tisdag 10 september 2013

Munspelarna

Det slår aldrig fel. När kritik av missförhållanden framförs, kommer alltid någon och begär att få höra något positivt. Då hjälper det inte att säga "Jag har i några av mina böcker skrivit mer positivt om Svenska kyrkan än vad du någonsin publicerat i tryck" eller "Kritiken springer självklart fram ur en hållning att Svenska kyrkan är viktig" eller "Det positiva är min vardagliga syssla - nu är det missförhållanden saken gäller." Ånej. Men munspelarna är trogna sin natur. Det ska vara glatt och trevligt och man måste se möjligheter och det positiva i allt. När - inte om - en munspelare hamnar i helvetet tas munspelet fram och en glad melodi framförs, för så eländigt är det trots allt inte. Man ska inte klaga på värmen. Kyrkovalet är ett tillfälle att visa hur viktig Svenska kyrkan är och hur ense vi alla egentligen är. Vi vill alla väl - alla, utom dom där, ja, ni vet.

Lokalt
Lite valdebatt är det nu. Barometern har två sidor på Debatt/Reagera. Jag frågar både i Östran och Barometern centerpartisten Astor Karlsson hur jag ska förbereda och genomföra en rolig begravningsgudstjänst - för centern vill ha en folkkyrka som är modern och rolig med roliga gudstjänster.
Intressantare än mina små frågor är meningar i andra inlägg. Vad ger ni mig för detta: "Vi i Borgerlig samling måste ha rätt att få finnas med i kyrkans verksamhet" för "vi är lika fria från staten som både Posk och ÖKA". Tror jag, det.
ÖKA ger Svenska kyrkan som en kraft "som ser världen och samhället vi lever i, och tar itu med det som är fel: orkar protestera, vågar ta debatten, förmår ge röst åt de svaga." En egendomlig självbild av Svenska kyrka, kan man tycka. Och skulle 6-7 miljoner medlemmar i Svenska kyrkan vara ense i dessa sakfrågor fast de inte är det i de politiska valen? ÖKA vet också att berätta att det finns viktiga skillnader mellan de allmänpolitiskt obundna grupperna: "Somliga vill att kyrkan ska vara som den alltid har varit, och de som längtar till gamla tider." Fram med namnen och beläggen! Vilka vill detta?
Cerntern proklamerar att kyrkovalet inte handlar om tro utan om förtroende och förväntningar på folkvalda i Svenska kyrkan. Det lite bondsluga kan man bara gilla. Så det var inte en fråga om tro när centern införde enkönat äktenskap?
I Växjö stift skriver Vägens Magnus Hedin (han heter egentligen Curt-Magnus med bindestreck såg jag i Matrikeln) om behovet av undervisning och menar att "våra stiftsgårdar är utmärkta platser för att ge våra frivilligarbetare liv, lust och lärande". Men stiftsgården på Öland är nedlagd och Tallnäs i stöpsleven - så vad talar han om?
I Södermöre pastorat finns en ÖFA-lista. ÖFA betyder Öppen folkkyrka för alla. På programmet står att det högkyrkliga draget i pastoratet måste tonas ner och begravningar ska vara mer personliga och sätta större fokus på den som är död och mindre på ritualer. "Kyrkan har byggts av folket. Där skall alla få känna delaktighet och gemenskap, få 'användas' så att kyrkan blir folkets kyrka, inte 'det utvalda fåtalets elitkyrka'" Lägg formuleringen på minne. Anna Maria Dencker, fd komminister i församlingen, finns med på listan. Räkna med bråk.
Frimodig kyrka företräds i Barometern också av Måns Norrsén som förtjänstfullt håller fram det verkliga alternativet i kyrkovalet, och Per Dahl, som sätter huvudet å den så kallade spiken: "Det är eftersom vi vet med oss att vi inte är särskilt fromma vi behöver en tydlig kyrka, som inte skyggar för sin grund."

I Östran återfinns S-landstingsrådet Henriksson och S-riksdagsledamoten Hallengren, Kalmar, när de förtidsröstade. De tycker att kyrkan ska följa med i samhällsutvecklingen och vill se att den "fortsätter utvecklas i positiv riktning". Kyrkan har en viktig social funktion. och är en mötesplats för många, man arbetar med sådant som läxhjälp och hjälper till inom sjukvården." Om Jesus eller om det Kyrkan sysslat och sysslar med - gudstjänsten, själva Guds tilltal - säger de ingenting. De poserar dock glatt leende för att folket ska följa deras exempel och rösta. S, förstås.

Varför kom jag att tänka på ordet "falla i rövarhänder" denna kyrkovalsrörelse?

Och så till sist
Överste Olofsson är fortfarande upprörd över det som han uppfattar vara osaklig kritik av det arbete han sköter väl. Han ringde i går kväll. "Vill du ha kartläggningen av Svenska kyrkan?" frågade han. Jag tackade ja. Den kommer nog om någon tid. Signalspanarna vill ge prov på att de kan ta reda på ett och annat och detta inte bara när det handlar om Smålandsposten. Är materialet intressant, kommer det på bloggen och då kan vi får mer än en debatt om signalspaning. Fast det också.

8 kommentarer:

  1. Vissa förkortningae av nomineringsgrupper kan bli lustiga ÖKA låter positivt eller hur? Man strävar efter ökade önskningar you name it. När denna förkortning förbinds med Svenska Kyrkan kan det bli riktigt lustigt allvarligt eller avslöjande SKÖKA.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nämen,

      SKÖKA??? Ja, en träffande beskrivning...

