta även om en förkrossande folkmajoritet protesterar. Ty, resonerar bloggaren med doakörens ständiga instämmande som dov ljud- och något mer intensiv textmassa som kulisser, Ordet, Herrens ord, är inte underställt demokratins lagar och regler. Där går demokratins gräns.

    Men vem har då påstått att det förhåller sig, som bloggaren gör gällande? Och nu skall jag i några få punkter (på punkt efter punkt, kan man skoja, gendriva vad han påstår:

    1. Vi börjar med den folkliga förankringen, där han ger mig rätt men i nästa andetag påstår att jag är ute och seglar. Konsekvent talar och skriver jag att de fria, demokratiska valen gäller besluten i kyrkans ORGANISATION: den centrala och allt närvarande ekonomin, fastigheter, antal prästtjänster och dyl. De förtroendevalda röstar INTE om teologiska frågor. Hur många gånger har jag inte - till leda tycks det - erinrat om KM:s läronämnd, vilken bloggaren är mycket väl bekant med?

    Kyrkan består alltså av människor, vilka utöver att fira gudstjänst också har att fatta en rad beslut. Här är den folkliga förankringen guld värd; de fria valen och möjligheten för alla kyrkotillhöriga att påverka kyrkobesluten, den dubbla ansvarslinjen konstituerar folkkyrkan och är som frisk vitamininjektion i vattenglaset. Ämbetet ensamt bär ingalunda upp folkkyrkan; i högkyrklighetens inneboende tankevärld är alltid prästen den ende ämbetsbäraren, den som alltid skall ha de avgörandfe besluten i sin hand. Att de förtroendevalda är en fantastisk tillgång, skapar djup och bredd i kyrkan - för att in te säga just folkförankring - är svårbegripligt i denna tankevärld. Därför använder de högkyrkliga alltid benämnden "politiker" på de förtroendevalda.

    2. När bloggaren - på fullt allvar - hävdar att prästämbeten, enkannerligen det, garanterar öppenheten i kyrkan, var det faktiskt min tur att le framför datorn: prästen (den högkyrklige) som i grunden vill ha varken en dubbel ansvarslinje eller allmänna val för alla kyrkotillhöriga är naturligtvis inte generatorn för öppenhet. Han vill ju begränsa besluten till vad han kallar "den aktiva" gudstjänstgemenskapen, alltså till bara dem som deltar i gudstjänsterna. När jag då frågar hur många kyrkobesök som krävs för att få delta i de lokala besluten får jag aldrig några svar. Det förstår jag; ordningen är förstås oacceptabel.

    3.Att man vill "komma åt" prästerna - som vore den påstådda jakten på dem något mer eller mindre förankrat i struktur och kultur - är rent nonsens och något som jag inte i mitt långa liv har hört eller läst förut.

    4.En bred missionssatsning i samhällsdebatten är detsamma som en "moralistisk kulturkonservativ offensiv, präglad av gammal kommandohistoria, hävdas det vidare från bloggaren.

    Bortsett ifrån att kulturkonservatismen sannerligen behöver få en chans igen som en välbehövlig motvikt till den radikala materialismen har nog vår kyrka ingen chans att återta förlorad terräng med mindre än det jag har föreslagit.
    Ringakta eller underskatta inte den, bäste bloggare.

    Den breda, folkligt förankrade kyrkan har chansen - om den vill ta chansen.

    Kyrkan måste ha förankring i verkligheten, dvs hos folket.


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och ändå har den ju aldrig nånsin haft någon "folklig förankring", denna svulst som herr Dike så vurmar för av den enkla anledningen att han själv är en del av dess politiska ledningsapparat. "Om den vill ta chansen", ja men den ju haft chans i århundraden, eller hur?
      Svammel! Svammel utan förpliktelse, herr Dike, är vad detta är. /John

      Radera
    2. 2. Alla folkrörelseföreningar som idrottsrörelse och politiska partier (med SvK och några få fackförbund och studentkårer som undantag) har som ordning att de som närvarar på årsmötet väljer sina förtroendevalda.
      Personval får vanligtvis inte ske via ombud.

