måndag 25 november 2013

Kyrka eller finkyrka

Erfarenheter under kyrkomötesdagarna fick mig att börja fundera över vad för slags kyrkor vi står för. Jag provtänker!

Finkyrkan är just fin. Den kan framträda som "Gud, dygd och odödlighet". Gud finns. Vi ska vara snälla. Är vi snälla, kommer vi till himlen. Den kan också framträda i kristligare form och stå för den goda bekännelsen. "Jag tror som du, men har en annan praxis" är ett exempel på denna hållning. För finkyrkan rädes i allt anstöten. Den står inte ens ut med tanken på att en kristen skulle vara avskum, patrask. I så fall, det är övertygelsen, beror detta sätt att uppfatta de kristna och kristendomen på ett missförstånd, som med rätt enkla medel måste undanröjas. De enkla medlen stavas "vänlighet, artighet, belevenhet". Aldrig skulle finkyrkan få för sig att bli grov i munnen som aposteln Paulus eller dr Martin Luther.
Den har också svårt med Dietrich Bonhoeffer som talade om den billiga nåden - för i finkyrkan är nåden alltid billig I finkyrkan behövs ingen omvändelse. Lagen som förkunnas är till mestadels för de andra men då och då som en akt av självspäkning till för de finkyrkliga också, som till sist tröstar sig med att de gjort så gott det har gått. Vem tänker illa därom? Vi gör det bästa inom de givna strukturerna och det är alldeles i sin ordning. Motstånd gör vi egentligen aldrig, dock.

De finkyrkliga är vänliga. De vet att möta allt motstånd med vänlighet och kompromissvilja. Möts de likväl av fortsatt illvilja, återstår endast att satsa på än mer vänlighet och det som då händer, att de än mer hårdhänt trycks tillbaka, kan de finkristna alls inte förstå. Det måste föreligga något missförstånd vi borde samtala om!
Korset är en vacker dekoration i dekolltaget. Frälsaren hängde på korset på Golgota kulle, men hänger numera mellan kullarna.

Kyrkan är inte fin. Den är en samling av syndare i den ibland smärtsamma processen att bli en samling heliga. Kyrkan ser bort från sig själv och ser i stället sin Herre och Frälsare. Han är Frälsare men sannerligen också herre. Han ger av sin helighet - och den är konkret, materiell i första hand och historisk därtill. Nåden är inkarnerad i Honom, i Ordet och i sakramenten. I Kyrkan finns patrasket, de som utifrån bara kan uppfattas ha en grovt tillyxad tro även om den byggt kultur - skolor, gymnasier och universitet (ett faktum som de finkyrkliga nog är medvetna om, men inte mer). Patrasket rädes inte anstöten.
Patrasket vet att de finkyrkliga har fel.
Man möter inte djävulskapet med vänlighet. Lammen är av sin herre skickade rakt in bland vargar. Och mot djävulskapet agerar man också med skrattet som vapen, precis det Martin Luther visste att djävulen tål allra sämst.
Motstånd, öppet eller hemligt, och förföljelse hör till Kyrkans villkor. Kyrkan är alldeles klar över efterföljelsens villkor och vet att nåden är dyr, den är nåd men kostar livet. Korset är ingen dekoration!

Kyrkan lever radikalt utlämnad åt den utlovade hjälpen från Hjälparen, Den Helige Ande. Anden är Sanningens ande och profetian är gåvan att kunna skilja mellan andar och kunna se var gränsen mellan ont och gott och sanning och lögn egentligen går. Kyrkan lever denna erfarenhet diakront och diaspatialt, genom alla tider och överallt. Hon står emot tidens makter i den trygga identitet som kommer sig därav att hon ser sig radikalt utlämnad till sin Herre. Det är Honom hon följer och läser böcker på temat "efterföljelse".  Det gör att Kyrkan blir programmatiskt politiskt opålitlig - och maktens hantlangare vet detta, närmast intuitivt. De agerar efter denna vetskap med de för tillfället möjliga och därmed lämpliga medlen.