      "Förgaves spacklar du, usla sköka" (Antingen Eller av Kierkegaard). (S)kenkyrkan (S)vek är en gammal hora som såg sina bästa dar när (s) regerade...

      Johanna Stiernhöök

      Radera
    2. Det underbara är ju att det finns nåd även för skökan. Vi kan ju tänka på skökan Rachav som är stammoder till vår Frälsare och en trons hjältinna. Kampen är mot "skökoväsendet".

      Radera
  2. Det finns en enkel form av signalspaning som funkar:
    Att hålla upp fingret och känna vart det blåser.
    Det klarar den enklaste vicekorpral.

    LG

    SvaraRadera
  3. Utan tvivel:

    Förtjänstfull liksom övrig sandahlsk analys, alldeles som kan förväntas av den som gjort sina lärospån i Lundavänstern under dess storhetstid.
    Som partigängare och polemiker är DS framstående.

    Vi kan - si Deus volens - se fram emot bloggarens aktiva pensionärstid fylld av uppfriskande och upprörande debatter och artiklar i olika media och inlägg i kyrkans olika beslutande organ framöver.

    Geronterna i toppen behöver bytas ut mot unga friska krafter (Detta är, märk väl, ej ens avsett som ironi, utan som ett konstaterande!).

    Var på biskopsvigning i Södra Tyskland i helgen: Den gamla Mûnstern var fullspikad. TV-kameror överallt. Storbildsskärmar på pelarna visade, vad inte alla kunde se. Även på torget utanför katedralen storbildsskärmar med tusenden och åter tusenden av bedjande och sjungande troende. Allt omgående på nätet. Mediehanteringen är det inget fel på i den Baden-Würtembergska kyrkan.

    Fattigdom och vantro i det svenskkyrkliga blev övertydlig:
    Frågan jag ställde mig, då den tillträdande biskopen i sin predikan betonade, att olika kyrkliga initiativ var dömda att misslyckas, om de inte bars av bön, blev:

    Har vi kanske slutat att be i Svenska Kyrkan? Slutat att tro på bönen och leva i bön?

    Frågan jag ställde mig, när den tillträdande biskopen lade sig framstupa framför altaret med armarna utsträckta åt sidorna , blev:

    -Handlar inte Svenska Kyrkans problem om att man inte längre vill underkasta sig sin levande Herre? Inte heller biskoparna. Där man gör det, tycks saker och ting hända?

    Där har man visserligen en påve som Kristi ställföreträdare på jorden, ett ämbete som kanske med rätta kan diskuteras. Vi tycks däremot bara ha idel småpåvar utan Kristus.

    Tant Svart

    SvaraRadera
  4. Mycket i det som skrivs och sägs inför kyrkovalet kan få en att undra hur den närmaste framtiden skall te sig. Gunnar Anderssons intervju med Olle Burell i "Kyrka och Folk" har ju något - åtminstone i kommentarsfältet - berörts i detta forum. Men det finns en passus i artikeln som jag inte sett kommenterad och det är när intervjuaren frågar Burell:

    - Men är det inte naturligt i en kyrka att de som är aktiva medlemmar beslutar om vad man ska arbeta för?

    Burell svarar då:

    – Programmet är framtaget av oss som aktiva. Partistyrelsen har att kvalitetssäkra det så att det ligger i linje med partiprogrammet och inte är kränkande mot andra på någon punkt. Det känns som en trygghet att vi svenskkyrkliga socialdemokrater har det bollplanket och vi ser deras godkännande som ett positivt besked om att vi gjort ett bra jobb.

    Slut citat. Alltså. Man tappar andan, tar sig för pannan och och får ett lätt förmaksflimmer: Partistyrelsen kvalitetssäkrar. Partistyrelsen godkänner.

    Smaka på orden och meningarna igen: Partistyrelsen kvalitetssäkrar. Partistyrelsen godkänner.

    Är det någon mer än jag som får associationer till andra medkristna som lever med förbud, nedläggning och en underjordisk kyrka i smyg?

    SvaraRadera
  5. Men lite egendomligt har det allt blivit med de s k partipolitiskt obundna listorna. Det är ju till stor del de gamla partikämparna som sitter kvar men nu under diverse nya, påhittade namn.

    Framtidens kyrka - vem representerar i så fall dåtidens kyrka?
    Positiv församling - finns det också en negativ församling?
    Folkets kyrka - vilket folks? Kyrkfolkets? Allas?

    Gemensamt för många av dessa listor/valprogram är att det är påfallande tyst om vad Jesus Kristus, hans död och uppståndelse får betyda i deras tänkta församling.

    Däremot handlar det så mycket mer om krav, rättigheter, religionsdialog, klassklyftor, avskaffande av avgifter, ansvar för välfärden, samkönade äktenskap, homofobianklagelser m m.

    Och man gör detta med mina medlemsavgifter! Större delen av dessa går numera till arbete som jag inte vill stödja. Är enda alternativet att följa Olle Burells tankar för oss - religionsfrihet som frihet att lämna Svenska Kyrkan om jag inte är nöjd?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är tyvärr många som sedan länge dragit den slutsatsen.
      Det finns dock öar av kyrklig framåtanda, men så länge som medlemsavgiften är territoriell och inte gudstjänstfirarstyrd så kännns det olustigt att finansiera en församling vars gudstjänster man inte finner uthärdliga.

      Om man dessutom finner gudstjänstgemenskap på orten utanför SvK så finns inte många återstående argument att inte lämna.

      Radera