      Anser Bengt Olof Dike därför att alla Sveriges politiska partier, en majoritet av fackföreningar och samtliga idrottsföreningar är odemokratiska? Eller för den delen att det är en oacceptabel ordning med representativ demokrati.
      Som f.d. förtroendevald för Moderaterna i svenskkyrkliga sammanhang vill jag ställa frågan till Bengt Olof Dike, blev du nominerad till valsedeln via medlemsomröstning brevledes eller genom röstning av de närvarande på nomineringsmötet?
      Eller skedde val till valsedeln på något annat sätt?

      Själv har jag varit nationellt förtroendevald för ett större fackförbund genom direkta medlemsval och vet till fullo hur totalt oinitierade medlemmarna är om vad för slags frågor som behandlas i fullmäktige och vad som skiljer de olika nomineringsgrupperna åt åsiktsmässigt. Ett valsystem med utseende av regionala representanter på distriktsnivå och distriktsstyrelser som utser fullmäktigeledamöter på personligt mandat hade varit en mycket bättre lösning för att få in god kompetens i nationellt plenum.

      Radera
    3. Bengt Olof! "… en förkrossande folkmajoritet" – var finner man den? I varje fall inte i kyrkans gudstjänster, och inte heller vid valurnorna.

      Sedan kan man ju notera att Engelska kyrkan bedöms som odemokratisk – där har endast kommunikanter rösträtt.

      Radera
    4. Alphadeltagaren14 juni 2016 kl. 07:47

      Det kanske ska vara förkrossad majoritet? De flesta jag träffar i kyrkan är just det. Förkrossade.

      Radera
  13. Jag vill fästa läsarnas uppmärksamhet på att bloggen kan ha blivit kapad. Dagens inlägg är alltför orealistiskt till sitt innehåll och för bloggarens vanliga sätt att uttrycka sig. Det finns också vissa stilskillnader. Jag misstänker att den ev kaparen kan befinna sig bland dem som figurerar i dagens skörd. Syftet kan vara att ta ut en gruvlig hämnd för alla oförätter vederbörande anser sig ha utsatts för. Att vi ska samlas på ett och samma ställe kan vara en förberedelse för att göra processen kort. Jag vädjar till dem som känner broder Dag att kontakta honom för att utröna om han fortfarande befinner sig i frihet och vid god hälsa. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker nog att inlägget företer tydliga likheter med bloggarens vanliga sätt att uttrycka sej ;o). Även om förslaget att sammankalla Bloggardags kommentatorskonferens var ovanligt innovativt - allrahelst om vi får bidrag från Kyrkostyrelsen.

      Jag lovar härmed högtidligt att inte dekapitera eller ens bita någon, allra minst broder Dike (vem skulle jag då gräla med vid ölen?) men givetvis inte heller någon ur den påstådda doakören. Och jag förväntar mej så klart att övriga, inklusive bloggaren alt. bloggkaparen, lovar mej ungefär detsamma.

      Seså, John m.fl.: Norra Öland ligger visserligen långt från norra Hälsingland (som dock även det ligger i södra rikshalvan, kolla kartan!), men det berömda Luftslottet vore kanske något att samlas i?

      Radera
    2. Huruvida Dag befinner sig i frihet och vid god hälsa och vigör kanske vi ska vänta med att fråga till efter kyrkostyrelsens möte under tisdagen?
      Det kanske är läge att ställa frågan om vigören till övriga kyrkostyrelsen också efter det sammanträdet?

      Radera
    3. Får Anthony och John komma med på denna resa/detta möte så hoppas jag få en plats jag också.an.

      Radera
    4. Alphadeltagaren13 juni 2016 kl. 22:14

      Klart alla ska med. Det är äkta ekumenik!!!

      Radera
    5. Alphadeltagaren13 juni 2016 kl. 22:24

      Aj då! Bloggardag är kidnappad och vi luras iväg till en avlägsen bygdegård där ingen kan höra oss skrika.

