tisdag 21 maj 2013

Kvittot kom kl 15.14

Annandag Pingst firade vi mässa på kvällen, men dessförinnan hade kvittot kommit.

Kulturchefens insats i GP kunde förstås te sig något förbryllande. Ville han belysa en komplikation i Svenska kyrkan genom att ta upp Släggan eller någon annan tankesmedja och kontrastera, kunde han ju påpekat att Johanna Andersson, Göteborg, hör till Kleins kritiker. Det hade nog varit mer intressant för göteborgarna. Men man kunde ana att något var i säck innan det kom i påse och bekräftelsen var när Dagens Seglora kl 15.14 återgav nyheten: "GP:s kulturchef kritisk mot kyrkans tystnad". Vad som avses med "kyrkan" och vad som avses med "tystnad" kan man fundera över. Om en biskop är tyst - betyder det att Kyrkan tiger? Men i sak: inget nytt under solen. I en liten ruta kunde Dagens Seglora också återge alla sina inlägg om Sandahlskandalen. Returinformation är också information. Få någon att skriva det vi vill ha skrivet så återger vi det gamla tugget som nyhet!

Tänka sig att kulturchefen bara var en megafon åt Dagens Seglora.
Det borde komma som en chock för allvarligt sinnade göteborgare.
Då har stockholmare det bättre. i SvD skriver Sanna Rayman och i söndags tog hon upp det postmoderna tillståndet i journalistiken. Det var allvarliga ord som egentligen kunde fokuseras på det kyrkliga. I massan av partiella, subjektiva och individuella sanningar kanske Kyrkan har något att bidra med?

Nog kan man fatta att en lat eller okunnig - för att inte säga dum - journalist lutar sig mot insikten att det inte finns någon Sanning och alltså aldrig behöver möda sig för att finna den. Det partiella, det subjektiva och det individuella räcker. "Min sanning", alltså. Journalisten får utrymme för den och vi andra sitter och bligar på en ruta eller en text. Nu får vi veta, fast vi ingenting får veta.

Kyrkan har i två dagar firat Sanningens Ande med mässor, psalmer, läsningar och böner. Vi som varit med och firat är liksom på banan nu. Det finns en Sanning - och Guds gode Ande vill hjälpa oss till hela Sanningen. Detta är ett projekt som handlar om att stå samman med Uppenbarelsen - Guds avslöjande - och samman med alla dem som med sina bidrag /partiella, subjektiva, individuella/ vill dela mödan att vara Sanningssökare i gemenskap med varandra och med männjiskor som gått före oss.

Postmodernisten kan inte bidra här. Det enda vi kan hoppas är att postmodernisten inte blir läkare - och alltså inte bryr sig om att söka Sanningen om vårt sjukdomstillstånd utan näöjer sig med en partiell sanning - eller domare - och därmed inte söker ge oss vår rätt när vi står inför domstol utan ger oss en subjektiv sanning. Fast när vi hoppas detta, kanske vi ska frukta när postmodernisten blir journalist?

Talar jag alltså för kulturkamp? Antagligen. Det måste sägas att det inte räcker när någon deklarerar vad som är "sant för mig". Det som är sant måste vara sant för alla, annars är det inte sant, dvs ett för alla uppenbart sakförhållande.

Sanningssökande förutsätter en mängd samtal, debatter, polemik, överväganden och klargöranden men förutsätter också minutiös hederlighet. Det skolastiska idealet var kanske bara ett ideal men inte så dumt: Jag säger mitt. Därefter ska du med andra ord återge vad jag menar. Om jag godkänner detta återgivande av min mening, kan debatten börja. Vi jagar sanningen tillsammans och sanningen att säga jagar sanningen oss också.

Här är en kyrklig uppgift. Jag är inte så säker på att kulturchefen - Il Duce della Cultura? - i Göteborg enkelt skulle hantera en sådan situation. Inte Dagens Seglora heller. Men den är väl alltmer uppenbart en publikation i utförslöpan? Helle Klein hade den nimbus som gjorde att sponsorer ställde upp. Vem vill i längden betala för det som nu publiceras? Det är ju faktiskt inte bättre eller mer intressant än det som skrivs på denna vämjeliga blogg.

7 kommentarer:

  1. Göteborgs stift har haft biskop Bo Giertz. Den som relaterar till bibelns texter som sammanfattning (Ps 119:160) blir ett rött skynke för präster, som vill vara intellektuella och inte kan tro på vad Jesus säger om Gud och sig själv och den helige Ande - Sanningens Ande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den som inte hör Gud i en av människa uttalad förolämpning vandrar fortfarande i sin egen andlighet. Den som inte kan se Gud i hundbajs har ännu ej smakat Gud, utan är kvar i sitt eget smakande. Guds Ande lär att höra rösten och smaka nåden. / Magnus Olsson

      Radera
  2. Det är svårt att tänka sig något yrke som passar för en vilsepeka som tror att sanning är något relativt. T.o.m. de enklaste arbeten förutsätter att man utgår från att något är sant.

    SvaraRadera
  3. Tro och sanning är intressanta begrepp. Är tro blott objektiv lära eller subjektiv erfarenhet? Är inte tro enligt aposteln St Paulus också kraft? Är sanning blott moralisk sanning eller också evighet? / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  4. En stor svårighet för mainstream-kyrkan är att man inte tycks ha något raison d'être, utom att reta sig och klanka på Dag Sandahl och några handfullar andra personer med åsikter, som var åtminstone tolerererade eller rent av acceptabla för bara någon generation sedan.

    Har man så ynkeligans lite i sin Hasse Alfredssonskt tomma påse, förstås varför man måste engagera sig för religionssynkretism och avarter av genustänk.

    Firas f ö i likhet med på Norra Öland gudstjänst på Annandag Pingst inom mainstream-kyrkan? Nähä. Mainstream-präster och övrig mainstreampersonal är väl normalt enagagerade i aktiviteter i stället för gudstjänster? Fram för lite mer inkluderande projekt, alltså? Men fel sällskap måste skys till varje pris! Detta är rent dialektisk exklusivitet av det nödvändiga slaget. Och sanningsfrågan kan med varm hand lämnas till fackfilosofer? I Kyrkan tycker vi som var och en känner är rätt och helt utan sanningsanspråk. Utom om någon känner fel och tillikes anser att vanföreställningen är sann, och sen fräckt säger det högt.

    DÅ SMÄLLER DET!

    'Exklusiv inklusivitet' var visst termen?

    Tant Svart

    SvaraRadera
  5. Men då Johanna Andersson inte kan beslås med begrepp som rasism eller främlingsfientlighet, så blir det väl så mycket enklare att peka på den främmande figuren i en annan landsända?
    Han är ju kvinnoprästmotståndare och sådana måste ju ha fel om allt, eller?

    Fast det sistnämnda har jag god lust att säga om de "liberala" allt som oftast, både i den ena och andra sammanhanget.
    Märk väl att jag inte sagt det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. " to be à good catholic you have to be à bit liberal." / Magnus Olsson

      Radera