fredag 13 december 2013

Hatet - öppet och fördolt

Jag konstaterar att det inte var helt enkelt att skriva på Scandics dator för texten blev märkligt sammanskriven. Nå, några kunde möda sig igenom, förstår jag. Och Kyrkans Tidning nöjde sig med de värsta kyrkoherdelönerna. Nu återstår att granska de övriga. Jag menar att dessa löner för skrivbordsysslor inte är rimliga - men jag kan ha fel och kanske drivs jag helt enkelt av Häxan Avundsjuka. Det enkla är väl att medierna helt enkelt redovisar så kan vi öppet tala om saken - eller?

Öppet tala om, ja. Men jag blir alltmer tveksam in för talet om hatkampanjer. Det verkar som om folk inte under de gångna årtiondena följt Aktinform eller Contra eller annat politiskt material från den yttersta högern. Det låter så här och frustration uttrycks på detta sätt, antar jag. Associationerna blir vidunderliga och en del av det som egentligen skulle bevisas slås fast som oomkullrunkliga sanningar. I den samling kommentarer jag läste från Fria Tider ser jag ett litet gäng kommentera. Siewert Öholm presenteras som "lika förvirrad som gammal" - ungefär argumentationsnivån från missionspastorn mot mig, ni minns, på skärmdumpsbilagan - och om Antje Jackelén kallas "politiskt tillsatt tokkärring" eller "en religiös tokmarxistisk feministextremist med makt" så är detta en argumenattion som spricker i solljus. Där ska den också fram i ljuset. Men kampanj är det inte. Kampanj görs kommentarerna till - och blir nyttiga så. Ungefär som i Lisa Syréns krönika i Smålandsposten denna dag där Syrén vet något om Antje: "Som kvinna i offentligheten får hon ta sin del av hatet från de män som alltid tar tillfället att kritisera en kvinna."

Visst finns det en hat och en hatretorik men finns det verkligen en kampanj - och nu ordet "kampanj" ska ha någon rimlig mening?

I Uppsala åts middag i Ärkebiskopsgården. Kråsen smordes och till sist vid kaffet skulle avgående förste vice ordföranden Levi Bergström tala. Det blev en exposé över hur det varit. Allt hade varit så trevligt bortsett från "en liten tagg". En av au:s ledamöter hade uttryckt sig lite dumt (som han ibland gör) och skulle inte väljas om till ett uppdrag, visste Levi att berätta. "Var det jag och var det Verbum?" avbröt jag. Så var det. Intressant påminnelse. Men jag hade inte uttryckt mig dumt. Det dumma var att jag uttryckt mig och skrivit boken Farligt när Christina Odenberg utnämnts till biskop i Lund. Detta tilltag förtog en del av triumfen och sådant förlåter dom aldrig. Men själva tilltaget att debattera är demokratins livsluft, väl? Och om jag uttryckt mig dumt i boken var det väl bara att polemisera?

Inte Levi. Han fick faktiskt efter en stund understöd av Christian Odenberg som fablade runt om att det alls inte var konstigt om man efter några år valde någon annan till ett uppdrag. Jag avlyssnade den märkliga debatten men då fick jag ändå genmäla att saken just nu inte gällde detta. Jag blev inte omvald.

Verbums ledning hörde av sig och markerade att förlaget inte hade någon del i petningen samt ville bjuda på middag.
Anders Wejryd hörde också av sig för att säga att Wejryds inte haft någon del i det hela trots att Kajsa Wejryd valdes in efter mig.
Sören Ekström som var frånvarande generalsekreterare sa efteråt att om han varit med, hade petningen inte skett. Det gick ett rykte att Carl Erik Lundgren (S) i au och i Verbumstyrelsen skulle ha regisserat det hela - men det tror jag inte och det förnekade Levi när jag passade in repliken "Var det Carl Erik?"

Vilken var talarens poäng och vad var taggen? Tydligen detta att Levi undrat om han kunde åka till Arlanda med den taxi jag hade och det var förstås självklart, när vi talades vid på morgonen. Efter sammanträdet sa jag "Jag åker ensam" - och detta var tydligen taggen också nu 15 år senare. Så på något sätt tycks Levis lilla insats ha misslyckats?