      Radera
    6. Jag inser att det var ett tag sedan jag kommenterade, och man vill ju inte missa chansen att få träffa alla andra (inklusive de med säck på huvudet). Även om jag är osäker på om jag räknas in i doakören är jag i alla fall en van körsångare och skulle kunna vara med och främja att den vittomnämnda sånggruppen också verkligen fick sjunga tillsammans och inte bara en och en i en räcka på varandra följande solopartier. Det blir ju inte mycket till kör faktiskt när man tänker efter.

      Radera
    7. På vilket sätt tycker du att du hittills främjat det hela Gunvor?

      Radera
    8. Gunvor, du behöver inte svara. Men vi kan konstatera att du kommer om din man tillåter det. Men det är det väl inte säkert att han gör? Men vi alla hoppas att du får åka.

      Radera
  14. John,

    -Vilken folklig förankring har Din kyrkomodell, och var finns den i praktiken?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken andlig förankring har din kyrkomodell, var finns den i praktiken?

      Radera
  15. Jag kommer men, bara om "dryckepaket" ingår. Gärna tre- fyra glas till varje rätt plus avec. Allt bekostat av bloggaren förstås, det var ju hans idé. Efter att ha intagit dessa kommer bloggaren får säga att jag är dum i huvudet hur mycket han vill, jag kommer bara all le soligt, fast lite borta kanske.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr blir det nog dryckespaketet som fäller projektet. Paparazzis överallt i buskarna, som kan bevisa allt. Inte många kragar kvar efter den träffen.

      Radera
  16. En sak som är säker är att Kristi kyrka aldrig kan vara en demokratisk folkkyrka. Vad som är den kristna tron kan aldrig vara föremål för en demokratisk omröstning bland dess medlemmar. /Jonas

    SvaraRadera
  17. Jag har funderat på det här med att varför svenska kyrkan (och anglikanska) är så mycket mer katolsk till formen (ärkesbiskopar och vigsel/vigning = Weihe och "lilla exorcismen" i barndopet) än den tyska evangeliska kyrkan. Kan det inte bero på att reformationen i Sverige och England var ofullständig och främst överhetens projekt och inte ett uttryck för folkviljan och att i varje fall alltid svenska kyrkan har varit den världsliga maktens redskap? Därför uppstod även ett behov för frikyrkor. Dessa strömningar kunde i Tyskland till stor del rymmas inom folkkyrkan, men i Sverige satte ju bl a konventikelplakatet p för det mesta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast den danska kyrkan var nog lika överhetsinriktad som den svenska, men Grundtvig ledde utvecklingen i banor som ingen ledde i här. Gustav Vasa ville skänka sin ätt glans genom att vigas av en ärkebiskop, och denne ärkebiskop Laurentius Petris syn på reformation handlade om att bara rensa bort det som stred mot evangelium.
      Kh på landet

      Radera
  18. Jag kommer gärna på resan!
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  19. Vänligen diskutera sakfrågorna i stället för att anklaga mig för att svamla!

    Jag bemödade mig att sakligt svara bloggaren genom att förklara vikten av demokratiskt styre i organisationen, vad de fria valen betyder och att kyrkans öppenhet konstitueras av dessa och den folkliga bredd demokratin ger.
    Sakligt upplyste jag igen för femtioelfte gången) att kyrkan har en läronämnd som behandlar de teologiska frågorna, att man alltså INTE röstar om de heliga texterna.

    Och jag belyste hur folkkyrkan snabbt skulle bli en elitkyrka, om högkyrklighetens, prästernas, förslag att den gudstjänstfirande församlingen skulle fatta besluten. Vilka då, hur många, kvalifikationerna - hur många gudstjänstbesök krävs, osv, osv?

    Likväl tuggar kritikerna samma sak som de gjort till leda tidigare: att man inte kan rösta lom texterna, att Sven ska kyrkan inte är en folkkyrka, inte har en folklig förankring, att jag svamlar, osv.

