söndag 23 februari 2014

Läser Smålandsposten

Jag läser Smålandsposten och särskilt nogsamt helsidan med gudstjänstutbud. Bröd och vin erbjuds i domkyrkan men jag tittar förgäves efter SOS, sill, ost och snaps - eller hur det uttyds. Jag försöker räkna men tilltror mig inte att få ihop det hela. Dryga tjoget präster har pastoratet, knappa dussinet tjänstgör och tre emeriti har man därtill släpat in på banan. Jag kan bli lite orolig över de präster som inte har någon gudstjänst på söndagen för de får svårt att få ihop 40 timmars arbete under veckan. Men det kanske blir många sammanträdestimmar och personalöverläggningar så att deras pensum kan fyllas?

Jag mötte en kyrkopolitiker i fredags. Han påstod att det fanns präster som inte ville "jobba" på söndagen. Jag frågade under min dogwalk en som kanske kunde förklara. På mitt enfaldiga vis frågade jag:
-Det sägs att det finns präster som inte vill tjänstgöra på söndagen. Är det en skröna eller är det så och hur ska man förklara det i så fall?
Jag fick ett svar att fundera över:
-I folkkyrkan är tron numera ett individuellt projekt, inte ett familjeprojekt. Den som blir präst behöver vara ledig på söndagen för att umgås med sin familj men kan ta gudstjänster i veckan.
Jag tänkte högt:
-Folkkyrkan är egentligen en familjekyrka - och det är alltså det som tagit slut.

Men något annat är också annorlunda. Ta komminister Stark som exempel. Denna söndag ser jag att han tjänstgör kl 10 i Lammhult och kl 17 i Öja. Är det 40 km mellan kyrkorna? Han möter alltså i det norra distriktet människor han inte känner, inte i egentlig mening kan finnas tillgänglig för själavård för och inte delar vardagens möda. Som bäst kan ha se några av dem han predikat för på ICA Maxi eller Citygross i Växjö under veckan. Om han känner igen dem ...

Ingen skugga över pastor Stark, men hur tänker den som gudstjänstplanerar, för så här byggs inga levande församlingar. Det upprätthålls gudstjänstverksamhet - det är det hela. Tar biskopen fram kräklan nu? Antagligen inte. Snarare drar han ner mitran över ögon och öron och tänker att det är 13 månader kvar, lite drygt.

Tobias Stark har två gudstjänster på söndagen. Det har ett par präster till liksom två av pensionärerna, ja, den kvinnliga pensionären har tre om man räknar Taizémässan i går kväll. Men på många ställen kommer en i vanlig mening gästande präst, inte den lokale, som kanske helty enkelt inte längre finns?.

Jag trodde inte att den nya organisationen var den man skulle ha, men fann det inte mödan värt att gå emot remissinstanserna. Detta ville man och jag sa i stiftsstyrelsen bara vad jag tänkte. Det blev en producentorganisation och den kommer att ägna möda åt att bestämma vilka kyrkor som ska användas och vilka inte. Vilka kyrkor i norra området får inga gudstjänster denna söndag? Ormesberga, Ör, Aneboda, Asa och Berg förstås, där kyrkan är stängd på grund av mögel. Tolg fick Taizémässa i går kväll. Vad min gudmor sagt om detta: "Söckent." Och talet om en rikstäckande folkkyrka måste kvalificeras. Ta en kartbok och se hur gudstjänster strategiskt firas i Öjaby, Öja, Lammhult, Bergunda, ingenstans med präster som bor på platsen, förstås.

40 km hade jag behövt köra om jag bott i Ormesberga och traktat till en gudstjänst. Hade jag traktat efter en högmässa, hade jag fått fara någon annanstans än dvalts i norra distriktet. Där är det nämligen söndagsmässa som gäller. Jag begriper inte varför och än mindre begriper jag när man kör varianten tre textläsningar på raken.

