torsdag 19 december 2013

Moloks prästinna

När den första häpenheten lagt sig och när jag eftersinnande längtat efter Anne-Marie Thunberg var det 3 Mos 18:21 som gällde. Barn ska inte lämnas åt Molok, dödsguden. Jag trodde mig vara klar över vad kyrkofäderna säger, dvs från första århundradet och därefter har abort av Kyrkan setts som något moraliskt ont. Livet ska skyddas. När Anne-Marie Thunberg reflekterade över detta i debatten  under 1960-talets senare del och 1970-talets förra, drev hon dessutom tanken att den nya abortlagstiftningen stred mot en socialdemokratisk värdegrund. Det mänskliga livet ska respekteras. Men så kom alltså Svensk Kyrkotidning.

Det är rätt förfärligt när vi i denna tid så uppenbart möter två abortindikationer - Johannes Döparen och Jesus - att läsa en ledare som rakt av pläderar för fler aborter. Boel Hössjer Sundman frågar vad  Sverige och Svenska kyrkan kan göra för att värna kvinnors liv. Verka för att subventionera aborter för kvinnor som söker sig hit. "Det handlar om att värna kvinnans hälsa och hennes rätt att bestämma över sitt eget liv." Frågan om abort är för SKT:s ledarskribent en fråga om makten över kvinnan och inte minst hennes kropp.

Nå, men det som ligger i rondskålen, då? Vad med den okränkbara rätten till liv för det som ligger i rondskålen och som Kyrkan med goda skäl ser vara mänskligt liv? Ps 139:5 och Jer 1:5 för den som gillar att komplicera för sig.

Varför blir SKT bara samtidsideologi utan ett uns av kristen reflektion? Ledaren säger det som många andra säger men glömmer tala sanning. Vår tids dödskultur uttrycks i ord som gör dödskulturen till normalitet. Kallelsen från Gud är en annan. Och den verksamhet vi med skattemedel håller igång och som betyder mer än 30 000 aborter per år, diskuteras inte. Vill någon påstå att vi på 1960-talet hade 30 000 illegala aborter per år? Nu har vi i legal ordning efter lagen i början på 1970-talet aborterat mer än 1 miljon individer, var och en med okränkbar rätt till liv.

Fostret är inte en del av mammans kropp utan en egen individ - eller? Så lär Kyrkan men inte Svensk Kyrkotidning.

Måste vi inte nu börja tala om att vi inte är oense om några små detaljer som detta med ceremonier eller prästämbete. Vi är uppenbart grundläggande oeniga och jag är med glädje och viss entusiasm oense med Moloks prästinna. I valet mellan liv och död väljer jag livet. Och i valet mellan dumhet och dumhetens motsats väljer jag motsatsen.

I SKT undrar Boel Hössjer Sundman: "Man kan fråga sig varför det verkar viktigare att veta hur, än varför Jesus kom till världen." För vem verkar det viktigare, blir första frågan. Och andra frågan blir förstås frågan vem som sagt att hur är viktigare än varför. Vi som står på den sida som är dumhetens motsats envisas som vanligt med att kombinera frågan om hur och varför. För somliga av oss gäller att tron vill förstå. Andra tycks mer upptagna av frågan om hur det verkar vara. Jag trodde annars att de som fått ägna sig åt vetenskaplig forskning visste att alltid gå förbi hur det verkar vara för att komma åt hur det är och vilka de fruktbara frågorna är.

18 kommentarer:

  1. Varför är vissa kvinnor så angelägna att värna om relativismens och dödens kultur?

    SvaraRadera
  2. Själv såg jag som ung aborträtten som en frihetsreform. Visst kunde jag förstå motståndet, men jag nöjde mig med valfriheten som avgörande argument. Gillade man av olika skäl inte aborttanken, var det bara att inte efterfråga ingreppet. Salig kunde var och en lämpligen bli på sin facon.

    Efter att ha blivit utsatt för påtryckningar om fostervattenprov/abort,

    vid graviditet fått som första fråga från medicinsk personal: "Vill du behålla det?",

    åhört gynpersonals kommentarer om "...dom dj-la kossorna, Dom är för lata för att skydda sig. En del är här för tredje och fjärde gången. Och sen skall vi göra sk-tjobbet."

    insett att Sverige är ett relativt unikt land, som saknar väjningsrätt för sjukvårdspersonal,

    övertygats av bl a Peter Singer, om att alla åldersgränser för foster är flytande och som grundade på vidskepelse,

    insett att köerna av barnlösa och adoptionssökande har mycket svårt att hitta barn (och numera i tilltagande grad även internationellt),

    och

    insett att några av de människor jag värderar högst, aldrig skulle ha funnits om deras mödrar eller mormödrar (och kanske fäder) inte hade ryggat inför abortalternativet.

    Därför har jag tänkt om i denna fråga. Det tror jag fler kommer att göra.


