onsdag 19 mars 2014

Spöken finns

Jag kunde skriva några rader om hur valpar kommer in i ett stadium där de ser spöken. Det går över när hunden vuxnar till sig. Värre är det för mig, som kan gå in i arkivet och se hur spöken och spöklika stiger fram ur garderoben. Där påminns jag om hur fort somligt går och hur sådant vi skulle okvädas för som unga präster nu inte bara är accepterat utan framhålls som förtjänstfullt. Vi är förstås, lik förbannat, stämplade. Andra plockade frukterna av vår möda. Tro inte jag är bitter. Jag är bara lite lätt ankommen av förakt för hur det går till i världen. Detta är i allt en god och nyttig kristlig hållning.

Minns ni hur det var i Lund. Jur stud Torsten Persson anmälde förhållandena på Theologicum. Allt togs på stort allvar, utreddes och ledde till ingenting konkret. Men mycket gick att tala om. Min vän Leif Stille, då vice ordförande  i Sveriges förenade studentkårer och i Expressen presenterad som forskare på Theologicum (Calle Hård [ egentligen Anders Carl Magnus Hård af Segerstad, född 12 april 1946 i Vasa, Finland, är en svensk journalist, författare och av adlig släkt]: Mobbning med Bibeln i "Förargelsens hus" där hälften av våra präster utbildas", Expressen den 3 juli 1977. ) - jag återtar till Leif Stille som visste berätta:

"Man kan inte komma från att mycket sexualskräck ligger bakom mobbningen, som ibland sker helt omedvetet. De här studenterna ser inte kvinnan som en kollega  utan som ett rent könsobjekt. De ser en kvinnlig präst som ett distraherande moment i sinn egen religionsutövning." Kanske var det sommarvarmt i Lund, som det kan bli, och då står värmen över slätten och folk blir, ja, ansatta. Men det Leif vet att berätta, kom ju inte fram i någon utredning - som Eva Brunne uppenbarligen inte väntat så mycket av. "Här har man, genom att tillsätta en utredning, lyckats skjuta mobbningen under mattan."

Hur var det då? Den adlige journalisten på Expressen vet nu att berätta!
"En tjej har blivit klar med sitt examensarbete. Då hon delar ut stencilerna till kompisarna i studiegruppen vägrar en manlig student att röra vid papperet. - Det är besmittat av djävulen, säger han och tar i stencilen med en linjal i stället."

Var det så? I senare tider har den student det här berättas om blivit "studenterna" men varför vara petig? Belägg då? Har det alls hänt?

På Theologicum ordnades ett möte för att reda ut ett och annat. Det sannfärdiga och trovärdiga vittnet berättar om händelsen nu snart 37 år senare: "Det påstods att manliga studenter tog i kvinnliga studenters uppsatser med linjal. Ett stort möte hölls på SS (Större Seminarierummet, DS) på Theologicum. Eva Brunne, Elisabeth Gerle och Martin Wikerstål eldade på. På frågan om det fanns något bevis för de påstådda trakasserierna varade Eva Brunne att 'Det gagnar inte våra syften'."

Hur var det med jur stud Torsten Perssn, som anmält alla trakasserierna. Han ombads av Lunds universitet att precisera sina anklagelser. Han vägrade med hänvisning att han hade tystnadsplikt mot sina uppgiftslämnare.

Och det blev, som sagt, ingenting bevisat. Men själva spöket har fortsatt gå runt i Svenska kyrkan, styra, ställa, reglera och - framförallt - ljuga. Ty lögnen gagnade själva syftet. Eller?

15 kommentarer:

  1. Sanning är det som är nyttigt, folkuppfostrande och uppbyggligt!
    Sanning är det som svetsar samman en grupp runt gemensam identitet och gemensamma mål.

    Allt annat är lögn och förbannad dikt!


    M Gunnesson

    SvaraRadera
  2. År 1977, det var intressant. Då läste maken i Lund. Jag kan inte minnas att han berättade något om mobbning av kvinnor. (Att han själv skulle höra till mobbargänget och därmed förtiga saken är uteslutet.) Däremot minns jag mycket väl att han berättade om en kvinna (numera lärare i pastoralteologi) som gärna for ut i svordomar mot sina manliga medstudenter och talade om vilka idioter de var.

