torsdag 3 december 2015

Det förbjudna

Överste Salander ringde i går kväll. Han var i Berlin. och hade som så ofta ätit middag med överste Busse Förbundsdagen ska denna fredag fatta beslut om insatser i Syrien, sa Salander. Överste Busse hade mött överstelöjtnant, en erfaren ung stabsofficer med docentkompetens och inflytande, André Wüstner, och Busse kunde berätta att Wüstners bedömde att kriget i Syrien kunde vara i tio år. "
Vad ska tyskarna bidra med?" frågade jag.
Salander visste besked: Spaningsflyg, ett örlogsfartyg och 1200 soldater. Ett år med möjlighet till förlängning och en kostnad på 134 miljoner euro.
"Vad ska vi tänka om detta?", frågade jag.
"Det frågade jag Busse också. Han sa att kritik inte anstår en soldat", svarade Salander. "Jag förstod."
"Och jag har börjat läsa Magnus Norells nya bok Kalifatets återkomst, den som inget förlag ville ge ut. Jag läser gärna böcker man inte vill att jag ska få läsa, som du vet. Går du över Bebelplatz kan du väl ägna saken en tanke. Kritik är det mest förbjudna."
"Ja", sa Salander, "goda och glada ska vi vara och vissla när vi går på den väg som är stensatt med goda föresatser."
Vi skrattade. Vi förstod tillsammans.

Jag har på egen hand förstått att kritik inte är särskilt välkommen i det kyrkliga heller.
Jag såg bilderna av kyrkoledare, de kallas så, som satt i Paris med tomma tallrikar framför sig.
De åt lunch genom att inte äta.
De förklarade på bibliskt sätt med T-shirt att de fastade. Jag kan inte kritisera utan läser Bergspredikan:
"När ni fastar, se då inte dystra ut som hedningarna, städsla journalister och fotografer, ta på er en för tillfället tryckt T-shirt ,där det står att ni fastar och kvittera sedan ut er månadslön som tack för er beredvillighet." Matt 6:16, gamla världens översättning.  På så vis, vers 18 "ser människorna att du fastar. Men inte din fader i det fördolda för han har gått och gömt sig eftersom han inte ville se."

Det är viktigt att kunna uppfatta vad som inte bara är olämpligt i det kyrkliga utan helt enkelt förbjudet. Intet ska lägga sordin på den goda stämningen. Jag kritiserar inte. Jag läser den gamla världens översättning.

Antje satt också med en tom tallrik framför sig. Hon hade den goda smaken att inte iföra sig en T-shirt. Det hedrar henne. Men jag får problem med vegetarianerna, som släpper ut mer än korna - eller är det något jag missförstått? Däremot är jag tacksam mot Katharine Jefferts Schori. Hon slår  i Kyrkans Tidning fast att det är SYND att förneka klimathotet. Man kan dock bli torsdagsdeprimerad för mindre när jag i en uppslagen insändare i Barometern/OT denna morgon ser tre sådana syndare. Professorer är två. Den tredje hör till nätverket Klimatsans. Tre syndare, enskilt och i samförstånd. Och deras synder ska nu en besvärad läsekrets ta del av. Skäms Barometern/OT!
Å andra sidan säger Jefferts Schori att konflikterna i The Episcopal Church nu ligger bakom. Och det är inte riktigt sant. Inte alls sant. Så vad ska jag tro? Jag är nog ute i det förbjudna igen. Attans! Lätt är det inte.

Jag kritiserar emellertid inte.
Alltså får jag problem med den adventskalender Växjö stift lägger ut.
Kritisera får man inte. Får man tänka efter? Det är bara två luckor hittills jag läst, morgonen har ägnats åt annat, med de sedvanligt kristliga och intellektuellt undflyende texterna, ni vet det där med tolkning. Tillvaron är "som från Din röst", det är inte Ordet som skapar men närapå. Matematiken är outgrundlig,heter det, och det måste vara fel. Skapelsen och universum kan beforskas därför att den är utgrundlig. Källorna är inte bara anade utan bekända, allt har sitt ursprung i Gud. Är jag till för att ett "Du" är till? Det är väl tveksamt. Jag är till för att det "Du" som är min käre himmelske Fader ville mig. Och vad betyder det att "Vi finner mening för att Du ger oss namn", det är väl knappast intelligibelt, eller är det?