Lite fascinerad är jag för först när Levi  i ärkebiskopens salong tog upp saken, mindes jag. Den har efter dessa år inte legat främst i mitt minne. Men mekanismen kan vi förstå. Tysta dem som uttrycker andra meningar. Ett begriper jag inte. Hur fick han för sig att förberett ta upp saken i sitt tal? Är det odemokratiska så självklart och oförmågan att ta den offentliga debatten lika självklar. Makt utövas helst utan offentligt samtal - är det saken? Alltså ska makt granskas och festtalen mjölkas på det informationsbärande.

Var alltså den lilla taggen att Levi inte fick åka taxi med mig? I så fall var det väl klokt att inte vänslas, för då mindes han ju något från alla sina år som inte skulle bokföras på trevlighetskontot. För det kan väl inte vara så att den lilla taggen var att Levi uppträdde som en maktutövande, hämndgirig social-o-demokrat, en sådan som i alla lägen undviker det offentliga samtalet?

18 kommentarer:

  1. Det där med hatkampanjer mot och då tänker jag i synnerhet på äb electa är nog något som får förpassas till kategorin "tankekonstruktion". Det betyder inte att vi lider brist på att drabbas av hat. Vi ber ju ständigt att bli befriade från våra fiender och de som hatar oss. Vi bär själva på hat och Jesus tar upp det (Lk 14:26). I vår lutherska erfarenhet har vi lärt oss att tänka kristologiskt paradoxalt utan att det blir oxymoriskt. Simul iustus et peccator. Då blir det också simul electa et rejecta. Som lutherska borde kunna hantera hatet precis som synden utan att sopa den under kormattan i de kyrkor där det fortfarande firas gudstjänst. Vi kan ju också meditera över Luthers fjärde tes av de 95.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fjärde tesen:
      Därför varar straffet så länge som avskyn mot det egna jaget (dvs den sanna inre boten) består, nämligen till dess vi träder in i himmelriket.

      Radera
    2. Kanske har Luther här försökt utlägga Jesu ord om att hata sitt
      liv för att kunna vara lärjunge? Hatet kan då kontrolleras och inkapslas för att övervinnas av Kristi Kärlek. Därför skall vi göra väl mot de som hatar oss. Förlåtelse är det största vi kan ge. Idag när vi firar S:a Lucia kan vi minnas den fruktansvärda Diocletianska förföljelsen, och även Toleransediktet vilket firar 1700 års-jubileum.

      Radera
  2. När oplockade gäss plockas, pläga dun och fjädrar yra. Tydligen yr de ganska länge.

    Nog finns en kampanj mot Antje, såväl som en sedan årtionden pågående mot DS. Jag undrar, om ett litet impertinent exempel må anföras, alltså om inte det i mitt tycke befängda Stasispåret kan härledas ur den Sandahlska fataburen. Den välformulerade och ofta väl påläste krönikören Julia Caesar uppger i Snaphanen, att hon/han ringt upp DS för information. När tillräckligt många sedan hakar på, etableras en misstanke, som för en del blir till bevis ("Julia Caecar har bevisat att hon är Stasiagent" meddelade någon kommentator jag stötte på under mitt skördande. Att Stasi sedan länge är insomnat i osalighet, tycks inte bekymra.). Här tycker jag mig skönja den Sandahlska taktpinnen i orkesterns övningar.


    Tant Svart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har ju Stasi i och för sig återuppstått i tidningen Expressens skepnad.

      Radera
  3. Sossar, har de ett inneboende behov av att tysta kritiska röster?
    Tänk IB, Geijeraffären, vapenbyken, EMU etc.
    I en del fall med lögnen som vapen, tyvärr.

    Hederliga sossar är hedervärda och oftast hederknyfflar, men var hittar man dem?

    SvaraRadera
  4. Den som tycks tala mest om någon slags "hatkampanj" mot biskop Jackelén är faktiskt Dag Sandahl själv. Jag hittar t.ex. inte det uttrycket i SR:s ursprungliga reportage. I de flesta sammanhang har det talats om "våg av näthat" eller dylikt, vilket väl också är en betydligt bättre beskrivning av läget. Seglora Smedja har kanske skrivit om "hatkampanj" ty det vore helt i linje med deras vanliga retorik och deras ständiga försök att demonisera och klumpa ihop sina meningsmotståndare. / Markus

    SvaraRadera
  5. Det är sorgligt men det värsta finner ni här. Hur???
    http://berndtisaksson.dinstudio.se/guest_261.html

    SvaraRadera
  6. Det riktiga fullblodshatet finns hos blivande äb - Hon hatar och skäms för den sanna Jesus - Han som är sann Gud och sann människa, Han som föddes av jungfru Maria, Han som pinades på korset för våra synders, Han som dog och på den tredje dagen uppstod igen ifrån de döda. Enbart med den Niceanska trosbekännelsen kan man erfara hur långt ifrån Treenigheten äb och majoriteten av biskoparna är.

