lördag 1 november 2014

Inga Helgons Dag

Det mest avslöjande med en kyrka som i praktiken inte längre firar Alla Helgons Dag är inte att man i utbudet av gudstjänster lätt kan se vilka präster som är kyrkliga och vilka som bara är prästerliga. Ni kan Thomas O' Deas prästdefinition, här fritt återgiven: den som säger vad folk vill höra och alltid klappar medhårs till skillnad från profeten som gör det motsatta. Kyrkliga präster vet att Kyrkan firar. Det betyder att Kyrkans andas året igenom, tar in nytt syre från de olika sön- och helgdagarnas teman, lär på nytt det Kyrkan lärt sig sedan gammalt.

Eller: det betyder att Kyrkan lägger pusslet, bit efter bit året igenom. Hur kul är det då att se att det saknas ett par pusselbitar som Annandag Pingst eller Annandag Jul eller Alla Helgons Dag? Och jag beskriver nu vad Svenska kyrkan gör, inte medlemmarna. Det är Svenska kyrkan som sekulariseras inifrån. Beror det inte på att medlemmarna struntar i det där idoga gudstjänstfirandet och hellre kommer till kyrkan för att dricka kaffe när gravljusen ska tändas? Jo, om man uppfattar gudstjänsten som något av en medlemsservice. Det är den inte. Den är Guds tjänst - tjänst åt Gud och Guds tjänst för oss. Service heter det visst på engelska.

Blir det så att Svenska kyrkan börjar räkna, är det kört, d v s räkna antalet som kommer och räkna kostnaden för att ställa till med gudstjänst. Då blir det bara kostnader och vem vill ha sådana? Få kommer och de är för övrigt ålderstigna och då är det bättre att personalen efter idogt arbete i veckan får vila. Ja, ni fattar själva och ni som inte fattar, nej er tycker jag inte ens synd om.

En kyrka utan gudstjänstglädje, utan stolthet över att få stå inför Guds ansikte och lovsjunga och utan det självmedvetande som kommer av att Gud har något att anförtro oss, är väl vad vi ser. Och så finns det några präster som kan redovisa något annat i sina församlingar. De vet sitt ansvar.

Jag hade inte tidigare läst Verbums häfte inför Allhelgonahelgen. Jag fick till dels göra det i går. Det blir väl så med en kyrka som hålls med informatörer och där informatörerna tar över uppgiften att förkunna som i häftet.

På sidan 18 har Sveriges största folkrörelse med över 6 300 000 medlemmar en kontaktannons. Jag är välkommen till den.
"Måste jag tro? Du är välkommen som medlem oavsett om du tror eller inte. I centrum står Guds tro på människan snarare än människans tro på Gud."
Det var vackert sagt. Särskilt det där "snarare". Du behöver inte tro på Gud för Gud tror på dig. Tro jag det!
När jag är ledsen finns det tydligen sorgegrupper "där du som förlorat någon kan träffa andra och dela tankar och känslor." Det var fint, förstås. Fast fanns det inte just ett ärende som handlar om något på liv och död att förmedla?

Nå, ingen stor sak i det kanske:
"MÅ BRA. Lunch, promenader, utflykter, föreläsningar - det finns många inspirerande grupper i landet församlingar, öppna för alla som vill."
Men vem vill - handen på hjärtat eller om vi läser statistiken eller prövar i praktiken? Och anspråket tycks måttligt:
"Kyrkan är ett rum för eftertanke och för att 'koppla upp sig mot Gud'."

Man ska uppenbarligen läsa de kyrkliga publikationerna för att komma till klarhet över vad man faktiskt inte tror på. Jag tror inte på en kyrka som presenterar sig så här och jag tror inte att detta ens är Svenska kyrkan så som hon i sin bekännelse uppfattar sig och sitt.

Jag förfaller slutligen till matematik på temat "lovar runt men håller tunt" för jag ser att ALLA kan få någon att tala med. Dryga 9 miljoner människor erbjuds samtalstid med någon. Vad menas? Präster och diakoner - 8000 i runda slängar, de pensionerade inräknade. Vi lägger till tusen andra - familjerådgivare, pedagoger med kompetens för samtal. Och så måste vi väl räkna bort en del av de pensionerade som inte är riktigt tjänstbara. För enkelhetens skull ska 9000 personer torgföras som samtalspartners för alla. 9 miljoner. Lika enkelt tar varje samtal en timme. Ska vi alla få samtala fyra gånger per år? Det blir dubbla årsarbetstiden för samtliga. Ja, här öppnas perspektiv. Nu betyder nog inte "alla" alla utan något annat. Men det är för oss enfaldiga svårt att fatta. "Kyrkans diakoner stödjer människor i livets alla skeden. Sök upp din församling och boka ett samtal." Man kan verkligen undra vad prästerna gör - eller Jesus, för om honom sägs ingenting.

Det är inte lätt för oss som är kyrkliga i Svenska kyrkan just nu. Normalbegåvning är i sammanhanget ett allvarligt handikapp. Inte utan att man längtar efter helgonens gemenskap en dag som denna, den som det brukade predikas om fordomdags.

8 kommentarer:

  1. I Stockholms innerstad har – mirabile dictu – de flesta församlingar högmässa (eller vad som anges som 'mässa') båda dagarna. För dem på Alla själars dag noteras i flera fall "med ljuständning". (Fast vad betyder det? Helgonförklaring eller bön för de döda – som dock avvisas av somliga bekännelsetrogna, i strid mot bekännelseskrifterna.)

    Det är gott så, men hur kommer högmässan ett utformas, eller vad kommer förkunnelsen att vara? Jag befruktar det värsta (som det heter i Grönköpings Veckoblad).

    SvaraRadera
  2. Du hade ju tyvärr eller lyckligtvis fel om Kyrknyckeln i Luleå (togs felet bort i andra upplagan eller försågs blogginlägget - som kanske av historiska skäl inte kan eller bör redigeras - med en rättelse?) eftersom det faktiskt stod något om Jesus i det beryktade numret (även om man sannerligen fick leta!). Men rent generellt tror jag att du har fruktansvärt rätt om utvecklingen i våra kyrkliga publikationer: det står föga eller intet om Jesus och särskilt inte om honom som vår och hela världens Frälsare (morallärare möjligen). Det är ju fasansfullt! Brinner inte informatorernas hjärtan av glädje över den Uppståndne? Har de inget väsentligt att sprida?

    SvaraRadera
  3. Jag känner det som min kallelse idag att muntra upp både bloggaren och mej själv - och kanske några till? - genom att länka till kronprinsessan Margaretas favoritpsalm (kungens farmors alltså), som också sjöngs på hennes begravning. Den är i vår psalmbok förtjänstfullt översatt av Söderblom men också starkt förkortad och inget slår (som vanligt) originalet: http://www.hymnalonline.blogspot.se/search/label/For%20all%20the%20saints

    SvaraRadera
  4. Tack för att hermeneutik inte behöver reduceras till samtidsanpassning efter denna tidsålders väsende. Tack för den nåd som ingen kan mäta. Tack för den skara som ingen kan räkna. Tack för att Svenska Kyrkan inte behöver cementeras i det nuvarande förnedringstillståndet.

    SvaraRadera
  5. Gratulerar till utmärkelsen! Alla Helgons D A G.

    SvaraRadera
  6. Där jag har varit på lördagen, började man med första mässan 07.00. Sedan 08.00, 10.00, 11.30 och 15.00. Ändå ligger kyrkorna tätt.

    Kl 10.00 var det inte främst ett par goda körer, en Messiaen-inspirerad, benådad organist som välförtjänt belönades med spontan applåd efter postludiet, den elegant genomförda liturgin, ljuskronan över huvudet donerad av Fredrik Barbarossa och hans Beatrix, processionskorset donerat av Lothar I, eller de antika pelarna vars infogande i valvet beordrats av Karl den Store, som gjorde intryck. Nej, det var predikan som slog an. De små helgonen i vardagen och de stora, av kyrkan erkända. De som med sina liv pekat och pekar på Kristus. Vår gemenskap i och över tiden med alla heliga, det gudsfolk, som Kristus samlar åt Fadern intill änden. Om vikten att kyrkan, som St JP II manat och påven Franciscus manar, förblir en fattig kyrka för de fattigaste. Att helighet är en nåd från Gud, som kommer till uttryck i socialt liv, yrkesliv, äktenskap, familj och kyrka.

    Att detta var en katolsk gudstjänst, tänkte jag knappast på.
    Kanske tur att man inskränker predikotillfällena i SvK numera? Jämförelser vore pinsamma för SvK.

    Argus

    SvaraRadera
  7. En kollega till min nämnde i förbigående att hon tänt ett virituellt ljus idag via SvK hemsida.
    Också en medlemsservice, fast jag undrar ju vad den har med helgonen att göra?
    Är inte helgontemat bara ett av många gudstjänstteman under kyrkoåret?
    Ska SvK marknadsföra virituella hjärtekramar på fastlagssöndagen?
    Eller strö ut regnbågskondomer på en stig för att illustrera den söndagens tema riktigt ordentligt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla Helgons dag är dagen då vi tänkt firar alla helgondagar under året. Att inte fira denna dag är att glömma de heliga gemenskap utan vilken kyrkan icke syns.

      Radera