Behöver jag några särskilda aggremanger för mina fredagar under fastetiden eller räcker det att läsa gudstjänstutbudet för att komma in i den rätta lidandesstämningen?

38 kommentarer:

  1. Tre textläsningar på raken, du menar att man inte har någon psalm eller sång mellan? Kanske på förslag av kantorn som slipper öva lika mycket då...

    SvaraRadera
  2. Jag har påpekat det förut på detta kommentatorsfält och betonar det igen:
    att varken Dag eller någon i praktiskt tagiet hela södra Sverige behöver åka långt för att kunna bevista en gudstjänst. Men under den förutsättningen att frikyrkornas gudstjänster accepteras. Och varför skulle de inte accepteras? Såvitt jag vet tillbeds samma gud där som i vår svenska folkkyrka. Ge mig en förklaring den som vill och kan. Därtill sänds fortfarande - fast de tyvärr är inspelade på förhand - TV-gudstjänster klockjan tio på söndagarna.

    Så varför Dag skall åka mer än fyra mil för att komma in i en kyrkolokal förstår jag inte med tanke på det totala antalet gudstjänster i hans Moheda- eller Ormesbergatrakter!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. TV-gudstjänst? Frikyrkogudstjänst, för folkkyrkokramaren BOD?

      Radera
    2. Men vi som älskar en rik liturgi och känner oss främmande in för gudstjänsterna i de olika frikyrkorna /Fredrik

      Radera
    3. Bengt-Olof!
      Du missar hela poängen i Dags kria.
      Det verkar som att du ser den kristna identiteten som ett slags religionskonsumentdito. Det kan du väl inte mena. Du har väl varit med i hela kyrkoordningsprocessen. Har du missat att en bärande idé i KO är att det är församlingen som är basen.
      I min församling kan jag fira söndagen (Uppståndelsedagen) genom att dela en sakramental gemenskap. Det är jag glad för.
      Jag är kristen, d v s jag hör till Kristus. Här i Oxelösund manifesterar han sig i församlingen, det vet jag, så jag håller mig till den.

      Radera
    4. Ofatbart att på denna blogg behöva läsa försvars för mötesverksamhet istället för högmässa. Det kan mycket väl förekomma möten ens utan läsning ur Skriften. Den som hånar människor för att de inte känner igen sig i dagens gudstjänstutbud har ännu lång väg för att finna en levande kyrkogemenskap. Enklaste sättet är att be prästen komma med sakramentet.

      Radera
  3. Svenska kyrkan verkar helt ha tappat fotfästet. Det absolut mest basala för en präst är att fira gudstjänst. Tummar man på detta kan man lika gärna lägga ner all annan verksamhet. Om inte prästen och församlingen firar gudstjänst har man tappat grunden och då nyttar det inte något till hur mycket man än slår knut på sig själv med s.k. verksamhet.

    (Jag skriver s.k. verksamhet eftersom jag hört avsaknaden av gudstjänster trots ett stort antal präster motiveras (av en präst) med att man har så mycket verksamhet.)

    Visst förstår jag att en präst måste få vara predikofri då och då men man kan ju fundera över hur många gudstjänster det kan firas varje söndag i ett pastorat med drygt tjugo präster även om varje präst är predikofri en gång i månaden, särskilt om varje präst dubblerar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det "verkar" inte som att Svky har förlorat fotfästet, det är "fritt fall" - citat: före detta stiftchefen i Visby, herr Fjärstedt!
      /Antony

      Radera
  4. De flesta engagerade kyrkokristna vill fira mässa, d.v.s. nattvard
    minst en gång per vecka, och då finns det inte lika många alternativ
    till veckans gudstjänst på söndagen. I varje pastorat bör det firas
    mässa varje vecka i någon av kyrkorna. Detta borde varje kyrko-
    herde ordna i planeringen. Dessutom kan det gärna också finnas
    andra gudstjänstformer. Detta är inte sett ur "folkkyrkans" eller
    den partipolitiska kyrkans vinklar, utan helt ur själavårdande syn-
    punkter. Man bör ej åka ner i ett partipolitiskt dike!