Till dessa vackra rader fogas ett "Amen". Varför det?
Jag kritiserar inte. Men jag är brydd. Ni får läsa och se om ni förstår själva:

Jag är
Ljus blev till.
En tillvaro uppbyggd av vibrationer 
som från Din röst. 
Det gränslösa gavs ramar
där vilja fick form, 
himlakroppar och partiklar, 
i en outgrundlig matematik. 
Allt står i förbund med Dig.
Liv som spirar,
som en kraft från bara anade källor.
Vi är av samma ursprung,
samma ande i allt. 
Liten i det oändligt stora. 
Jag är till, 
för att Du är. 
Vi finner mening 
för att Du ger oss namn.
Amen.

Jag kritiserar inte heller biskoparnas adventskalender, som jag letade efter på Svenska kyrkans hemsida. Ur den ska jag hämta uppbyggelse. Jag anstränger mig.  Någon välvillig kommunikatör har fått en idé och biskoparna måste ställa upp. De har nog inte riktigt satt sig i ett seminarium och tillsammans funderat över vilket syfte de har med sina uppbyggligheter.  Jag såg att Svenska kyrkans 14 biskopar delar med sig av tankar och funderingar i juletid.  Visserligen är det inte juletid ännu men det kanske inte är så mycket till tankar och funderingar heller? Men jag kritiserar inte. Någon slags föreställning om vad en biskop kan göra, finns säkert i de små framställningarna. De kan i varje fall trycka ut sina meningar. Om ditt och datt.

Här är kanske problemet. Advent och jul lockar inte bara fram det bästa hos oss. Eller är problemet värre: Detta är det bästa som kan åstadkommas. En fiktion av vad kristlig kultur och kristlig folklighet ska vara. De låtsas att deras monologer är dialogiska. Så skriver jag självfallet inte. Det är till för elaka typer som professor Hedenius eller docenten Lidforss att formulera sig så (och de är båda som bekant döda). Eftersom jag inte är kritisk, kan jag bara konstatera: Här finns inga problem. Hade det funnits, hade det varit förbjudet att påpeka det.
Lita på gamla världens bibelöversättning!
Dög den för gamle Adam, duger den för oss.
Särskilt i juletid, när vi så gärna njuter också av gamle Adams Julsång.





11 kommentarer:

  1. Idag överträffade Dag sig själv i sin spelade underordning, jag skrattar högt. Lika underdånig och okritisk som forna tiders hovnarrar! Med sådana soldater i armén bör man sy uniformer utan knappar - de skyddar nämligen sin okritiska policy med alla medel.

    Den sanna glädjen ligger inte i skrattet, utan i att ha sådana ledare att man kan våga underordna sig med tillit, också om man är klok, t ex för att de är kloka nog att fråga den kloke till råds så att denne kan tjäna dem genom sin klokhet och för att de framförallt vet sig vara underordnade Herrens vilja. Hoppas du har någon sådan andlig fader i ditt liv! Då kan den som sår och den som skördar glädja sig tillsammans.

    SvaraRadera
  2. Jag är som Dag förbryllad över uttrycket "en outgrundlig matematik". Verkligheten är numera så utforskad att man förstår, inte allt, men bra mycket. Man kan ganska väl beskriva skeendena både i universum i stort och i atomkärnorna. I detaljer har man kanske ännu kommit snett, och kommer att tillrättavisade av fortsatt forskning, men alla ramar är i stort sett klara.

    Det är så förståeligt att många menar att man inte längre behöver en gud för att få ordning på det hela. Så trons problem är nog det motsatta mot det som biskopen anger – människor har i självtillräcklighet för sig att tillvaron är utgrundlig.

    Det kan ju möjligen vara så att biskopen själv tycker att verkligheten är outgrundlig. Men om han har nått sitt förstånds gränser, behöver han väl inte dra in hela stiftet i det.

    Ni inser väl f.ö. att Dawkins är ett levande gudsbevis – något så intelligent som han kan knappast ha kommit till av en slump!

    SvaraRadera
  3. Katharine Jefferts Schori har en syndauppfattning som är direkt skadlig själavårdsmässigt sett. Hon betecknar det som en synd "att förneka klimathotet". Om det finns ett klimathot är en vetenskaplig fråga, inte en moralisk. Fakta är i sig moraliskt neutrala, det är hur vi väljer att agera utifrån fakta som blir en fråga om moral och ansvar -- och därmed eventuell synd.

