torsdag 9 januari 2014

Läget är rätt allvarligt

Jag har egentligen inte intresserat mig för nomineringsgruppen Borgerligt alternativ, men i går begrep jag att en läsning av Borgerligt alternativs hemsida kunde visa sig informationsbärande. Det var den - för oss som var med när kyrkostyrelsen enkelt ändrade moderaternas beteckning till "Borgerligt alternativ". Samma grupp men nytt namn och ett namn som inte kan förväxlas, hette det. Naturligtvis kunde någon fundera över hur begreppet "borgerligt" blev en överordnad kategori för ett kristet sammanhang, men låt gå. Eller inte? Fördelen med att presentera saken som en namnbytesfråga var att Borgerligt alternativ slapp allt besvär med att förskottera medel för valsedlar mm.

Nu till hemsidan. Där läser jag: "I höstens kyrkoval ställer en ny nomineringsgrupp upp." Men hallå! Lurade ni kyrkostyrelsen eller väljarna? Antagligen väljarna, eftersom instruktionen löd att den valsedel som någon skrivit "moderaterna" på, skulle räknas till Borgerligt alternativ. Damerna på Östermaln kanske inte kunnat hänga med i svängarna, men det ska inte betyda att deras röster ogiltigförklaras, förstår jag. Så den nya gruppen - var den så ny?

Ska man bry sig om det kyrkopolitiska fiffleriet? Antagligen - men mest som renhållning. Ja ska vara ja och nej ska vara nej, kunde kyrkostyrelsen tänka med frågan till Borgerligt alternativ vem moderatpolitikerna egentligen avsåg att lura.
Ska det bli en intressant granskningsdebatt på nästa styrelsemöte eller en kyrkomötesmotion som går ut på att det behövs en etisk kommission för att granska hur nomineringsgrupper agerar i kyrkoval?

Seglorianen Helena Myrstener hade i går hämtat kraft av Antje Jackeléns ord om frågor där kyrkan ska göra sin röst hörd. Miljön, rättvisefrågor, att värna "främlingen" och människovärdet var exemplen och oron gällde Sverigedemokraterna.

Är detta ord med allvar? Jag undrar. Har SD en annan människosyn borde väl prästen Axel W Karlsson i Göteborg, SD, anmälas av biskopen Jackelén till Göteborgs domkapitel, för när det gäller människovärdet kan man aldrig kompromissa, menade hon. Men hade det varit ord på allvar, kanske vi hört en debatt på temat människovärde någon gång under de gångna årens kyrkomöten - men det har vi inte. Begrip det, den som kan - om saken gäller något där man inte kan kompromissa.

Seglorianen Myrstener nöjer sig dock inte med vackra ord. Att göra sin röst hörd "borde cokså betyda att hela kyrkan nu mobiliserar och organiserar sig på ett bredare och nytt sätt för att kunna slå igenom." NMed olika medel måste vi agera i de frågor Jackelén nämner "men även i andra som rör sexism, feminism, värnandet om barn och unga. hbtq mm". Det gäller att "skruva upp tonläget mot orättvisor och utanförskap för att Svenska kyrkan ska bli någon att verkligen räkna med. Någon att ta ställning för- eller emot, någon som människor blir arga på eller upprymda av, någon som irriterar och skaver, påminner om tjatar." Denna någon är alltså Svenska kyrkan - ?! Kunde det inte enklare i så fall vara Jesus i alla fall?

För att vi ska få detta uppskruvade tonläge måste tid och resurser avsättas och det handlar om att "förändra attityder, politiska beslut, kämpa och manifestera på olika sätt". Det behövs människor "som i sina tjänster får jobba med nättidningar, bloggar, podradio och på andra sätt med sociala medier" och som finns på gator och torg i demonstrationer eller manifestationer." Också detta ska väl vara något som människor gör i sina tjänster - och med "människor" avses nog knappast den ensamma mamman i traversen eller undersköterskan utan folk med annan typ av tjänst.

Kanske Borgerligt alternativ inte är med i demonstrationer och manifestationer på gator och torg, dock? Men ska de "människor" som är med där, ha OB-ersättning om manifestationen pågår en lördag? Fast detta är inte det allvarliga.

Vad som här illustreras är hur Kristus blir en ny Mose och evangeliet förvandlas till lag. Aktionsprogram av detta slag är faktiskt omöjliga i en evangelisk folkkyrka - av en mängd olika skäl, också detta att Kyrkan blir något annat. Inte den som bär evangeliet till folket utan en opinionsrörelse och denna kommer ofelbart att hamna där makten är. För det är makt saken gäller, makt över sinnen och tankar. Ideologisk makt.

