torsdag 20 mars 2014

Inget blogginlägg idag!

Så var det tänkt. Inget blogginlägg torsdag. Lite flitig i går eftermiddag i stället, för idag skulle Lisa komma och klippa äppleträden. Hon var förtjust och det förvånade mig för jag trodde hon skulle sucka över de under väldigt många år oklippta träden. Lisa gladde sig över att ta fram äppleträden ur det vildvuxna Detta skulle ske i dag, i alla fall begynnelsevis. Alltså skulle jag i den arla morgontimmen, tänkte jag, dra bort ris som Lisa flitigt producerade. Det blev inte så. Lisa opererades i går kväll för en skada i handen och ringde för att berätta att hon kommer nästa vecka i stället. Då hade jag ju kunnat blogga denna morgon!

Nog är det underhållande med obenägenheten att tro lämnade uppgifter när de går på tvärs mot fördomar. Eva Brunne har år 1977 inte sagt vad hon sa och de obestyrkta högljudda och ilskna demonstrationerna den 10 april 1960 utanför Storkyrkan ägde verkligen rum.

Obenägenheten att tro är också stort uppslagen i Kyrkans Tidning, denna värdefulla nyhetsförmedlare. ( OBS! Bara de illasinnade påpekar att KT var 15 minuter senare än Dagen att rapportera resultatet från biskopsvalet i Lund och bara de mycket illasinnade frågar sig hur det är med snabbheten att rapportera andra nyheter när de man visste skulle komma kring kl 14 inte bevakas.)

Obenägenheten att tro är stort uppslagen i berättelsen om Christina Liljestrand, som började om utan sin tro. "Bibeln som gudomlig uppenbarelse släppte hon totalt." Hon skilde sig, gick på krogen, träffade vanliga människor. Den enda som kan bära henne är hon själv. Bett har hon inte gjort på 14 år och inte saknat bönen. Det var i samtal med terapeuten, får vi veta, som hon gav upp tron. Tron och utbrändheten hade med varandra att göra, blir hennes egen slutsats.

Det är antagligen sant. De som brinner, kan brännas ut - men kanske bara de? Det kunde vara värt att samtala om. Men kanske skulle vi också föra ett samtal om Kyrkans Tidning? "Våga tala innan tron tar slut", skriver Brita Häll. Kanske. Men det finns mycket annat att säga, sådant som Höga Visan illustrerar eller Johannes av Korset eller vår kyrkotraditions "Nådens ordning". Man kan visst skriva om hur tron förloras i en kyrklig tidning. Men fokusering på person betyder nog också, att det finns en annan personlig berättelse också. Människorna omkring är stumma i Christinas berättelse när det återges i Kyrkans Tidning.

Kyrkans Tidning menar säkert att vård läsekretsen genom att inte berätta fromma och uppbyggliga solskenshistorier. Man får vara en svag kristen. Gott så. Men Christinas berättelse handlar om en som slutade att vara kristen. Brita Häll uppfattar att det kan finnas en oro att samtala för man kan bli ifrågasatt och underkänd. Så är det också. Och vi är många - präster, prästfruar och prästbarn t ex - som vet vad det är att bli underkänd av Svenska kyrkan. Om detta skriver inte Kyrkans Tidning. Men i boken om prästfruminnen fanns den förfärande berättelsen om hur familjen Lindblad hade det. Fru Britt berättade. Det var mobbing av både barn och vuxna. Och det obehag människor utsätts för när det står klart att de avviker genom att tänka vad Kyrkan alltid tänkt är ett obehag som kommer sig också därav att deras kyrka inte på något sätt kan backa upp dem och resultatet blir förstås att det är alldeles i sin ordning att ifrågasätta in under skinnet på människor, underkänna dem, förtala dem, kasta bort dem.

Det borde inte ha blivit ett blogginlägg idag - och så blev det det och dessvärre förödande sant.
Nu är jag upprörd. Det är inte lätt att vara fostrad till scout om man ser vad som händer med människor i den egna kyrkan. Misshandel.

12 kommentarer:

  1. Tänker kyrkan åt den " ofrivilligige " bloggaren?
    Med Martin Luther inleddes en era, jag höll på att skriva en ära, i att tänka själv.
    Skulle jag behvöva en präst för att tänka själv.
    Hur skulle han som gör allting nytt vilja ätt SvK firade Martin Luther 2017? !
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
  2. Usch ja. Men så här har det ju alltid varit. Dvs här på jorden.
    Tänk om alla vi människor i hela världen tyckte lika, var helt eniga om kyrkans traditionella tro.
    Vad skulle vi då med himlen till?

    LG

    SvaraRadera
  3. Det låter som om kvinnan i KT är ett offer för den terapeutiska kristendomsformen som blivit så vanlig i vår tid. I konkurrens med New Age, mindfulness och diverse andra management-religioner riskerar kyrkan att anpassa sig på bekostnad av evangeliets objektiva sanningsanspråk.

    SvaraRadera
  4. Snälla Dag Sandahl. Jag försöker minska min aktivitet på den här bloggen, även om jag gett upp om att sluta helt. Men hur ska jag lyckas med det, när vartenda j-vla inlägg, eller i alla fall vart femte, nämner något som jag skrivit i kommentarsfältet?! (För jag kommer inte ihåg att det var någon annan jag som ifrågasatte dina inlägg om dessa frågor där Brunne var inblandad.) Dessutom är det fasligt störande för dina övriga bloggläsare,som absolut inte vill se mig få någon uppmärksamhet alls, då uppmärksamhet ändå är uppmärksamhet, liksom negativ reklam också är god reklam.