Ungefär så provtänker jag.

16 kommentarer:

  1. Gud må bevara oss från bli permanent finkyrkliga då blåser vi bort som agnarna för vinden. Den finkyrkliga aktiviteten går ju ut på att med anpassningens hermeneutik konvertera evangeliet för att bekräfta de rådande ideologierna och att människor skall slippa be "omvänd oss till Dig Du vår Frälsnings Gud". Finkyrkligheten drar sig tydligen inte heller för att låta sig kravmärkas eller certifieras av främmande ideologier och därmed upphäva (akyroo Mt 15:6) Guds bud.

    SvaraRadera
  2. M Scott Peck diskuterade möjligheten att patologisera ondska som en psykiatrisk diagnos med hjälp av en klinisk diagnos. Han föreslog två kriterier för att fastslå diagnosen "ond":

    1. Ett ointresse för sant / falskt. Istället säger man det som man antar gynnar ens egna intressen (vilken nästan alltid betyder att man talar sanning f.ö.).

    2. Ett stort intresse för att framstå som god (men inget intresse för att göra gott).

    Vidare noterade han, med referens till en tysk teolog som jag glömt vem det var, att onda människor pga 2 ovan är överrepresenterade inom kyrka och andra organisationer som omges av en godhetsnimbus.

    Varje gång jag stöter på finkyrkan går mina tankar tillbaka till detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utmärkt bra sammanfattning och helt i linje med den bistra kritik av församlingarna i uppenbarelseboken vilket visar hur illa ställt det var redan i apostolisk tid och att intet nytt under solen därvidlag är att vänta. Bristen på diakoni brukar ge sådana effekter att det talas mer om Jesus än levs som Kristus. / Magnus Olsson ,almenacksägare.

      Radera
  3. Bra provtänk!
    Men. som jag ser det, är vänlighet och humor ett mycket bättre medel att hjälpa de finkyrkliga in på en rättare väg än konfrontation.
    Du må vara rasande och intensiv i Dina skriverier här på bloggen, men den gång vi träffades fick vi ett intryck av en vänlig och glad man.

    LG

    SvaraRadera
  4. BRAVO f. Dag...Det är ovanligt stark provtankar ni delar med er.
    "The Church is a hospital for sinners, not a hotel for saints."

    Johannes

    SvaraRadera
  5. Fenomenal analys Dag! Tack! Du sätter ord på precis det som många av oss möter dagligen i kyrkan och församlingarna: gärna Gud och kyrka - det är fint, högtidligt och tradition, men när det blir tal om synd och omvändelse och Jesus Kristus som den ende Frälsaren och Herren - då drar man snabbt öronen åt sig och säger att det är "för religiöst", fundamentalism, dömande och utestängande. Och det tragiska är att biskoparna och (de flesta) prästerna trivs i det finkyrkliga, i detta "tomhetens välde". Det är många vackra ord, men varken ljus eller salt.

    SvaraRadera
  6. Mycket bra provtänkt!

    SvaraRadera
  7. Finns det en kyrka och en finkyrka torde företeelsen en fulkyrka också föreligga.
    Som Luther frågar jag: Hvad är det?

    SvaraRadera
  8. Tack för den sammanfattningen, Dag! Jag kan se att du kommer att ha mycket att tala med Kierkegaard om i himlen, han den störste utmanaren av finkyrkan i modern tid. Efterföljelsen av Kristus innebär att gå lidandets väg -- men i glad vetskap om att Han gått den före mig. Vem kan gå denna väg? Samtiden? Folket? Historien? Majoriteten? Eliten? Massan? Nej, bara "den enskilde", Syndaren par excellence. Kierkegaard: "Den enskilde; med den kategorin står och faller kristendomens sak, efter att världsutvecklingen har nått så långt i reflektion som den har." Svenska kyrkan var en folkkyrka, ett nationellt projekt, men nu har valets stund kommit, som ställer oss alla inför ett dilemma, ett antingen-eller: antingen stanna kvar i massans "svenska" kyrka, som ska "trampas av människorna", eller såsom enskild följa Kristus på via dolorosa, där Herrens vilja råder, inte min, och minst av allt en "politisk vilja". Det handlar om lydnaden, det svåraste val den kristne måste göra. Svenska Kyrkans tid är förbi; vad som kommer istället vet bara Gud!

