fredag 28 juni 2013

Förnekelse

Snowden-historien irriterar mig. Överstarna Olofsson och Salander skulle kommit på sommarbesök i dag men i går fick jag besked att de inte kan. FRA är tydligen överlupet efter Snowden-avslöjandena och de har mycket att stå i. Vi bestämde att de får komma i augusti i stället. Vad de gör just nu vet jag förstås inte. Men en hel del möda får väl också läggas ner på att följa upp vad som sker hos Säpo, som spionerat på Lars Ohly. Och antagligen finns det en hel del här som måste förnekas så att medborgarna, de som betalar alla kalasen, inte ska få veta vad sant är.

Lite tråkigt är det att vi inte kan bilda den nya kyrkliga miljöföreningen för att få uppbära subsidier, ordna seminarier och bli allmänt PK. Vi hade tänkt bilda gruppen MILJÖnsarna med syfte att tala för människans ansvar för skapelsen med det viktiga teologiska tillägget under namnet:

MILJÖnsarna för ansvar
Och lik förbannat är skapelsen dödsmärkt, för människan drog döden över den.

Nu får bildandet anstå något.

Förnekelsen i sig är intressant. Jag ville inte ha en debatt kring förintelseförnekandet på denna blogg och publicerade inte två intressanta kommentarer. Men tanken slog mig att förnekandet är sig likt tiderna igenom. Ta frågan om uppståndelsen. Aposteln Paulus drar fram en uppsättning ögonvittnen, med namn och allt. Myndigheterna dementerar - fast utan att lägga fram några som helst bevis, bara vanliga politiska propagandafloskler och hänvisning till (mutade) namnlösa vakter. Handfast agerande får vi inte se - dvs att myndigheterna visat graven med en kropp i eller visat upp kroppen. Myndigheterna kör det vanliga: sätt åt de misshagliga. Metoden fungerar inte. Beskedet om uppståndelsen sprids. Människor gör egna erfarenheter och det uppseendeväckande beskedet fortsätter övertyga.

Naturligtvis kan evangelisternas beskrivningar dissekeras och avfärdas som motsägelsefulla. Att ögonvittnen uppfattar detaljer lite olika, kan man göra ett stort nummer av. Vill någon försöka se samsynen när det gäller uppståndelsen, är det fullt möjligt. Den finns där och blir till en bekännelse grundad på insikter som ter sig ideologiskt omöjliga för judar och greker. Kristen tro bottnar i en glad upptäckt och praktiseras som lika glad uppkäftighet. Han har verkligen uppstått! Det förändrar allt.
Och vi som vet, vet att man ska inte tro på något som myndigheterna inte först kraftfullt dementerat. Också denna insikt blir ett argument för tron. Myndigheterna gjorde verkligen kraftfullt allt vad de kunde - och det genomskådade vi väl?

På vilket sätt var kommentarerna om förintelseförnekandet intressanta? Därför att de har rätt. Vi vet inte det exakta antalet döda. Det var inte 4 miljoner i Auschwitz, som det en gång tänktes. Men 1.5 miljoner människor, varav 1/3 barn och unga, dog. Alla gasades inte. De som förnekar förintelseprojektet i industriell skala, har en del att fundera kring. Men frågorna om hur man snabbt och korrekt fastställde antalet dödade judar måste få ställas, för saken är väl den att siffrorna är en uppskattning som gjordes innan det fanns tid för dokumentation. Om det bara var 5 999 999 - är det verkligen räknefelet som ska beklagas då? När Göran Rosenbergs far inte orkade leva längre, måste vi inte räkna in de som dog också åren efter 1945 som offer för det nazisterna genomförde? Och dr Salomon Schulmanns mamma i Malmö, som drömde mardrömmar natt efter natt - vad ska hon räknas som? Hon levde, fick barn i Sverige - men något i henne hade för alltid förstörts.