    SvaraRadera
  5. Jag tror att Växjöförsamlingens samlade gudstjänstutbud, och i synnerhet dess arbetsvillighet om söndagar bland präster och andra, är långt, långt över genomsnittet.
    Prästers eventuella predikande på söndagar borde bli föremål för undersökande journalistik. På många håll kommer kristtrogna att förundra sig likt de i Villa Janukowitsch insläppta Kiewborna?

    Kanske har moderna, svenskkyrkliga präster tagit till sig en liten, tröstande devis:

    -Jag låtsas hålla mässa i kyrkan om söndagarna, om ni låtsas att ni går.

    Dessutom: Går man numera som kyrkoanställd i kyrkan när man inte får betalt?

    KJ

    SvaraRadera
  6. Håller med f. Dag om analysen och bedrövas av den sorgliga urvattningen som sker i Svenska kyrkan. Dock, som vår gode bloggare brukar påpeka, så måste man gå till källorna och läsa dem noga: Helsidan i Smp med predikoturer för Svenska kyrkan i Växjö inför söndagen Sexagesima anger att högmässa firas såväl i Söraby som i Sjösås gamla kyrka, Båda dessa helgedomar finns i Norra distriktet.

    SvaraRadera
  7. Idag på Reformationsdagen predikade jag över temat "de tre sola": Sola Scriptura, Sola Christo och Sola Fide. Ett "hårt tal" för många i denna tid!! Men de tre Sola betyder naturligtvis fullständig Högmässa med klassisk liturgi varje söndag. För mig som gammal präst finns inget alternativ./ Kh em


    SvaraRadera
    Svar
    1. solus Christus - väl

      Radera
    2. Underbart att höra. Jesu "hårda tal" är som vi sjunger i psalmen "som klippan är Hans Ord". Det finns en ömsesidig exklusivitet mellan Fadern och Sonen "Ingen kan komma till Jesus om han inte får det som gåva av Fadern" och "Ingen kommer till Fadern utom genom Jesus". Skulle vi inte också kunna säga "Sola Gratia" och "Soli Deo Gloria".
      Det är inte vi som kan hamra ut nya budord som Nietzsche och postmodernisterna tror. Det är Gud som håller i hammaren precis som Jesus håller i piskan som rensar templet.

      Radera
    3. Eller "solo Christo"! Man kan tillägga "Sola Gratia".
      Med vänlig hälsning Kh em

      Radera
  8. f Dag ska väl vara glad så länge som det finns predikoturer i tidningen.
    Flera landsortstidningar víll hellre använda utrymmet till annat. Det lär inte vara långt bort innan man betackar sig för betalda gudstjänstannonser också.

    Präster som inte vill fira gudstjänst på söndagen? Ja, då kan man ju verkligen undra hur det var med den kallelsen.
    Dags att biskopen missiverar till obydgen, varför inte till norra Öland?
    Nej just det, i det nya SvK är det församlingen som är arbetsgivare och det enda sättet att skicka söndagsarbetsovilliga präster till glesbygden är genom att skapa jätteförsamlingar.

    Tips till kyrkoherden, schemalägg söndagsgudstjänsterna med präster i kyrkor så nära deras bostäder som möjligt och ge dem en söndag fritt per månad. Arbetsvägran är som sagt en laglig grund för uppsägning enligt LAS, så då lär vi kunna sålla agnarna från vetet.

    SvaraRadera
  9. Till dubbelanonym, Kjell Granrot och andra med synpunkter i saken!