    SvaraRadera
  9. Själv kommer jag apropå finkyrklighet att tänka på Den Beundrade Kyrklige Administratören av frejdad kyrklig stam:

    Alltid med de rätta, medkännande, sympatiska orden på läpparna. Alltid på jakt efter de egna fördelarna av olika slag. Alltid i täten för engagemang för utsatta grupper, allteftersom tidsandan blåser. Med en fantastisk förmåga att alltid säga och engagera sig i det som gynnar honom själv. Givetvis går hans barn i segregerade skolor, som ger en god grund och på utbildningar som leder till toppositioner i samhället. Alls icke i de av denna sociala talang annars lovprisade, spännande skolorna med hög invandrarandel och sociala problem. Andra föräldrar får sig kängor för att deras barn inte är solidariska och delar de utsattas vardag. Konfirmerade blir de på läger med engagerade ledare med kvalitet. Alls inte tillsammans med den vanliga smeten. Det är familjetradition, får man veta. Bor gör han givetvis med eliten, men hyllar med munnen den multietniska förorten. Det har bara råkat bli så, och hade han bara kunnat välja, hade valet blivit det rätta och socialt ansvarstagande. Men omständigheterna ville annorlunda. Relationerna med Partitoppen är täta och hjärtliga. Alltid är han i täten för insamlingar och progressiva, solidariska initiativ. Om han själv bidrar med mer än sitt namn, är mera osäkert. Givetvis köper han aldrig israeliskt och är noga med kravmärkning och ekologi. Om något matnyttigt dyker upp blir hans intresse överväldigande. Förmåner åt mig och de mina, uppoffringar för den goda saken av dig och de dina, är hans kloka levnadsregel. Han är så god, att man blir tårögd. Får omgivningen att känna sig, ja, rent ovärdig i Den Finkyrkliges närhet. Små projekt och uppdrag som ger miljonersättningar has det. Någon måste ju göra det, förklaras det, och ansvar kan man inte bara springa ifrån. Det enkla livet - det materiella är ju så futtigt! - hyllas. Än en gång får en beundrande omgivning skämmas inför Den Välformulerade Gode. Asylmottagningar och massinvandring konstateras med ett charmfullt leende ge "oss" arbete, och det är ju bra.

    Fulkyrkliga får känna på Administratörens ifrågasättande. Han vet att på sitt finstämda, subtila sätt injaga skam och skräck i de icke havliga.

    När man betalar sin kyrkoavgift, känns det bra att veta, att en substantiell del av denna går till Den Beundrade Kyrklige Administratörens lön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som alltid roas och imponeras jag av tant Svart, som liksom i tandem vidareutvecklar f Dags uppslag.
      Den typ ni båda beskriver får mig att se framför mig en begravningsentreprenör, som är SÅ förstående och deltagande... Är jag på rätt väg för att förstå vad ni avser med finkyrklighet?

      Radera
    2. Vad menas med en begravningsentreprenör?

      Radera
    3. Träffsäkert och underhållande!!!!
      F Pierre

      Radera
  10. De förväxlardet av människor uppskattade ("Fina") med skönheten. Dag riskerar föväxa grovhet med kraftfullhet. Men skönhet är en gudomlig egenskap och kraftfullhet vinner inte på att vara snuskig eller brutal.
    fm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verklighet och sken.
      Men varför flexa musklerna i onödan?
      Trätgirighet, Tourettes syndrom?
      fm belyser en svaghet hos DS: att han i sin iver att vara ärlig med ett mustigt språk sänker sig till drängkammarnivån.
      / Dragan

      Radera