Testet på vad som är vad kan nog en mycket enkel fråga vara: Vad i aktionsprogrammet berättar om vem Jesus är, vad han gjort för oss och gör så idag?

Förstår ni hur allvarligt läget är när Svenska kyrkan ska bli en politisk påtryckargrupp och göra den egokarriär det innebär att "bli någon att verkligen räkna med". Pröva den målsättningen mot Evangeliet och hur Jesus kallar lärjungar!
Fundera på om ni vill bli kommenderade till manifestationer och demonstrationer av seglorianerna och deras kamrater i frågor som  handlar om miljö, rättvisa, migrationspolitik, markerande mot ett av de politiska partierna i riksdagen, sexism, feminism, barn och unga, hbtq och det innehållsrika begreppet "mm". Tappade man inte i hastigheten bort det vegetariska?

Från Sölvesborg kommer både Jimmie Åkesson och Helena Myrstener. Jag fruktar att Åkesson är den mer begåvade av de två. Och jag gick inte på detta att Myrstener är av meningen att det ska ordnas en tjänst åt mig med tid att skriva blogginlägg.

I allt detta: evangeliet får inte bli lag. Och när det handlar om politik är kallelsen för de kristna att i världen vara vad själen är i kroppen - och detta i solidaritet med människor, de som i sina tjänster inte har tid avsatt för att skriva debattartiklar, bloggar, nättidningar. Vi har politiska partier för den sortens aktiviteter och också där tar kristenfolket ansvar. Prästerna sköter detta folk med Ord och sakrament, det är sysslan. Fattar man inte det, kan agendan i praktiken vara att prästen ska bli någon att räkna med därför att prästen talar i uppskruvat tonläge. Kyrie eleison! Hur fel kan det bli?

23 kommentarer:

  1. Det är bara att hålla med. Svenska Kyrkan skall inte vara "partianstruket". Håller man sig till bibeln och ser till att Svenska Kyrkan gör sammalunda blir det säkert bra. Vad var det som Hasse sa - " Rösta på pastor.....?

    SvaraRadera
  2. Det kan bli värre och det är redan mycket fel.

    Myrstener och andra SS-skribenter älskar inte en kyrka, utan ett parti. De vill gå i manifestationer och tillitsfullt bliga upp mot Ehrentribune med dess partielit och stolt sjunga sitt:

    -Die Partei, die Partei, die hat immer recht!

    Synd då bara att de är födda en generation för sent eller två.
    Synd bara, att SvK blivit ett drivande vrak, färdigt att tas över av vilken pirat det vara månde med beslutsam agenda. Gå med i partimarschen eller gå plankan, blir det bistra valet för kvarvarande kyrktanter och Bloggardag!

    Och må vara att Åkesson är smartare.
    Myrstener och SS-folket har redan makten i SvK.

    Jag tror Sd:s kyrkoflirt snart är över. Utträdana ur Myrsteners kyrka lär bli massiva.

    Vem föreslår henne f ö till biskop i Lund?

    Tant Svart

    SvaraRadera
  3. Modéus skriver oroande snarlikt i dagens KT.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Modeus är väl en politruk och påläggskalv av värsta sort?! Hans småborgerliga hyckleri är symptomatiskt för nomenklaturan i Svenska kyrkan?!
      /Antony

      Radera
    2. Hen vill väl osse bli biskop i Lund. Då måste hen visa att hen e renlärig.

      Annars e hen chanslös.

      KJ

      Radera
    3. Jag tror att hen, den där Modeus, nog ändå är chanslös i försöket att bli stiftschef i Lund, för jag har hört ryktet om att hen egentligen är en HAN - Gud förbjude!
      /Antony

      Radera
  4. Att evangeliet förvandlas till lag är typexemplet på politisering. Luther kritiserar det starkt. Det borde en luthersk kyrkogemenskap som sv ky vara uppmärksam på. Lutheranen Anders Nygren som tolkade Luther med hjälp av tysk idealism (Kant) var skyddad från att hamna i denna fallgrop när han bedriver teologi på "syndens" basis. I modern tid tar vi utgångspunkten i Kärleken och bortser från att den kommer till korta inför vår köttsliga natur som älskar det kalkylativa tänkandet och dess proportionalism (konsekventalism).