    "En synd är ett ord, en tanke eller handling med vilken människan avsiktligt och av fri vilja kränker tingens rätta ordning, så som Guds kärleksfulla försyn har ordnat dem." Youcat: Katolska kyrkans ungdomskatekes, nr 315 (Catholica 2011).

    Det avgörande här är formuleringen "avsiktligt och av fri vilja". Först den som med goda skäl övertygats om att (1) det föreligger en klimatkris som hotar att ödelägga allt liv på planeten, och (2) att detta, helt eller delvis, är resultat av mänsklig påverkan, blir moraliskt ansvarig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad Katharine Jefferts Schori anser om synd är nog, trots allt, inte SÅ allvarligt menat. Tidigare har hon vetat att berätta för människor att det inte spelar någon roll om människan tror på Kristus för alla kommer till frälsning ändå.
      /Sub versus/

      Radera
  4. BloggarDag och andra, vilka aldrig berömmer biskoparna,


    -Återigen, läser vi kritiken, om än sofistikerad;
    folkkyrkans biskopar, kyrkomötets läronämnd,
    är adressater i orden från bloggaren irriterad;
    ingen av dem torde dock bli rädd eller skrämd.

    Ty nålstick och syrlighet är återkommande mantra
    hos dem, vars teologiska världsbild är förutbestämd;
    aldrig så många fakta får nämligen bilden att kantra.
    ingen biskop skall nämligen med beröm bli nämnd.

    Det gäller därför att dagligen osäkra semantiskt gevär;
    måltavlorna finns ju bland annat i Uppsala, Växjö och Lund.
    -Attackera, stridsropet lyder från mannen, en gång i militärens sfär;
    -Ge den främste bland likar och alla de andra ej en lugn stund!

    Ack, så dystert och, som det heter i modernt språk, kontraproduktivt;
    vända taggarna inåt, slåss mot och kritisera kyrkans eget folk!
    Som vore biskopskollegiet den lede fi, för landet något destruktivt!
    Men så talar, skriver och agerar dem som bara för egen åsikt är tolk.

    BENGT OLOF DIKE



    SvaraRadera
  5. Om man äter kött eller mjölk som producerats av djur som matats med t.ex soja eller andra baljväxter (kraftfoder) så gör man slut på mycket mer sådan gröda än vad de gör som äter sig mätta på sådant själva. Bloggarens resonemang påminner mig därför om en tänkt eller verklig debattör som ifrågasätter nyttan av kärnkraft med hänvisning till att vi ju har elkraft...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu är det dock så att varken djur eller människor ska äta soja, baljväxter eller spannmål. Ingen av dessa mår bra av att äta sådant. Kossorna ska äta gräs och vi ska äta kossorna. På det sättet mår både djur, människor och miljö bra.

      Radera
    2. Jag håller i stort med dig, men Herren själv ber ju om vårt dagliga bröd, så lite spannmål tål vi nog!
      Antony

      Radera
    3. Visst ber vi om vårt dagliga bröd, Antony, men åtminstone jag är tacksam att Gud ger mer än just bröd att äta. :-)

      Dessutom är det dessvärre så att det är en enorm skillnad på dagens vete och det som fanns på Jesu tid på jorden. Det som finns i dag är också rejält förändrat jämfört med det som fanns för bara femtio år sedan och den jämförelsen utfaller inte till dagens vetes fördel. Glutenhalten har ökat rent otroligt och många människor tål inte gluten. Då syftar jag inte enbart på dem som får celiaki. Gluten kan också ge andra symptom.

      Sedan var det lite slarvigt av mig att få med baljväxter i uppräkningen. Baljväxter spelar inte alls i samma liga som spannmål.

      Radera
    4. Kanske är det med vete som med alkoholhaltigt vin att vi inte riktigt tål denna himmelska härlighet här på jorden och därför bör bruka dessa med försiktighet utanför mässan.

      Radera
  6. Det är inte utan att man undrar om den tyska krigskassan inte kunde användas bättre?
    Kanske köpa ut lite kolgruvor från Vattenfall eller inhemskt flyktingmottagande?

    Sedan kanske man ska passa sig för atr vara kritisk mot det konstnärliga alster som dikten ovan är.
    En kulturjournalist kritiserade ett alster av Kringlan Svensson och fick sådana okvädningsord tillbaka att Kringlan blev av med en massa uppdrag.
    Så kulturkritik ska man passa sig för. I kyrkliga sammanhang är kritik inte direkt enklare att ta till sig.

    SvaraRadera