    Nej, mina vänner- jag har inte alls missat poängen och förstår inte (i särskilt en kommentar) fnysningen åt gudstjänsten i en frikyrka. Den som uttrycker sig så och/eller hävdar att det "bara" är i den egna församlingen som en "riktig" gudstjänst kan firas, har sannerligen ett inskränkt perspektiv och visar också en slags besserwisserattityd, som man ej väntar sig att skåda hos teologiskt bildade personer. Enkelt uttryckt i upprepningens form: är det en annan gud som tillbeds och äras i frikyrkoförsamlingen? Överensstämmer inte Herrens bön i frikyrkan med den som läses i hemförsamlingen? Och välsignar pastorn i frikyrkoförsamlingen de nävarande med månne en annan text än den som Dag eller hans ämbetsbröder och -systrar läser i hemförsamlingarna?

    Och vad gör de som nu på detta sätt avfärdar frikyrkoförsamlingarnas gudstjänster när de är på resande fot i Sverige och utomlands? Frågorna hopas sig inför den demonstrerade gudstjänstreservationen. Bland annat frågan - drastiskt men rakt på sak uttryckt - vad som ger några rätten att se ned på andra(s) gudstjänster och outtalat anse sig för "fina" för att höra Guds ord och evangelium i andra kyrkor. Talar frikyrkopastorerna strunt och är deras kyrkors gudstjänster mindre värda än Svenska kyrkans? Skriv det då rent ut om ni vågar!



    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ser du då, BOD, inget problem med att ha gudstjänstgemenskap med pingstvänner och baptister som praktiserar omdop av redan döpta människor? När läran är falsk i detta avseende, vad är det då som säger att den inte är det även i andra delar? Det gäller att vara rädd om sig.

      Radera
    2. Lite förvånad blir jag över att just du, Bengt-Olof Dike som i dina bloggkommentarer har stöttat alla beslut från kyrkomöte och liknande, nu tipsar Dag och oss andra som beklagar "tingens nuvarande ordning" med alla lediga präster, gudstjänstfria kyrkor och alla högmässor som krympt till söndagsgudstjänster - tipsar oss om att gå till frikyrkornas möten istället!!!
      Är det okunnighet, eller? I så fall vill jag rekommendera lite lektyr i svensk kyrkohistoria.

      Jag i Halland

      Radera
    3. Ska vi verkligen snylta på deras gudstjänst de har ju också en pastor att försörja och en kyrkpbyggnad att underhålla? Alternativt ska man behöva betala till två samfund för att få en söndaglig gudstjänst inom rimligt avstånd?

      Radera
    4. Om du inte går i gudstjänst demonstrerar du mot gudstjänsten i fråga? Har du helt tappat verklighetsförankringen?

      Radera
  10. Att inte delta behöver inte alls betyda förakt. Det kan betyda respekt och den slags hänsysn som gör att jag själv inte vill utsätta mig för sådant som jag inte kan vara tacksam för och inte vill utsätta andra för min kanske inte så uppskattande närvaro. Frikyrkornas gudstjänster annonseras på samma sätt som dans i Folkets Park för femtio år sedan och innebär ofta(st?) mera underhållning än tillbedjan. Så ser inte kyrkans gudstjänsttradition ut! fm

    SvaraRadera
  11. Ett par funderingar kring gudstjänstdebatten;

    Framförallt så funderar jag på hur det kommer sig att vissa (ex. Kjell granrot) kritiserar BOD för att plädera religionskonsumentism när det är flera andra, inkl. Dag, som verkar göra samma sak.

    Ur min frikyrkliga synvinkel, och utifrån de bloggning och böcker av Dag Sandahl jag läst så är jag förvånad att han inte bestämt sig för en fast gudstjänstgemenskap och går dit utan att titta i predikoturer.

    Dag har ju ändå skrivit en hel del om församlingens betydelse och kritiserar kringhoppande präster, så när Dag flyttade från Öland antog jag att han skulle bli delaktig i en lokal gemenskap.

    Om han inte hittar en gemenskap med söndag högmässa vid väljer högkyrkligheten då, stabil församling eller kringflackande högmässor?

    Ur min synvinkel så går jag alltid i min församling när jag är hemma oavsett vid som står på programmet eftersom jag är en del av den församlingen.