    Tant Svart

    SvaraRadera
  3. Två saker om detta med "rätten till sin egen kropp".
    Det första är, att barnet i livmodern inte är moderns kropp, lika litet som missionären i krokodilens mage är en del av krokodilens.
    Det andra är, att ingen kristen äger sin egen kropp: en kristen tillhör Kristus arbetar på att förhärliga Gud genom sin kropp- det är gott om ställen i Skrifterna som vittnar om detta. fm

    SvaraRadera
  4. Varför har vår älskade Svenska Kyrka inte förstånd nog i sin officiella ledning att se vad en abort i praktiken gör?
    Som kyrka talar vi gärna högt om människans värde. Vi säger gärna hur älskad hon är. Vi fördömer med rätta alla de avskyvärda oförrätter som begås mot oskyldiga på olika håll i världen. Vi vill gärna lyfta de minoriteter som har svårt att komma till tals. Och så menar vi att vi talar med mandat från Gud när vi gör så.
    Hur kan vi som Kyrka samtidigt vara tysta i abortfrågan? Hur kan vi mena att t.o.m aborter är något bra?
    Svenska Kyrkan har sin adventskampanj (http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=642123) mottot ”Ge alla barn en framtid utan våld”. Det gäller förstås inte alla barn utan bara de som hunnit bli äldre än 22 veckor.
    Jag tycker detta är hyckleri!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fortfarande, efter 33 1/2 år, känner jag obehag i kroppen när jag tänker tillbaka på första besöket på mödravårdscentralen i en halländsk stad när maken och jag lyckliga förstod att vårt fjärde barn var på gång.
      Sjuksköterskan som skrev in mig tog mina personuppgifter och ställde redan i absoluta början av detta samtal frågan "tänker du behålla barnet?" Vilken fråga till den glada, gravida kvinnan! Och om nämnda gravida kvinna nu inte hade varit 100% glad/haft en övertygelse om det orätta i abort - vilken frestelse att få krängd över sig på MVC!
      Mitt svar var förstås "ja" och vi fick ännu ett underbart barn!
      Så illa gick det till redan "för länge sedan" och inte har det blivit, eller kommer att bli, bättre framöver. Man skäms över att inte ens Svenska Kyrkan har vett och moral att värna om påbörjade liv!

      Radera
    2. Kära Anonym kl. 22:25, exakt det samma hände mig i Malmö 1979. Vid första telefonsamtalet med mödravårdscentralen fick jag höra "ska du behålla det". Det var inte ens "barnet" utan "det".

      Radera
    3. I prästutbildningen får man vad gäller själavård lära sig att man till att börja med skall acceptera vad biktbarnet (jag använder det begreppet även om det inte alltid handlar direkt om bikt) säger. Annars skapar man en situation, där han/hon måste försvara sig och sina tankar. Då kan man inte hjälpa han/henne att komma underfund med sig själv. Senare i samtalet kan man stilla ställa frågor, som hjälper biktbarnet att förstå att utgångspunkten inte var helt sann.

      Är det ni beskriver av bemötande på MVC ett tecken på att dagens sjukvårdsutbildning mest handlar om kroppen, men glömmer bort själen (eller vad man nu skall kalla det)? Fast det kanske inte kan bli annat i en renodlat materiell kultur. Ett problem med att läkare och sjuksköterskor inte får 'väja' i vårt land är att det inte är särskilt lockande för medvetet kristna att välja den sidan av sjukvården som specialitet.

      I USA är i vissa stater problemet det omvända: det kan vara svårt att hitta en klinik, där man är villig att utföra abort. I många avseenden är vi väldigt amerikaniserade, men inte i detta.

      Radera
  5. Dagens lagstiftning är en skam och nu ska tydligen abortförespråkarna vränga till det till att det är DE som är för rätten till liv. Snacka om nyspråk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer med Elisabeth! Och både Svenska kyrkan och mitt nya parti, KD, har accepterat nuvarande abortlag. För oss som värnar om fostrets liv är detta ju hårresande!

      Radera
    2. Hoppsan, min kommentar om besök på MVC smet iväg utan att jag signerade den, sorry!

      Jag i Halland

      Radera
    3. Allt annat är politiskt självmord. Det finns frågor som helt enkelt inte KAN lyftas med bevarat medborgerligt anseende, oavsett argument. Abortfrågan är en av dem.
      Om jag får göra en Bloggardagsk jämförelse:

      En kristen rörelse i ett realsocialistiskt land, som inte sade sig bygga socialismen, var ingen rörelse. En oorganiserad opposition utan inflytande var vad som blev kvar. Ett tag. Kanske.

      Tant Svart

      Radera
  6. Tydligare blir det väl inte att det är en andlig kamp som vi är inblandade i? Kampen mellan dödens och livets andar.

    Som kristen är man av Kristus kallad till stridsman i denna uråldriga kamp mot Fienden. Hur många av oss tar den kallelsen på allvar idag?

    Den som känner sig kallad att delta i striden på just denna front kanske med fördel ägnar den 28e åt bön och fasta för de värnlösa barnen.

    SvaraRadera
  7. Tack för detta blogginlägg, Dag! När du talar om det konkreta, det vi kan se med egna ögon, blir abortpolitiken avslöjad. Inför fjärde söndagen i advent är det verkligen bot och bön som gäller med och för vårt land, men också med och för vår kyrka.
    Henrik Lindeskog

    SvaraRadera
  8. Varför har man tagit bort Menlösa barns dag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken frestelse till "fel" reflexion!

      KJ

      Radera
    2. Busenkelt: det var svårhanterligt i isterätandets advent att så snabbt i jul behöva fokusera på mer än söta sprattlande barn med stjärnor i blicken. Mer sekulärt tänkt har vi fått de kyrkligas bloggar, nattblogg, kristen option och sega leda istället plus ett gäng mindre profeter av alla de slag och sorter, som ett gigantiskt julbord, och som grädde på moset har vi facebokbekräftelseknarket. Gulla har blivit gilla! Tänk positivt! / Magnus Olsson med almenackan i ryggsäcken på väg i IRL.

      Radera
    3. Den är inte borttagen utan heter sedan 2001 "Värnlösa barns dag" eftersom menlös fått en annan betydelse i svenska språket.

      /Populisten

      Radera