    Johannes

    SvaraRadera
  7. Ser man på! Själve ÄB m fl skyndar sig att försäkra, att de intet har med petningen att göra.

    Kantänka är man rädd att bli "uppmålter" på Sandahls blogg??

    KJ

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad beytder "uppmålter"?

      Radera
    2. "Oppmålter" är det samma som "oppritad" (vilket man blir om man får sin bild i tidningen).

      Radera
  8. 'Uppmålad'. Dialektalt i Sydsverige för 'avbildad', här närmast 'skildrad', 'beskriven'.

    I Bloggardags tappning riskerar en beskrivning, om andan faller på vilket den ofta tycks göra, att bli nog så obehaglig i den beskrivnes ögon.

    KJ

    SvaraRadera
  9. Är det inte litet märkligt att DS inte har mer att förtälja om epoken Levi Bergstöm, C-E. Lundgren m.fl., än en liten personlig motgång och en pikant hämndhandling. Det är dock under denna tid som Svenska kyrkan rasade liksom den svenska skolan och med hjälpav samma ideologi och med samma hader av aktörer vid makten? Middagsinlägg är kanske bra, men bättre vore en granskningskommission av såväl aktörer som entouraget.

    SvaraRadera
  10. Eftersom taxin väl betalades av Svk genom kyrkosvgifter blev det alltså två bilar med dubbel kostnad, som konsekvens av en konflikt, det är väl en skitfråga för de pengarnas skull men det står principiellt för något som är intressant: andras pengars värde. / Magnus Olsson vars almenackan nu är sliten.

    SvaraRadera
  11. Det vore också bra om Dag vill berätta mer om Sören Ekströms aktiviteter såväl framför som bakom kulisserna under den långa tid, som han var generalsekréterare och - vågar jag säga - styrde kyrkan i politisk riktning. Jag vet att Dag vet en hel del om saken; frågan är bara om han nu vill lossa tungans band i saken. Vi kan börja med tillsättande och avsättande av olika befattningshavare i Kyrkans Hus och andra geografiskt närliggande och av kyrkan dirigerade institutioner (vi kan kalla dem så), fortsätta med resultatet av hans inarbetade kontakter med partivänner i regering och riksdag och sluta med - varför inte - skiljandet av kyrkan och staten från varandra.

    Sören Ekströms roll - på gott och ont - är värt ett alldeles särskilt kapitel i biskop Björns granskningskommission.
    Tro mig, ty jag vet vad jag pratar och skriver om i det fallet!

    Frågan är alltså om Dag vill kritisera sin gamle vän och om vänskapen numera är preskriberad.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  12. Att vara Kristen i dagens Sverige är inte helt enkelt.
    Fotbolls serierna brukar en ebhetlig beskrivning vad man får göra och icke göra..
    Svenska Kyrkan har sina spelregler - problemet med dem är att världen förändras och "hitte på" tolkningar av olika slag dyker upp!

    Om jag håller mig till det som lärdes ut i konfirmationsundervisningen 1943 så har förändringarna i tolkningar och framför allt organisationen.
    Tänk vad enkelt det vore för hedningarna (jag lläste nyligen Romarbrevet)
    att följa regler och låta präster och Biskopar göra detsamma.

    Svenska Kyrkan borde göra anspråk på att de är den som beslutar. I dagsläget är det väl svårigheter med det.

    Vill man inte vara med så får man väl bli Sekuläransluten hemma troende.

    SvaraRadera
  13. Levi Bergström var landstingsråd i Västerbotten när jag bodde däruppe, och han är den förste och ende jag hört som talat om att styra med "mjuk Stalinism". Jag tror det uttalandet täcker det mesta.

    SvaraRadera