    Bemöt i sak, punkt för punkt, mina herrar! Berätta för mig vad som konstituerar en gudstjänstfirande församling och varför den som deltar i gudstjänsten mycket sällan skall diskvalificeras. Och hur blir det med unga personer, som av åldersskäl inte har kunnat delta i så många gudstjänster!

    Berätta för bloggläsarna varför förtroendevalda inte är lämpliga att fatta beslut i organisationen, när de är det i kommuner, landsting och riksdag!

    Presentera sakargument, inte tomma avfärdanden av slikt slag som kommentarsfältet nu vimlar av!
    Svara exempelvis på frågan varför det är bättre för kyrkan att kyrkoherden ensam bestämmer i församlingen än att ett folkligt valt kyrkoråd gör detta!
    Vänligen undvik också tillmälen mot undertecknad; de tillför inget i sak.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å 17, man kan önskar svar på sin fråga?
      Skulle det kunna passa att vara ett föredöme i det ärendet och själv visa hur detta går till?
      Mina frågor under punkt 2 ovan kan tjäna utmärkt för syftet.

      Blev Bengt Olof Dike placerad på valsedeln till kyrkomötet av en brevledes röstningsförfarande av medlemmarna i Moderaterna?
      Eller var det närvarande vid ett nomineringsmöte som avlade sin röst?
      Eller var det något annat mindre direktdemokratiskt alternativ?

      Bengt Olof Dike, att jag ställer en direkt fråga om vad som skett i historien är inte att förväxla med ett personangrepp.
      Åter till sakfrågan, hur hamnade ditt namn på valsedeln?

      Radera
  20. Svassandet för den patetiske kverulanten och uppstötaren har nått nya höjder. Dominerade hen inte diskussionerna tidigare har hen nu aktivt lyfts upp på piedestalen. Av vilka skäl har många frågat sig. Några nya argument från hens sida har vi inte sett. Det är samma gamla innehållslösa tomgång som tidigare. Inte en säger en gång har hen lyckats skriva ihop en kommentar som intellektuellt gått ihop. Inte idag heller. För det krävs mottaglighet för argument och förmåga att reflektera. Sv"k" styrs till stora delar av ett sittfläskspatrask. Här på bloggen hör de definitivt inte hemma. Släng ut människan! /John

    SvaraRadera
  21. Peter T och John,

    -Personnomineringar till vallistor sker efter antingen interna provval eller ett röstningsförfarande av medlemmar eller ombud för föreningar.

    Glömde sedan John upplysa oss om hur hans kyrkomodell ser ut? Eller har han ingen?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  22. Det anonyma och nationella partivalet har varit en olycka för Svenska kyrkan, det är ju ändå lätt att se.
    Vad är problemet med att ha ett valmöte i församlingen någon lämplig söndag efter högmässan och där välja ett kyrkoråd?
    Så går det till i min församling med det maktlösa församlingsråd som ersatte kyrkorådet när man påtvingades ett storpadtorat.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det funkar utmärkt i alla medlemsorganisationer att utse sina förtroendevalda vid ett möte.
      Inte sjutton röstar medlemmarna i Liberalerna via slutna direkta val vilka som ska vara ledamöter på landsmötet.
      Det utsed vid nomineringsmöte per distrikt.

      Radera
  23. BOD

    Ja men hur var det nu som du hamnade på valsedeln?

    Peter T´s fråga, Vi är flera som undrar och som vanligt får vi väl inget svar.

    //HH

    SvaraRadera
  24. Kan unga av åldersskäl inte delta i så många gudstjänster, Bengt? Hur tänkte Du nu? De unga som inte deltar i kyrkans gudstjänster har nog andra skäl för sin bortovaro. Föräldrarnas bortvändhet från Gud, är nog en bättre förklaring till förhållandet.

    Rickard

    SvaraRadera
  25. "Alkohol kommer inte att serveras! Bara öl och vin i pyttesmå mängder."

    Varför pyttesmå mängder om det är öl och vin av rätt slag?