    SvaraRadera
  5. Vad gäller Borgerligt alternativ får Moderaterna skylla sig själva som hoppade av kyrkovalen till många partimedlemmars - dåvarande KM-ordförandens och den geografiskt Dag Sandahl närboende Gunnar Sibbmark. Vi såg hur det gick i valet och vad M förlorade! Socialdemokraterna, som fortsatte under egen flagg, gjorde däremot ett bra val. Vilka slutsatser drar Dag och Leif Ekstedt av detta? Att partier under eget namn inte lockar väljarna? Eller vad? För kyrkan med äkthet engagerade politiska partier skall på förhand inte dömas ut som opassande och ovälkomna i Svenska kyrkan. För övrigt är Frimodig Kyrka också en partigruppering i någon form, även om sådana inom kyrkan kallas nomineringsgrupper. Jag utgår ifrån att det också inom FK finns en demokratisk nomineringsprocess, i den mån Dag inte på förhand alltid är given som första namn.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. DET HANDLAR INTE OM DET!

      Radera
    2. Det kanske inte kortsiktigt gynnade Moderaterna men tror det på lång sikt är bra eftersom det var ett ideologiskt beslut. Kyrkovalet har hursomhelst ringa/ingen inverkan på riksdagsresultatet.
      Bengt Olof Dike, det är en ocean av skillnad mellan ett sekulärt parti som blandar sig i hur kyrkan styrs och en inomkyrklig grupp som gör det samma. Skillnaden ligger naturligtvis inte i det kyrkopolitiska programmet i sig eller i hur nomineringarna administreras rent demokratiskt. Skillnaden består i partiet/gruppens syfte och ledning. Ett politiskt parti har startats för att påverka den vanliga politiken och det har ansvar inför medlemmar som är både med och inte med i kyrkan. Den kyrkopolitiska agendan kommer därigenom att styras av vad som är bra för partiet och samhället istället för vad som är bra för Kyrkan och hennes Herre. Den inomkyrkliga gruppens enda ansvar är däremot gentemot kyrkans medlemmar.

      Ännu bättre vore ju dock om kyrkan styrdes av personer som kände sitt ansvar framförallt inför Jesus Kristus kyrkans ende Herre.

      Radera
  6. Moderaterna/Det Nya Arbetarepartiet har andra och viktigare positioneringar att göra i ett multikulturellt samhälle än som styrelse av SvK. Engagemang i SvK ger föga goodwill och riskerar att stöta muslimska väljare, en ny, stor, moderat väljarbas. Förmodligen skulle ett moderat engagemang för religionsintegration à la SAP i svenskkyrklig regi stöta moderata kärnväljargrupper. Alltså kan den strategin knappast stjälas från sossarna.
    Och kyrkan är ändå utämnad åt s och c, eller hur? Men visst hade det moderata varumärket varit starkare än BA:s.

    Sen kan man spekulera om, huruvida man inte önskar undandra sig en betydande badwill av 'religion' bland yngre åldersgrupper. Dessutom blir den moralistiska soppa ur vänsteristisk kokbok, som SVK framöver kommer att utminutera, knappast något Moderaterna vill förknippas med.

    Och så är väl partiledningen idag i likhet med vår samhällselit rent allmänt främmande för kristen tro.



    KJ

    SvaraRadera
  7. Om det är lagiskt att engagera sig i vad det nu månde vara så är det väl bäst att vi renläriga lutheraner sätter oss ner och bara inväntar Kristi återkomst.

    SvaraRadera
  8. Lag contra evangelium ger fel vinkel på problemet. Vi behvöver Gud och hans liv för att leva inte en abstrakt princip som heter "evangelium" och om vilken det pratas oändligt och av vilken det sällan blir något av. Kristus är vad vi behöver för få liv och kunna leva .
    "Utan mig kan ingenting göra", Men är Gud med oss vem kan då stå oss emot? fm

    SvaraRadera
  9. Nädå, kära kyrksyster, det är klart att vi lutheraner ska engagera oss (lagens tredje bruk o.s.v.). Problemet är bara om aktivismen har blivit våra nya "goda nyheter", vårt "nya evangelium" (se Gal. 1). Det är då och bara då som vi är under förbannelse (se Gal. 1).

    Men visst finns det en sorts "aktivism" om är ett rent utflöde av evangeliet, mottaget i tro. "Kristi kärlek tvingar oss" o.s.v. Vi hade t.ex. något som hette Svenska Kyrkans Mission en gång. Och inte vill jag heller utdöma allt kyrkligt miljö- och människorättsengagemang i nutiden som lagiskt. Det är bara det att i t.ex. Svenska kyrkans nuvarande "missionspublikationer" spelar Jesus och vad han gjort och gör för oss en väldigt undanskymd roll; kanske i en liten julbetraktelse på slutet efter alla goda texter om rent vatten, fred på jorden, barns uppväxt utan våld o.s.v. Och det ÄR ett problem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker du atr upp ett annat problem här nämligen redan här men ännu icke. Himmelriket alltså. I Himmelriket har barn det bra och ingen svälter ihjäl varken av matbrist eller anorexi. Att leva i världen men inte av den kan lätt bli ett ok men samtidigt finns det inget annat sätt att leva för Guds friköpta adopterade barn. Vi behöver den Heliga Ande för att gå rätt och ständigt vända om till korset och leva nära kungen i Himmelriket, då tror jag denna paradox kan bli verkligt evangelium för hela världen. Människor som är generösa och vänliga är ju bra för hela samhället. Men nåden är överordnad princip annars tar lagen genast sin chans.