    // John

    SvaraRadera
  12. Till "pendlarprästernas försvar":

    Jag håller med F Dag i mycket och jag förstår hans poäng med "pendlarprästers" (mitt ord) begränsade utrymme att bygga församling. Däremot tror jag inte att Sandahl är helt rätt ute här.

    Jag hör själv till pendlarprästernas skara. Bor så långt som över en timme från min församling. Som gift präst i ett samhälle där prästfrun inte nödvändigtvis uppfyller 1950-talets idylliska bullbakarroll (med egen akademiskt rotad "karriär"), måste man ibland gå ifrån idealens värld: "att leva med församlingen, dricka samma vatten, ha prästgårdsdörren på vid gavel", osv.

    Jag har långt till min församling, ja visst, men jag är rätt övertygad om att församlingsborna ser mig som "sin präst" liksom jag ser dem som "min församling", eftersom det är dem jag firar gudstjänst med på söndagarna 3 av 4 söndagar/månad, det är dem jag håller andakt för på symötena, det är dem jag har studiecirkel med, det är deras barn och barnbarn jag döper och deras anhöriga jag begraver. Ja jag möter dem också på den lokala ICA då jag handlar lunch!

    Vad vi allt mer bör inse är att tiderna har förändrats. Församlingar där Guds ord kan predikas ocensurerat och sakramenten kan förvaltas på traditionellt vis blir färre och färre. Mig erbjöds ingen tjänstebostad, min fru får söka arbeten på egen hand, hennes yrke kräver att vi bor i närheten av större stad OCH vi vill helst också trivas på den ort vi bor på.

    Jag äter kvällsmat, leker med mina barn, sover och äter frukost på annan ort än mina församlingsbor. Kanske inte idealt, men gör det mig till en sämre präst? Vet inte. Hoppas inte det.

    Fredrik, km.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta är ingen bra situation.
      Vad göra när prästgårdarna är sålda och skadan redan skedd? Ställa krav på boende i distriktet? Om ej, ingen anställning? Vill ej familjen bli prästfamilj, byta yrke? Eller välja bort familj om inget annat återstår?

      Kanske är det där vi hamnar. Celibat för präster?

      KJ

      Radera
    2. KJ, det låter som om Fredrik gjort det bästa av situationen.

      I den bästa av världar hade prästgårdarna funnits kvar (och hållits i anständigt skick, du anar inte hur jag har bott) samtidigt som det funnits någon form av "prästfrutjänst" alternativt att prästens lön varit tillräcklig för familjen men så är det nu inte.

      Celibat tror jag definitivt inte på, om man inte känner sig kallad till det. Att vara präst kan många gånger vara mycket ensamt även om man är omgiven av många människor. Då behövs en hustrus stöd.

      Radera
    3. Fredrik du tycks dela församlingens liv när du arbetar, men hur ser det ut fötutom det? Firar du din gudstjänst där då du är ledig? Delar du deras lokaltidning så att du följer med vad som händer där även då du t.ex. har semester? I vilka sammanhang möter du t.ex. sorgehus eller dopföräldrar som inte är regelbundna gudstjänstfirare? Detta inte främst som en anklagelse utan som en nyfiken undran. / Markus

      Radera
    4. Nu ser jag iofs inte prästkallet som ett "arbete", och jag ser inte mina 3 av 4 söndagar i månaden då jag leder gudstjänst som annat än att jag är med och firar gudstjänst med min församling.

      Den fjärde söndagen brukar jag fira någon annanstans, mycket väl medveten om att det inte är idealt, som sagt. Men nu har jag försökt, precis som Elisabeth skriver, göra det bästa av situationen.

      Sorgehus och dopföräldrar möter jag på samhället här på plats. Faktum är att jag tidigare bodde i en mindre stad och hade gångavstånd till den kyrka jag tjänstgjorde i. Jag mötte aldrig sorgehus och dopföräldrar i andra sammanhang än i samband med de kyrkliga handlingarna. "Prästen mitt i byn som alla hälsar på", är nog en idyll, även om den ibland finns. Men jag upplevde den aldrig då heller!