    Nå till det du skriver om min "obenägenhet att tro" när "lämnade uppgifter" går på tvärs mot fördomar. Det du egentligen säger där är "Men varför tror hon inte mer på mig än på Eva Brunne?" För även Eva Brunne lämnade uppgifter, och hade dessutom en närmare källa än du, nämligen den prästvigda kvinnan själv. Sedan kan man diskutera hur högljutt "högljutt" är osv, men sakfrågan gällde väl om det är troligt att det fanns protesterande utanför eller inte.
    Sedan känner jag inte närmare till Eva Brunne, och vill därför inte okritiskt tro att hon ljuger bara för att du påstår det. Däremot så har jag en kritiskt synpunkt på henne, och det är hon anbefallt kollekt till Seglora smedja. Det tycker jag var mycket fel gjort, då det förekommer saker där som jag är som det heter "ytterst tveksam till" och den dessutom är väldigt politiskt färgad. Dock finns det bra texter där också, och i dag såg jag att herr Irving själv skrivit en sådan (förlåt att jag nämner namnet). Så ok, ett minus till Eva Brunne där, men du har än så länge några fler minus då jag uppfattar många av dina inlägg som väldigt vinklade till din och kvinnoprästmotståndarnas fördel.
    Du talar om "uppgifter som går på tvärs mot fördomarna". Sanningen för mig är att jag har fått ev fördomar förstärkta sedan jag började läsa här och sett hur många, alltid anonyma, uttrycker sig mot dem som inte delar dess uppfattning. Varför tar du inte tag i detta här och nu i stället för att försöka övertyga om att DÅ, på den tiden, var kvinnoprästmotståndarna hur trevliga som helst och tog aldrig till några fula knep, allt sådant är lögn! Vi ser ju hur de beter sig nu?

    Sedan har jag själv erfarenhet av att kvinnoprästmotståndare faktiskt inte betedde sig helt juste alla gånger, minns till exempel organisten, vän till mina föräldrar, som vägrade spela på stora orgeln utan bara på kororgeln när en kvinna förrättade gudstjänsten, och jag minns skämten från prästen om "prostatan" som inte var mobbning, men var en del av "förlöjligande" - eller var det bara en oskyldig ordvits som förtjänades att tas om och om igen? Sen fick jag höra en del annat också, men dessa uppgifter är obestyrkta.
    Kyrksyster som skrev under inlägget nedan talade även hon om ett förlöjligande när hon läste i Lund, och henne har jag mycket stort förtroende för, och hon har alltid uttryckt sig högst balanserat och även "försvarat" dig och kvinnoprästmotståndarna vid tillfällen.

    Sedan undrar jag? Är detta i själva verket en studentförening som håller till här? "Är det troligt" (och nu härmar jag dig Sandahl) annars att ALLA läst i Lund just 1977? (Obs det var ett skämt, alla som blir upprörda nu.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Sluta helt"? - Det är som sockerberoende, Anna. Hjärnans olika belöningssystem frestar dig att fortsätta. Kanske borde Dag sluta blogga för att hjälpa dig? Alltså ta bort den frestande kakburken?

      Radera
    2. Exakt så, anonym nr 53 298. Jag var ju inne på samma linje själv, dock kräver jag inte att han ska sluta blogga - det vore väl att ta ! - bara uttryckte en önskan om att han ska sluta kommentera mina kommentarer.

      Radera
    3. Läste i Lund 1992-95. Insåg då att Bo Brander mycket mer förtjänade att bli evangelisk-luthersk biskop i Lund än K-G Hammar gjorde. (Liksom jag den dag som i dag är tycker att Anna Sophia Bonde förtjänar detsamma långt mycket mer än de karlar som nu återstår av den digra kandidatlistan).

      Men det vilar något av "operationen lyckades - patienten dog" över projekt utmönstra-motståndet-mot-prästvigning-av-kvinnor (likaväl som över den tidigare (högkyrkliga?) principen vad-som-helst-bara-det-är-en-karl).

      Radera
    4. Närå, jag läste i Uppsala!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
    5. Jag läste också i Uppsala, sjuttio- och åttiotalen var en virvlande tid.
      GAF

      Radera
  5. Fint att du nämner Höga visan, Johannes av Korset och Nådens ordning. Det hedrar dig att du lyfter fram dessa redskap till att förstå att det kan vara en kamp att finna tro./ Maria

    SvaraRadera
  6. Sätta munkavle på en som tiger; jag menar en tiger.
    Grrr...
    -u-

    SvaraRadera
  7. I ett land där människor inte precis välter kyrkportarna och där tron och dess människor inte sällan behandlas styvmoderligt, fördomsfullt och okunnigt så ser Kyrkans Tidning det som sin uppgift att lyfta fram en människas väg till otro. Att otron skulle föra med sig någon välsignelse är dumt att tro, trots biskopar och andras utsagor i den riktningen! Otron och avfallet leder tyvärr bara åt ett håll, så det hade faktiskt varit betydligt mer intressantare att få ett vittnesbörd från någon som valt trons väg och som hittat skatten i åkern och vill umgås med Jesus och sina medkristna i den gudstjänstfirande församlingens gemenskap. Gärna en kristen människa som inte räds att träffa och umgås med människor på krogen, varför nu det skulle vara så farligt??!! Den breda vägen och dess människor är väl företrädda i alla andra media. I Kyrkans Tidning vill jag hellre uppbyggas och ta del av den smala vägen och dess människor som lever av Ordet som utgår ut Guds mun och Jesus Kristus, livets bröd!!
    F Pierre

    SvaraRadera