fredag 1 mars 2013

Undervisning och mission

Kyrkostyrelsen ska genomföra en satsning på undervisning och mission och vad det konkret betyder diskuteras av biskopar, kanslichefer och stiftsstyrelser. Vad ska satsningen heta? Dela liv - dela tro eller Tro som ger liv?

Trons många språk är en infallsvinkel. Bibelberättelser, musik, kyrkorum, förkunnelse, diakoni, konst och "erfarenheter hur tro uttrycks på våra nationella minoritetsspråk" kan det handla om. Men den begåvade frågan ställs: "Hur kan vi tala om tro när kyrkans ord och de kristna berättelserna inte är kända?" Jag hör inte till de misslynta, som ni vet, men undgår inte helt tanken att det kanske är här man ska börja om det ska handla om undervisning och mission?

Trons många bärare är nästa vinkling. Tron bärs förstås av människor, det har jag fattat. Vilka? "Trons bärare är bland annat förtroendevalda, anställda och volontärer." Har faller blodsockernivån, känner jag. Vart tog de vanliga kyrkokristna vägen, den storhet som burit tron sekler igenom? Här beskrivs i stället ett slags producenter och till producentkategorin räknas också "volontärer" in. Det beror antagligen på att ekonomin sviktar eller på att arbetstiden för de anställda inte riktigt räcker till. Sammanträden, möten och fortbildning tar ju tid. Hur - och frågan  ställs konkret - kan personalen på öppna förskolan få fördjupning för att bättre svara på frågor om dopets betydelse? Är inte ett konkret svar att personalen genom söndagligt gudstjänstfirande får sig denna kompetens till livs genom att styrkas att själva leva så, att dopets betydelse kommer till personligt uttryck?

Kytrkliga handlingar är något kärt: Samtalen vid de kyrkliga handlingarna väcker frågor om liv och död, glädje och sorg, kärlek och ansvar. "Existentiella frågor i människors liv kopplas samman med evangeliet om Jesus Kristus, människors livsberättelser med evangeliernas berättelser." Så kan det vara - men är inte det allt överskuggande intrycket att samtalen väldigt mycket handlar om praktikaliteter och att det där med Jesus inte står högt på prioritetslistan. Visst, frågan hur man undervisar om tron måste man kanske arbeta med - men den tycks mer komplicerad. Vad gör prästen i en situation där "folk" gärna vill ha religion men inte kristendom?

Församlingsinstruktionen som redskap för undervisning och lärande är sista rubrik - och det kunde man veta att varje allvarlig fråga ska kokas ner till någonting som ska in i denna förbannade församlingsinstruktion, ett dokument att slita med och som sedan ställs på hyllan, helt i enlighet med dr Alvessons verk Tomhetens triumf.

Vore det inte enklare att hitta de verkliga visionärerna än att dra ihop 70-80 personer att försöka få en kombination av fromma förhoppningar, vanligt sammanträdestjafs, egenintressen av skilda slag och tidigare upprapade "sanningar" (sånt som ska sägas i sammanhanget, alltså) att bli något som på avstånd skulle kunna se ut som en vision? Skulle ansamlingen av folk hellre kraftfullt be om Andens ledning - och sedan sätta sig ner och vänta på den? Eller skulle man annars enkelt aktivistiskt börja fundera över Nya testamentets beskrivning av en missionerande kyrka? Eller läsa missionsvetenskap?

14 kommentarer:

  1. " idag gick jag över ett övergångsställe och mötte ett ansikte, okänt för mig, men känt av livet självt! Två
    Ögon mötte mina ögon och ordlöst sa vi till varandra att vi var den andres andre. På övergångstället mötte jag en människa! Livet grep tag i mig och på ett övergångsställe, mötte jag från en framtid som mötte mig en människa, det är människor vi är!" visst är det vackert? Dessa texter dyker ständigt upp. Vad är det som gör att vuxna teologiskt skolade människor 1 upptäcker mitt i livet att andra människor är människor? 2 får för sig att dessutom berätta om det i betydelsen informera människor om att de är människor? Vackra ord, " den andre", " livet"
    ( oändliga kombinationsmöjligheter) och dessa övergångställen! Sällan beskrivs de som ett delat hav, en ökenvandring, manna från himlen och mottagna bud, med hopp om löfteslandet. Förmodligen för att på nästa övergångsställe är det fullt shchå med att upptäcka att det finns människor!/ Magnus Olsson