Det var när jag började fundera över förintelseförnekarna jag kom att tänka på uppståndelseförnekarna, som ni förstår. Förnekelsen har sin egen logik och till den logiken hör att undvika ärendet. Judar och greker hade ideologiska skäl för det, som aposteln Paulus alltså konstaterade.

5 kommentarer:

  1. Mycket intressant blogg. Förnekelsens logik är ett intressant tema oavsett ämne. Det ämne som nu framförs har jag inga synpunkter på, då jag inte förnekar bristande kompetens, men förnekelsetemat i sig är desto intressantare. Här har Bourdiö ( hur nu namnet stavas orkar jag inte fundera över men förnekar inte heller lättjan) intressanta saker om habitus med skilda kapital av socialt, ekonomiskt, kulturellt osv. Vad är då gemensamt och vad skiljer sig åt? Det som ter sig som Förnekelse hos den andre kan ju tänkas vara något helt annat! Kanske Hanermans tankar om språkets betydelse för förståelse av kontext kan kasta ett ljus över det? Om B kombineras med H. Om nu en reflektion är tillåten. Svaret ges väl av den adliga damen som vi får hoppas klargör utifrån sin habitus om min nu är elak mot DS eller om jag utgjuter agg gentemot DS. Dock skall med H tes noteras att agg inte med två prickar blir ägg, utan kan vara en felskrivning, om så sker. Nu kollade jag dock emedan jag inte vill skriva så fel att den adliga damen behöver utsträcka sitt fascit för långt. Nåväl hon tyckte i går att jag skulle lära mig av DS. Jag tycker tvärtom att DS skulle lära av mig. Det skulle inte skada alls. Fö har jag lärt mig mycket av DS som ingår som en not i min habitus, vilket väl får sägas vara ett snällt och vackert erkännande och inte en Förnekelse. / Magnus Olsson ( han med almenackan)

    SvaraRadera
  2. Jag vill passa på att förneka att det finns någon sanning (utom sanningen att det inte finns någon sanning).

    Det enda som är säkert är att det inte finns något säkert. Allt är subjektivt tyckande, utom min absolut säkra uppfattning att det inte finns något objektivt. Så försök inte pressa på mig någonting säkert, då det enda säkra - är min osäkerhet - som är ickefundamentalistiskt o tolerant - som accepterar allt, utom de som hävdar motsatsen till mig. Alltså att det finns något absolut. Vilket det inte gör (hävdar jag med absolut säkerhet)! Ty det enda fasta, är att inget är fast (utom min övertygelse = att allt flyter; förutom just den övertygelsen; som är absolut sann).

    Självmotsägelsefulla postmoderna hälsningar från de gamla grekerna; Panta rei!

    Andros Gunnarsson

    SvaraRadera
  3. Vad är syftet med denna jämförelse? Ska vi fortsätta leken och fråga er kristna vilken förnekelse som är värst? Säkert är många intresserade av svaret. Jag vill inte bli ihopkopplad med de som förnekar förintelsen. Du kan säkert tänka dig fler som inte vill bli hopkopplade med förintelseförnekare bara för att de förnekar uppståndelsen eller inte bryr sig.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig men jag ser försöket att jämföra förnekelse av uppståndelsen med förnekelse av förintelsen som ett sätt att låna där man inte ska låna.

    Om du försöker jämställa bevisläget för uppståndelsen med den mest dokumenterade tragedin i "recorded history" som Elie Wiesel uttryckt det så är du väldigt fel ute. Det är vad jag tycker det ser ut som. /Olof Olsson

    SvaraRadera
  4. Ja OJ! vad det rör upp, när någon hävdar kristendom som Sanning... Hehe...

    Tant Svart

    SvaraRadera
  5. Ja, inte blir det mer sanning med stor bokstav i alla fall. En till sanning ska jag bjuda på. Jesus kommer inte tillbaka idag. Inte denna vecka och inte under din och min livstid. /Olof Olsson

    SvaraRadera