    SvaraRadera
  3. "Belägg då? Har det alls hänt "
    Belägg för att det inte har hänt efterfrågar jag då, och undrar också hur du avgjort att ett vittne var "sannfärdigt och trovärdigt" - på vilka grunder då? Vilka är hans meriter? Samt vill jag ha bevis på att Brunne verkligen svarade så dumt på frågan om bevis, innan jag dömer henne, även om det måste har varit i mycket unga år hon sa så, alltså för 37 år sedan.
    @Elisabeth: Att din man inte kände till något av "mobbning av kvinnor" säger inte heller så mycket. Trakasserier sker sällan publikt, och de som inte är inblandade kan ofta vara helt ovetande. Detta sagt så vet naturligtvis inte jag vad som har hänt eller inte hänt. Men studenten med linjalen är inte ett bevis på "mobbning" utan på en "på riktigt" en mentalt obalanserad person, och så mycket tror jag om lundastudenterna detta år att jag inte tror att flera skulle ställa sig bakom sådana extrema yttringar - de flesta var förhoppningsvis normala människor - dock KAN trakasserier ha förekommit på lite mer subtila sätt för det. Utan att din man har vetskap därom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag studerade i Lund 1977 och känner inte alls till denna incident om det var någon. Måste bara ha berört de närmast engagerade./Gustaf Björck

      Radera
    2. Belägg för att något inte har hänt?! Skyldig tills motsatsen bevisats? Svenska kyrkans olika slingrande för att slippa ta ämbetsdebatten är riktigt obehagligt och ständigt återkommer kravet på att den som anklagats ska anses skyldig tills motsatsen bevisats, eftersom dessa mörkermän är ONDA och Svenska kyrkans ledning är GODA!
      Bevis behövs inte i Svenska kyrkan, might is right!

      Radera
    3. I västerländsk rättsordning har vi vad som kallas oskuldspresumtion. Den som anklagas för något skall anses vara oskyldig, tills den som anklagar har lyckats styrka sin sak. I en del totalitära sammanhang är förhållandet det omvända. Där är det den som anklagas som har att bevisa att anklagelserna är utan grund. Det framgår av detta inlägg, liksom av tidigare, vilken ordning Anna har sympatier för.

      Radera
    4. @Göran Vilken ordning har jag "sympatier för"? Jag förstår inte. Däremot så ser jag inlägget som att Dag Sandahl (återigen) anklagar de som inte har en helt positiv bild av kvinnoprästmotståndets historia för att ljuga, och eftersom inte heller han har några bevis annat än (enligt vem?) ett "sannfärdigt vittne" så kan hans påstående ifrågasättas precis på samma grunder som dem han ifrågasätter.

      Sedan tror jag att du också är medveten om att att allt som inte går att bevisas inte betyder att det "aldrig har hänt". I synnerhet gäller kanske detta mobbningsfall. Men jag håller med om att i en rättsprövning måste det gå att bevisa att något har hänt - det är därför (med rätta) många våldtäktsmän går fria, det går helt helt enkelt inte att bevisa att en våldtäkt ägt rum, även om det troligen gjort det i vissa fall. Det är riktigt som sagt att rättsväsendet fungerar eller ska fungera så, men en debatt är inte detsamma som en domstol. Eller kanske man kan likna den vid en domstol innan domen har fallit - här ska både gärningsmannens och offrets utsagor synas och granskas i detalj och vilka motiv de kan ha för att säga det de säger.
      Det är det vi gör här. För som du kanske noterade skrev jag inte att jag vet vad som hände - jag ifrågasatte däremot avfärdandet att det inte kan ha hänt med bakgrund av de "bevis" som Sandahl la fram.

      Radera
    5. +Göran: Du har helt rätt i analysen om Annas rättsetik och rättskänsla, vilket f.ö. verkar gälla de flesta av anhängarna till den nya religionen!
      /Antony

      Radera
    6. Anna det du kallar "kvinnoprästmotståndets historia" har varat länge. Redan tidigt uppstod på grekiskt område frågan om så kallade kvinnliga präster. De fanns hos vissa sekter som montanister och gnostiker. Kyrkofäderna skulle idag avfärdas som kvinnoprästmotståndate liksom Thomas av Aquino och Luther. Vår frestelse idag är att lilna den rotlösa omgivande sekulära kulturen än att vara Kyrka.