    SvaraRadera
  2. Är det inte så här det blir när de renodlade koncerntänkarna och trivselfixarna slår sig ihop utan att bry sig om glödpunktsivrarna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad menar Du med glödpunktskrivarna?
      För att få någon ordning på begreppen Svenska Kyrkans trosuppfattning borde både "damlaget och "herrlaget" redogöra noga för vad som gäller i dagsläget. Risken att man i dag står och rapar upp en trosbekännelse som är uppåt väggarna. Antingen den som står i 1986 års Svenska Psalmbok eller i n ågon förändrad lydelse som gäller i åre 2013.
      Den nya skrivningen har jag ännu ej tagit del av. Står jag och talar emot någon viktig förändring om jag följer 1986 års upplaga?
      Klara ut vad som gäller - förlåt att jag gnäller och svara ej "jag vet inte heller.!

      Radera
  3. "Damlagret och Herrlagret" - Vadan detta nyspråk???

    En större hop vimsepettrar och tossingar får man leta efter...

    Vladimir Pravdoljubov

    SvaraRadera
  4. "Glödpunktsivrarna" är hämtat från biskop Biörns debattartikel i Dagen 27/2. Vad jag uppfattar det är det de som håller fast vid Kyrkans bekännelse och den sakramentala verklighet som håller ihop allt. Från apostlarna via Polykarpos, Irenaeus fram till våra dagar och i framtiden av nåd genom Kristus i den helige Ande.

    SvaraRadera
  5. Församlingsinstruktion? Hellre en kh som säger: "nu går vi åt det här hållet!" Det räcker faktiskt. Och det tar inte upp en massa tid! /Maria

    SvaraRadera
  6. Han menar "glöd-punkts-ivrarna" som syftar på vad bp Biörn Fjärstedt skrev i Dagen:
    http://www.dagen.se/opinion/debatt/krafter-i-kamp-om-kyrkans-sjal/http://www.dagen.se/opinion/debatt/krafter-i-kamp-om-kyrkans-sjal/
    fm

    SvaraRadera
  7. Om Jesus kom invandrande under en Gudstjänst ni leder eller deltar i vad tror ni då hans reaktion skulle bli?
    Lilian

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jesus är alltid med då vi samlas i hans namn. Frågan är fel ställd.

      Radera
    2. Frågan är alls inte fel ställd utan mycket relevant. Din uppfostrande kommentar som inte tillför något är däremot fel. Frågan är relevant eftersom " inte alla som sagt Herre Herre skall ...". Lilians fråga är värd att ta på allvar. / Magnus Olsson

      Radera
    3. Lilian Du talar om Jesu återkomst i härlighet. När vi firar eukaristi kommer Han sakramentalt under gestalt av bröd och vin. Vi ber om att fira Hans åminnelse här så att vi får vara med i Lammets bröllopsmåltid.

      Radera
  8. Varför ironisera över satsningen på undervisning och mission,när kyrkan länge har varit i behov av sådan? Då tycker jag att mer eller mindre elaka kommentarer borde undertryckas till förmån för konstruktiva bidrag till satsningen. Alla goda krafter behövs för att återstärka Svenska kyrkan, ge den en pånyttfödelse, sprida ljus över Honom och Hans underbara evangelium.

    Därför, bästa kommentatorer, vara glada över att särskilt missionen åter skall komma i kyrkans förgrund! Ge ert bidrag till satsningen, ge er kraft, ert engagemang åt den och lägg de ironiska stridsyxorna åt sidan!

    Missionsivrare

    SvaraRadera
  9. En utmärkt analys av det bistra läget - "tomhetens triumf".

    SvaraRadera
  10. Hej allihopa med trons många härliga stunder och att var lärjunge till Herren är våran uppgift och fröjd och vi in ensamhet har mycket och att lära av den Heliga Andens röster och ledning til att bli missionär in våran egen stad för Jesus blods seger til frälning ,tack ,var välsignat ,keijo södertälje

    SvaraRadera