      KJ skriver frågande om jag inte borde byta "yrke" om familjen "ej vill bli prästfamilj" om jag kanske borde "välja bort familj". Fullständigt hutlösa frågor. Prästkallet har väl Gud givit till mig och inte till min fru? Kan det inte också vara så att Gud kallar mig att verka i just den församling jag verkar i, och på dessa premisser? Bör jag skilja mig, överge mina barn?

      Celibat. Ja, vi kanske borde öppna upp för möjligheten i en ny tid?

      I övrigt finns det gott om omkringresande katolska och ortodoxa präster som heller inte bor i sina församlingar, men som har sina "får" utspridda över stora ytor. Är de dåliga präster?

      Fredrik, km.

      Radera
  13. För medeltidens munkar gällde en s.k. stabilitas loci, dvs de var tvungna att vara kvar på samma ställe om inte särskilda kallelser utfärdades. När blev detta ett (outtalat) krav på svenska präster?

    Fredrik, icke-km.

    SvaraRadera
  14. Elisabeth,HallandsJag och Anonym ggr tre!

    Tänk om ni alla kunde använda sakliga och konstruktiva argument i polemiken i stället för att dividera om att "snylta", utannonsering som dansannonser och utläggningar om att jag tappat verklighetsförankringen!
    Men det kanske beror på att sakliga argument för att INTE vilja beträda andra kyrkliga samfunds lokaler ej är lätta att uppbringa. Jag noterar ju tystnaden gällande vad man gör på resande fot.

    Sanningen är ju, mitt herrskap, att den som verkligen av hela sitt hjärta verkligen trängtar efter gudstjänst - och det utgår jag ifrån att ni gör - men på grund av att hemförsamlingen just den söndagen inte har någon eller att man är justt bortrest, söker sig till närmaste kyrka; Som jag har betonat - gång efter annan tidigare! - hyllas och äras samma gud där, liksom dagens texter, Herrens bön och Välsignelsen är desamma.
    Ni blir samtliga svaren skyldiga om ni inte förmår presentera sakskäl för att INTE besöka sådana gudstjänster. Samtidigt finns inga sakskäl att uppbåda, varför ni från början antingen - tillspetsat och skarpt betonat - fortsätter att stå tomhämta i argumenteringen eller också ändrar åsikt och erkänner den fantastiska glädjen i att Gud finns också i frikyrkoförsamlingarnas gudstjänster.
    Skulle den Högsta tillämpa urskillnadens modell?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD, nu blir jag snart riktigt irriterad på dig. Jag har inte ”dividerat” om att "snylta", utannonsering om dansannonser och utläggningar om att du tappat verklighetsförankringen. Jag har – för andra gången – ställt en klar och tydlig fråga. Var vänlig att besvara den innan du på nytt drar in mig i dina så kallade svar. Gitter du inte göra det så var då tydlig med att du inte är intresserad av diskussion utan bara av (din egen) propaganda.

      Radera
    2. Du undviker frågan om varför det skulle vara en demonstration att inte gå till en gudstjänst. Om du vill svara så kanske jag vill svara, men eftersom du oftast inte svarar samtidigt som du är irriterad över att andra inte svarar så blir det lite jobbigt...

      Radera
  15. Elisabeth,

    -Nej, jag ser inget problem med att delta i gudstjänsten hos nämnda samfund - det finns ju också flera andra att välja mellan - med argumentet att läran kan vara falsk, precis som Du anser att den är det i dopfrågan.
    Har Du glömt att de nämnda samfunden ingår i SKR, organisationen för den gemensamma kristenheten i vårt land.

    Skall de uteslutas därifrån med Ditt argument i gudstjänstfrågan, menar Du? O.s.a.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för svar, BOD!

      Nej, jag anser inte att dessa samfund ska uteslutas ur SKR. Även om de praktiserar omdop, vilket är tokigt, så ser jag dem likväl som kristna samfund.

      Radera
    2. Då jag sedan 1995 firat gudstjänst i frikyrkor och åren dessförinnan i SvK kan jag försöka förklara vissa saker.
      Gudstjänstformerna i Svk varierar mellan olika församlingar och kyrkor, liksom förkunnelsens inrikning och kvalitet.
      Det finns om möjligt ännu större skillnader mellan olika frikyrkoförsamlingar.
      Det är ganska sällan som bönen Fader vår läses genomsamt i frikyrkoförsamlingar i detta land. Det är extremt sällsynt med gemensam syndabekännelse.
      Den aronitiska välsignelsen är något vanligare, men långtifrån vanlig.
      De svenskkyrkokristna som känner sig ovana vid gudstjänster där detta saknas och dessutom vill fira Herrens måltid på Herrens dag, så är det ett mycket stort främlingsskap att fira gudstjänst i en frikyrka.
      På landsbygden är frikyrkorna vanligtvis mer traditionella, vilket gör det liturgiska avståndet till traditionell svenskkyrklig liturgi stor.
      Då jag, som van frikyrkobesökare, vill ha en gudstjänst med Herrens bön, välsignelsen, gemensam syndabekännelse och nattvard, troligen inte skulle känna mig andligt tillfredsställd av gudstjänsterna i de flesta av Smålands frikyrkoförsamlingar, inte kan jag förvänta mig att de som är ovana vid frikyrklig liturgi skulle nöja sig med detta alternativ?

      Att rekommendera gudstjänster förutsätter att man sjlv besäkt dem och funnit dem uppbyggliga, jag förutsätter av Bengt Olof Dike har egen personlig positiv erfarenhet innan han gör dessa rekommendationer.

      Jag kan känna att jag ibland känner mig mer hemma i en romersk-katolsk eller ortodox gudstjänst på ett språk jag inte förstår, än på en svensk frikyrkogudstjänst av visst snitt. I de förra kan jag hänga med i liturgin och ha glädje av den.

      Radera
  16. BOD! Såsom kyrkokristen vill jag om möjligt fira mässa (inte en andakts-
    stund eller annan gudstjänst) varje vecka. Då är det främst i Sv.Kyrkan man
    ofta har sådan gudstjänst. Därför söker jag mej dit. FÖRSTÅR DU ?
    Utöver detta kan man gärna fira andra typer av gudstjänster - också i fri-
    kyrkor och katolska eller ortodoxa gudstjänster, fast då deltar man inte
    helt, eftersom man inte har nattvardsgemenskap. FÖRSTÅR DU ?
    Detta är sagt för att förstå Dag och hålla uppe NIVÅN på resonemangen.
    Det är dumt att än slinka hit och än dit...

    SvaraRadera
  17. Sven Andersson,

    -Är det vad Du vill - en enskld person - som skall styra antalet mässor och gudstjänster i församlingar,som på grund av sin ekonomiska situation måste spara?

    Dessutom är det långt ifrån alla församlingar i Svenska kyrkor som har mässor varje söndag i sina kyrkor; det trodde jag att Du visste.
    Tala sedan om att hålla uppe nivån på diskussionen, när Du uppenbarligen är i besittning av ett så snävt perspektiv, att Du inte vill sätta Din fot i exempelvis ett annat samfunds kyrka.

    För övrigt detta igen: vart går Du, när Du är bortrest och hemförsamlingens kyrka (or) ej finns inom räckhåll?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  18. BOD! Du svamlar och påstår t.ex. att jag "inte vill sätta min fot - - i ett annat samfunds kyrka". Det gör jag gärna, men försök att förstå ett sätt att försöka leva såsom kristen i Sv.Kyrkan. Det gällde att kunna fira MÄSSA
    d v s Herrens nattvard, och det borde kunna gå i varje PASTORAT varje söndag. Läs vad jag skriver! Slink inte hit och dit!

    SvaraRadera