      Radera
    7. @Thomas: Javisst är det så. Men det är ju inte bara inom kyrkan som motståndet mot kvinnor har funnits sedan så lång tid tillbaka, utan det har varit så i ungefär 99 % av alla yrken. Du kanske inte vill kalla "präst" ett yrke, men det är ett yrke också, där den som tjänstgör som präst får lön från en världslig arbetsgivare och har rätt att vabba och få sjukersättning - och det är inte Gud som betalar i något av fallen! (I alla fall inte direkt.)
      När man påpekar att kyrkans historia visat "hur Gud vill ha det" eftersom inte kvinnor framträtt som präster där tidigare, vill jag inflika - men vilken chans hade de? Fick de gå i skola och utbilda sig i latin så att de fick möjlighet att tolka Bibeln själva till exempel? I vissa fall kanske, men ganska så sällan skulle jag tro. (Vilket förvisso gällde även pojkar, men flickor än mer.) Och hur skulle de kunnat tillåtas att bli präster om de inte ens fick bli lärare eller läkare eller något annat vid den tiden? Man kan säga att det är "Guds plan" att det blivit som det blivit, men planen måste då vara densamma för alla andra yrkesområden där kvinnor inte lyckats bli erkända förrän i väldigt sen tid. För kvinnor har fått kämpa sig till i stort sett varenda yrkestitel om man ser till historien. Och invändningarna har låtit ungefär likadant oavsett vilket yrke det rört sig om! Ett massivt motstånd från början, som mattats av mer och mer när man "vant sig" vid att se kvinnan i en roll man inte hade erfarenhet av förut.

      Radera
  4. Jag var där. Ung kvinnlig student vid Theologicum. Aningslös. Jag blev inte mobbad för jag skulle inte bli präst. Men förlöjligad blev man. Nej, jag tror inte det var ett allmänt problem med mobbing. Vilket ju så småningom uppdagades. Det var ett sätt att skapa opinion. Ett sätt att problematisera motståndet mot kvinnor i prästämbetet.
    Det var där och då häxjakten startade.

    Rätt eller fel? Bra eller dåligt?

    SvaraRadera
  5. Kära kyrksyster -- aah äntligen lyckades jag överlista den fördömda rättstavningsfunktionen som förmodligen inspirerad av Domkapitlet tyckte att jag borde skriva kyrkfester istället -- din förmåga att relativisera är -- om inte beundransvärd så i alla fall häpnadsväckande: du tror inte det var ett allmänt problem med mobbning, men inser att det handlade om att skapa opinion, ergo, en opinion baserad på en lögn. "Det var där och då häxjakten startade." "Rätt eller fel? Bra eller dåligt?" -- Ja, vet du inte det av dig själv, då kan ingen människa på jorden hjälpa dig med svaret...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till Kyrksysters försvar må sägas, att så fungerar nu en gång människor. I strid mobiliseras alla resurser, goda som onda, sanna som falska. Dock har allt sitt pris.

      För att besegra Tredje Riket omfamnades världskommunismen i Stalins skepnad och järnridån sänkte sig öster om Oder-Neisse.

      Församlingsbo i Asa

      Radera
  6. Uppenbarligen förstår inte stefan aake frågan.

    Den är retorisk nämligen.

    SvaraRadera
  7. "Vännerna" Torsten och Eva ger lynchjustisen ett ansikte!! Att det ens blev någon utredning med sådant underlag på ett Universitet!! Undrar vad som gangnar rätt syfte i Stockholms stift och Domkapitel i dag??! Hoppas någon synar de präster som hamnar inför Domkapitlet så att de inte fälls för att gangna vissa dunkla syften...
    Undrar vart den tystlåtne juriststudenten tog vägen?? Förhoppningsvis gjorde han inte lika fin karriär som Stockholmsbiskopen, annars kan ju alltid stiftsjurist vara en bana....Huva!!!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera