måndag 23 december 2013

Lokal kyrkosociologisk forskning

Vi vann med 8-5 i går.
Präst, kantor, vaktmästare och två kyrkvärdar blir fem.
Församlingen (två konfirmander, en konfirmandmamma, ett par i yrkesverksam ålder - min bror och svägerska - och tre pensionärer) räknades alltså till åtta. Fast jag var tillresande och kanske församling i något oegentlig mening.

Jag kollade det så kallade gudstjänstutbudet framöver - för det ska bli jul och nyår.
Om, säger OM, jag valt att fira nyår och vara på lantegendomen över Trettonhelgen, hade jag i nejden inte haft någon gudstjänst.
Nyårsdagen sammanlyst till Växjö domkyrka /ung 20 km bort enkel resa/ och gemensam högmässa, Söndagen efter Nyår sammanlyst till Växjö domkyrka /fortfarande 20 km bort enkel resa/ och gemensam festhögmässa (superpastoratet firas!) samt Trettondedagen gemensam högmässa i Bergunda /blir det 18 km bort?/ för nya Öjaby församling firas.

Att den salta martyrdagen - räddningen i julsentimentaliteten - Annandag Jul avskaffat funderingsämnet martyrer/efterföljelse/kompromisslöshet och ersatt dagens allvar med julens sånger och psalmer, kan man notera.

Detta nedmonterade kallas rikstäckande folkkyrka. Prästerna kan dock inte förta sig, eller? Lite söckent är det allt för den som sett något annat.

Räcker folket inte längre till för att fira gudstjänsterna, är prästerna orkeslösa, har det inte funnits någon församlingsbyggarstrategi eller har kyrkoledningen tramsat bort hela konceptet och kärleken till Kristus svalnat därför att den kärleken blivit oprecis och inte har något med kyrkoorganisation, lokal församling och församlingsbor (människor!) att skaffa längre? Inte vet jag. Vill jag veta?

Kyrkostatistiken 2012 ger kanske en del besked.
16 miljoner gudstjänstbesök var 16.8 miljoner året innan men 21.4 år 2000.
67.5% av befolkningen är medlemmar. Var året innan 68.8, år 2000 82-9 för att inte ta fram 1990 års siffra som var 89%.
Dop 51% av alla nyfödda, var året innan 53% och år 2000 72.6%.
Konfirmandsiffran är 31.3 % och var 32% året innan - 2000 43.2 och 1990 63.4%.
Vigsel 34.9, var 36% året innan och 61.2% år 2000. År 1990 var den 64%
Begravningarna 78.8%, var 81% och 87.8% är 2000. 1990 var begravningarna i procent av samtliga 92.3%.
Bilden är entydig och rätt självklar. Sekulariseringen är stabil och Svenska kyrkan har mycket länge levt på övertid. Det uppseendeväckande är att vi så sällan talat om situationen och än mer sällan funderat över vad folkevangelisation i detta läge ska vara. Ärkebiskopen Bertil Werkström tog någon gång upp allvaret i sitt tal till kyrkomötet och blev utskälld eftersom han anlagt en så dyster ton. Var kyrkobesöken då 24 miljoner?

På väg hem från kyrkan i går slogs jag av tanken att det kunde vara intressant att gå till lokaltidningen och be att få se hur de s k kyrkotidningarna såg ut inför jul år 1973 (eller 1963 eller 1953). Om man jämför årets utbud med det som var, vad ser man då? Minskning av antalet gudstjänster, förstås. men hur stor är minskningen lokalt? Och kan man i ett stift som Växjö jämföra årets utbud och se regionala skillnader?

Lokal kyrkosociologisk forskning är inte utan intresse.
Om någon i mellandagarna tar sig till sin lokaltidning och ber att få se hur det var, ser jag fram mot en bloggkommentar som berättar.
Som vi säger: "Gråt inte. Forska!"

11 kommentarer:

  1. Busenkelt. Plockar ibland fram almenackor, och jämför vad tiden lades på. / Magnus Olsson med just nu två almenackor, överlappandes.

    SvaraRadera
  2. Dock vill jag just nu, ett par dagar endast tänka på det oerhörda undret...

    SvaraRadera
  3. Man undrar stilla om det tillslut står en förvirrad ärkebiskop och kyrkogeneralsekreterare i en bunker i Uppsala och kommenderar den rikstäckande kyrkans enheter, som sedan länge har upphört att finnas till annat än på pappret... fm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åja,
      ett rejält kansli av anställda har man nog kvar in i slutet.
      Annars skulle det bli för ensamt i Führerhauptquartier.

      -Oj, fick man använda f-ordet, f ö?

      KJ

      Radera
  4. O Immanuel vår domare, Du som skaffar rätt åt Ditt folk och skall giva det frälsning, kom i nåd att frälsa oss, Du vår tillflykt och vår starkhet.

    SvaraRadera
  5. Dags presenterade statistik talar sitt tydliga språk, fast det inte av texten framgår att nedgången är direkt relaterad till skilsmässan mellan kyrkan och staten, alltså precis den som folkkyrkoanhängarna - alltså den folkkyrka som konstituerades av sambandet - varnade för. Men bland andra Dag och många andra från hans teologiska "familj" jämte frikyrkosamfunden (utom Pingströrelsen) talade vitt och brett och högt om att en "fri" kyrka skulle bli mer levande, aktiv, offensiv och kunna frälsa om inte hela folket så dock en stor del av det.

    Vi vet resultatet - se siffrorna! Vilken var vitsen med att driva igenom skilsmässan? Blev det månne bättre? Dag och de ovannämnda satsade på fel häst, om uttrycket tillåts. Bra om ett erkännande om detta äntligen kommer.
    Fast egentligen är ju hans ovannämnda text ett sådant, om man läser det mellan raderna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men ingen kunde väl i det läget ana att kyrkan skulle helt ockuperas av politiska partier som skulle styra och ställa och helt förändra hela kyrkan.
      Spiken i kistan blir den dag då staten inte längre vill hjälpa kyrka med att ta ut kyrkoavgiften. Tänk själva, expeditionspersonal på pastorsexpeditionen som går ut och knackar dörr hos dem som inte betalat medlemsavgiften. Hur många betalar den i detta läge? Inte särskilt många om ens någon.
      Det är lätt att med facit i hand spekulera om hur det hade varit om kyrkan fortfarande varit statskyrka. Man trodde väl ändå, att de som använder kyrkans gudstjänster också skulle bli de som bestämde och formade kyrkans liv och gudstjänster. Hur många kyrkopolitiker som sitter och styr kyrkans liv går i kyrkans gudstjänster. Inte särskilt många. De åtta som var i söndagens gudstjänst, utöver betjäningen, som Dag skildrat ovan var förmodligen inga kyrkopolitiker.
      Ja, det går så länge det går, men det har ju redan aviserats från statsmaktens sida att de inte längre vill hjälpa till med uppbörden av kyrkoskatten.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    2. Den markanta nedgången mellan 1990 och 2000 kan näppeligen förklaras av skilsmässan från staten.

      Det går dock att finnas teologiska mönster som är gemensamma mellan de kyrkor oavsett samfund som samlar många till gudstjänster.

      Radera
  6. Ovannämnda kommentar är, som nog flera läsare vet, skriven av undertecknad. Jag glömde notera namnet under den.
    Bengt Olof Dike

    SvaraRadera
    Svar
    1. Givetvis syntes på såväl formuleringar som innehåll omgående vem som var skribenten.

      Göran Persson såg också, att statskyrkoreformen skulle leda åt skogen.

      -Men jag kom in för sent för att kunna göra något åt det, meddelade han i efterhand.

      Nej, Med löftena om ett lyft efter kapande av de statliga banden blev lika lite som förhoppningarna om motsvarande lyft efter kvinnornas inträde i prästämbetet.

      KJ

      Radera
  7. Ja, hade man då vetat hur det skulle bli Svky, så måste man ge Dike rätt. Då hade också de pinsamma kh-lönerna kunnat hållas nere och vi hade sluppit de fördärvliga superpastoraten, som är en av spikarna på Svky:ns likkista./Roland K

    SvaraRadera