    SvaraRadera
  26. Vart åker vi?? Instämmer f ö med Johansson ovan.
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  27. Till kritikerna ovan,

    -Jag har svarat på frågan genom upplysningen att interna nomineringar äger rum.

    Vad gäller kritiken mot kyrkan ovan, reagerar jag starkast emot den signatur, som skriver att fria val - alltså demokratiska val ut i fingerspetsarna som lägger valsedeln i uran - är en olycka för kyrkan.

    Demokrati en olycka? Man häpnar.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Interna nomineringar" har placerat Bengt Olof Dike på valsedeln.
      Alltså ett fysisk möte där de närvarande lagt sin röst på de som ansetts mest lämpliga.
      Men det sättet som duger för Moderaterna duger enligt Bengt Olof Dike inte för Svenska Kyrkan, att utse sina kyrkorådsledamöter vid en kyrkstämma.

      Radera
  28. BOD,
    Nej, jag anser inte att du har svarat på frågan Peter T ställde och även jag önskade ett svar på.

    Att Peter T anser sig ha fått svar, tja kanske han är bättre än jag på att tolka plotrukprat- det är han säkert.

    Jag ser det som att Du kallar dig moderat, på något sätt, efter att ha blivit utsprkad från moderaterna och därmed utan position inom Svek- din position var ju politiskt grundad- helt plötsligt hamnar i en grupp som du flerfaldiga gånger förlöjligat och baktalat -hur gick det till? och med vilken rätt talar du sedan om lojalitet-mot vem.

    Alltså än en gång -hur blev du förtroendevald inom POSK? Ja, jag har inte valt eller nominerat dig någonstans -inte ens grupperingen Posk..

    Ett ärligt svar efterfrågas inte tjafs om att du varit KM-ledamot det betvivlar jag inte utan just svar på -hur blev Du nominerad. En grupp som du som mederat ähnat all energi åt att motarbeta och förlöjliga??

    "Förtroendeval?? " Knappast av de som nöter kyrkbänkarna..eller?

    //HH

    SvaraRadera
  29. BOD,

    Eftersom Du bevisligen har svårt med innantilläsning, att förstå vad Du läser och än mera att besvara tom enkla frågor vill jag göra ett, förhoppningsvis sista försök att förklara den sista frågan och varför jag inte anser att Du har besvarat den.

    Sedan kan man diskutera i vad mån ett eventuellt svar är av intresse eller innte. För mig ligger intresset i att Du talat så mycket om lojalitet och anklagar t ex DS för att vara illojal därför att han som medlem i KM tillåter sig att kritisera organisationen SVeK.

    Din lojalitet tycks mig på flera punkter vara helt missriktad , då kan Du likaväl anklaga Martin Luther för att varit illojal och föralldel- det var han-mot organisationen dåvarande påvekyrka men var det något fel?

    Ja, själv agerar Du ju hela tiden som en dr Eck fast utan hans obestridliga kunskap och lärdom.Oavsett nu till den enkla frågan -hur blev du nominerad till POSK. (Var ligger nu din lojalitet?) Nå, det sistnämnda inom parantes ingick inte i den ursprungliga frågan så den kan du hoppa över men för att komma tillbaka till varför man inte kan påstå att du besvarat den ursprungliga frågan låt mig exemplifiera med en analogi.

    Antag att jag av någon anledning frågar en person hur han tog sig från hemstaden Stockholm till Göteborg. Personen upplyser då mig om att han hade valet att ta sin egen bil, hoppa på en buss, ta tåget eller flyga. Tja allt det är säkert sant -lika sant som att det funnes ännu flera alternativ.

    Inte ens Du kan väl påstå att hans uppräknade alternativ är svaret på hur han tog sig till Göteborg?

    Nu har Du gjort precis i analogi med denne tänkte person , angett alternativa möjligheter -om heltäckande eller inte vet jag för tillfället inte men hur man än bedömer "svaret" är det alltså inget svar på den aktuella frågan.

    //HH

    SvaraRadera