      Radera
  10. Tack Dag, för klargörande av hur "hur Kristus blir en ny Mose och evangeliet förvandlas till lag." Och av hur "de som är utan synd" kastar sten på oss syndare som inte klarar ens det enklaste lagbud utan Kristus. Att göra SD till syndabock är inte svårt, de erbjuder sig ju självmant, men de andra partierna ska inte tro sig säkra, för vi sitter ju alla i samma glashus… Förlåt oss Herre, för att vi blivit så maktgalna och kärlekslösa att vi inte längre förmår ta till oss det evangelium du gav oss under så stor smärta!

    SvaraRadera
  11. Du börjar skriva om Borgerligt alternativ. Sedan seglar du ut och kommenterar en mängd andra saker som inte har med det ämne att göra, som du startade inlägget med. Hur allvarligt är vilket läge?

    SvaraRadera
  12. Uppfattar man inte det allvarliga läget ska man nog vara glad och lycklig, tacka Gud för något man slipper och hälsa dr Alzheimer välkommen som en befriare från mycket man slipper fatta. Kanske?

    SvaraRadera
  13. Oj, här finns det mycket att kommentera.
    Syftet med en kyrklig nomineringsgrup är väl inte i första hand att få ett stort väljarmandat?
    Det är väl snarare att i olika sammanhang verka för det man uppfattar som Guds vilja och en vettig ordning?

    Likadant är det väl med prästerskapet? Drivkraften för en präst ska väl rimigen inte vara att påverka opinionsläget och samhället utan att påverka människor att bli efterföljare(lärljungar) till den uppstånde Jesus Kristus?
    Men det är klart, om man inte tror på vare sig den fysiska jungfrufödelsen eller den fysiska uppståndelse så kanske det är det som blir kvar av prästeriet.
    Men hur man då med gott samvete kan anse sig stå fast vid vigningslöftena om trohet mot bibel och bekännelseskrifter övergår mitt förstånd.

    Men jag tänker kanske alltför likt Bo Giertz när han sa att han hade "två samveten, ett akademiskt och ett bibliskt." Det akademiska berättar vad som står i bibeln ,och det bibliska manar det till efterföljd.

    Efterföljd, vad ska man följa efter då?
    Opinionen, partiet, bibel, Luther eller Calvin för att bäst följa Kristus?

    SvaraRadera
  14. Man skall följa sina ledare. I vått och torrt.
    I vår kära älskade svenska Kyrkas fall: har vi satt Antje i båten, så får vi ro med henne. Allt annat vore MYTERI. Hon är nu vår förman. Eller förkvinna kanske man ska säga. Hon leder, vi följer.
    Enkelt alltså, om man inte komplicerar till det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rakt mot stupet, menar du?

      Radera
    2. Nej,
      man skall åtminstone inte komplicera genom att till Förkvinnans modersmål översätta devisen:

      -Ledare, vi följer dig!

      KJ

      Radera
  15. Menar Peter T att kyrkliga nomineringsgrupper inte skall försöka bli större och skaffa flera väljare? Fråga då Dag, om den målsättningen gäller för Frimodig Kyrka och svaret är givet. Det är ju gruppernas uppgift att vinna (väljar)sympatier för sina respektive program.
    Och visst, Peter T, skall prästerna påverka opinionen genom att tydliggöra Guds budskap och vad detta betyder för människorna. En präst är ju därigenom opinionsbildare, för .övrigt precis det som ovannämnde Dag också alltid har velat vara.

    Sedan noteras med viss sorg flera kommentatorers sarkasmer över den blivande ärkebiskopen, som - mer eller mindre - döms ut på förhand.
    Varför ingte avvakta med spydigheter tills hon har haft sitt ämbete en tid och visat vad hon går för? Om sådana då verkligen är befogade!

    Nu frågar jag rakt på sak vederbörande ärkebiskopskritiker detta:

    -Vilka är ni som tar er rätten att döma och fördöma det ni inte rimligen kan veta och absolut inte har kunnat notera i praktiken, eftersom Antje Jackelén ännu ej har tillträtt?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera