måndag 14 januari 2013

Kallelsen till helighet

När stiftsfullmäktigeledamöterna från Frimodig kyrka i Växjö stift samtalade, var det förstås ämnen som skulle upp men vi såg också till att föra fria samtal om sådant vi funderade över. Intressant nog hade vi var och en på olika sätt funderat över de kristnas kallelse till helighet. Det tog mig något.

Jag hade kommit att fundera över den kallelse till helighet som hör samman med eukaristin. Mängder av helgon och martyrer har i varje fall detta gemensamt med oss att de gått till nattvarden och tagit det på allvar som de tagit emot. Vid altaret räcks oss den helighet vi sedan kallas att leva. Det kunde man också kalla realpresens - Herrens Heliga Nattvard verkligen närvarande i våra liv. Det får politiska konsekvenser, förstås. Den andlighet som är kristen är världslig - till för världens skull, för att världen ska leva.

Kallelsen till helighet drar en gräns mot det ideologimakande vi ser, där de kristna desperat försöker vara relevanta i sin samtid. Kallelsen till helighet står emot talet om relevans genom att verkligen vara relevant. Och frågan om kallelsen till helighet blir ett verksamt verktyg när vi hör parollerna i samtiden, för inför allsköns läror och lärare finns här en kritisk instans. Har det som sägs egentligen med helighet att göra - Helig Skrift, t ex?

Jag har alls inte fått med all klokskap kamraterna kom med för det fria samtalet var allra mest en markör att här är något att arbeta vidare med. Men det räcker kanske att oroa sig lite över frågan vad kallelsen till helighet betyder - i det egna livet, i kyrkolivet och i vardagslivet?

När tåget stannade i Osby berättade Håkan Sunnliden att han en gång hört fader Gunnar predika på Gratia i Kristianstad. Söndagens ämne var "Gud eller världen" och predikans ämne "Pro Gud eller profan." F. Gunnar utbrast: "Och det hör ni ju själva!" Det är ett annat och roligare sätt att hålla fram kallelsen till helighet.

Gick inte den stackars nu marginaliserade och eliminerade "högkyrkligheten" alldeles fel när den valde att bråka om kvinnliga präster? Så frågar den som inte bekymrat sig över vad som hände och som nog i alltför lite utsträckning bekymrat sig över det faktum att en del strider hamnar man i utan att själv vilja eller välja dem. Mitt enkla råd är rådet att ompröva förutfattad emeningar och stabila föreställningar om vad som hände och läsa på.

CA Hessler och Dag Sandahl beskriver båda i böcker vad som hände, Sandahl faktiskt lite djupare och med tillgång till material som hölls under hemligstämpel. Mycket var helt annorlunda än vad folk tror och frågan handlade om något mer djupgående än vad folk ville veta. För de flesta räckte förenklingen väl till. De hanterade frågan som en annan frågan än den om helighet. Den blev profan!

17 kommentarer:

  1. Bara en tanke : Vill Dag S att kvinnopräst-beslutet skall rivas upp och ca 50% av svenska präster skulle ogiltigförklaras som präster?Och deras dop, vigsel och nattvards handlingar lika väl uppfattas som icke giltiga?

    Skall alla människor som döpts och vigts, vara tvungna att göra om samma procedur, men genom manlig omsorg? Skall alla som har biktat sig och fått syndaförlåtelse göra om det?

    Det är svårt att förstå att i högre perspektiv kön skulle vara avgörande för handlingarnas giltighet.
    Om dessa handlingar i Guds perspektiv är giltiga varför är dom inte i mänsklig perspektiv giltiga?

    Även om beslutet fattades med dåliga teologiska argument var inte beslutet ändå rätt ? Bättre argument gör inte orättfärdiga förhållandena mer rättvisa. Eller hur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dop är giltigt så länge en döpt och troende kristen förrättar det, ibland hittar man också kravet på konfirmation. I Luthersk tradition är inte vigsel ett sakrament och därmed finns inget krav på prästvigning hos den som genomför den, därför behöver intet.ex. muslimska konvertiter eller borgerligt vigda gifta om sig.

      Frågan gäller dock nattvarden och Ordets förkunnande. Är det Kristi kropp och blod som den prästvigda kvinnan hanterar vid altaret eller är det vanligt bröd och vin? Är predikan en av den Heliga Ande vägledd utläggning av Guds Ord eller är det predikantens funderingar?

      Slutligen, vem är du att veta vad som är giltigt i Guds perspektiv? Antingen kan Herren begränsa kretsen av bemyndigade personer, vilket Svenska Kyrkan också lär eftersom hon inte erkänner lekmannaledd sakramentsförvaltning, och då kan Han sätta vilka villkor Han vill, eller så finns inga begränsningar men då är prästvigning en onödighet.

      Radera
    2. Vad Dag tycker eller inte tycker är egentligen ovidkommande. Fråga själv Herren hur kyrkan ska gå vidare!

      Radera
    3. Jag uppfattar inte att f Dag vill riva upp några beslut utan snarare hjälpa oss att se klarare. Kallelsen till helighet måste vara grundläggande. Innan vi kan ge besked om vårt hopp måste vi hålla Kristus helig i våra hjärtan (1 Petr 3:15). Den sanna "befrielseteologin" börjar där "vårt sätt överenstämmer med eukaristin som i sin tur bekräftar vårt sätt att tänka". De som tänker politiskt tänker "brutalt" med hjälp av majoritetsbeslut i demokratiska termer (dock ej med kyrklig demokrati där de döda och heliga har rösträtt). De politiskt styrda (tankesmedjor, nomineringsgrupper osv.) tvekar inte att låta sina verbala järnrör drabba de för dem misshagliga. De säger sig står för det djupt mänskliga, ljuset mot mörkret (islamofobi, homofobi osv.), men de funderar aldrig eller sällan på Jesu ord: om ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret.

      Radera
    4. Varje döpt kan själv döpa. Oavsett hur det förhåller sig med kvinnliga präster i övrigt är deras dop alltså riktiga dop.

      Radera
    5. Det är nog inte så enkelt, som att just D S vill riva upp beslutet. Om beslutet om kvinnliga präster och biskopar var fel står det nämligen mycket värre till än vad en enkel ölandskomminister råkar tycka:

      Dop, vigslar, begravningsgudstjänster och mycket annat kan utan problem fortsätta att anse vara giltiga.

      Nattvarden har utan giltiga ämbetsbärare förvandlats till en symbolisk gemenskapsmåltid. Och där är väl ändå majoriteten av prästerna oavett kön redan idag?

      Syndaförlåtelsen får väl då på liknande sätt anses vara en själavårdande, from förhoppning och ingen evigt giltig handling inför Guds tron. Förmodligen delas även denna uppfattning i nutiden av en prästerlig majoritet.

      Med kvinnliga biskopar faller det giltiga prästämbetet. Alltså handlar det därmed inte längre om att kvinnor och män måste gå in i en skapelseordning med bitvis skilda roller; nej, även de av kvinnor vigda männen saknar då rimligen ett giltigt ämbete och har alltså enbart ett avlönat jobb, liksom sina kvinnliga kollegor. Här tror jag faktiskt inte, att man trots D S:s ansträngningar att sprida Karl Marx' tankar om den senkapitalistiska tankeöverbyggnadens utveckling, kan anta att majoriteten av präster delar tanken, att de har ett helt vanligt brödjobb som alla andra.

      Alltså: Nattvard, avlösning och präst/biskopsämbete saknar - om 1958 års beslut nu var felaktigt - giltighet. Och det oavsett vad Dag Sandahl eller någon annan anser eller inte anser.

      Att riva upp kvinnoprästbelutet med dess konsekvenser är ogörligt. Vreden över och oförståelsen av sådana förslag och tankar och dess följder skulle snabbt förvandla kyrkan till en ruin. Varje aktualisering av sådana tankar påskyndar en undergång av kyrkan, som ändå tycks komma.

      Som jag ser det kommer på 100 års sikt problemet att lösa sig själv. Det som finns kvar av kyrkan om hundra år kommer att ha större problem att oroa sig över än medlemstapp och folkets vrede över bristande inrättning i leden i olika genusfrågor. D S och hans stora föregångare har framtiden för sig. Dock knappast i en folkkyrka. Dess dagar är räknade.

      Tant Svart

      Radera
    6. Tant Svart.

      Jag håller med dej. Det finns inget av detta som går att rätta till i en folkkyrka. När folkkyrkan har blivit en fulländad ruin, då först finns möjligheten att bygga upp en "Kristi kyrka" från grunden, som bygger på apostlarnas grund. Kvinnoprästfrågan kommer då att lösas av sig själv.
      Folkkyrkans dagar är räknade. Det sker säkert inom 100 år.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    7. Men det är väl tur att Gud finns trots både kyrka och en del präster! Det är trösterikt!

      Radera
    8. I förbigående vill jag påpeka för Populisten att det i katolsk och ortodox tradition inte är vigseln som är ett sakrament, utan äktenskapet. Det är alltså ett sakrament som två lekmän, en man och en kvinna, gemensamt ger varandra.

      Radera
    9. Mycket klokt skrivet, Tant Svart!

      Radera
    10. nya tant lila!

      :))

      Jo, det känns allt gött, att efter en del katastrofala predikningar kunna resa sig upp och bekänna sin kristna tro...

      Tant Svart

      Radera
    11. Ja, visst är det! Det blir en helt annan liturgisk poäng än avsett (att tron kommer av predikan)men den är ändå stark och bra: - församlingen reser sig samfällt och säger emot villoläraren genom att rent och klart bekänna den apostoliska tron.

      Radera
  2. Blir slutsatsen den att prästvigdakvinnor inte kan vara de som
    genomför Mässa - vare sig de är hetero- eller homosexuella?
    Kan prästvigdamän i alla väder stå för genomförande av Mässa vare sig de är hetero- eller homosexuella?.

    Men det är kanske som dåvarande Biskopen i Göteborg jämförde alternativen - då "vinner" de prästvigda kvinnorna. Men rent sekulärt är det en ickefråga.
    Enligt min mening har det länge varit "pyspunka" på beslutsfattarna.

    SvaraRadera
  3. Det finns en fruktansvärd del av kristenheten som i 2000 år stått för samma sak. Den är dessutom i majoritet.

    De anser inte ens reformationssamfunden vara kyrkor; då de inte behållit alla sakrament giltigt (t ex bikt)!

    Denna hemska instution erkänner dock alla dop och ser alla kristna som bröder/systrar.

    Märkvärdidigt o märkligt värre...

    SvaraRadera
  4. Sker Dopet i Faderns Sonens och den helige Andes namn med rent vatten är Dopet tom. giltigt även om den som döper skulle vara odöpt. Detta är dock enligt Thomas av Aquino i en nödsituation.

    SvaraRadera
  5. Jag tycker nog att marcus sr:s fråga är rätt relevant - oavsett marcus egen kyrkotillhörighet - och att de högkyrkliga tydligare borde redovisa sitt framtidsscenario (precis som vi "abortmotståndare" tydligare borde redovisa hur vi ser på de straffrättsliga implikationerna av vårt engagemang).

    Men som bl.a. diskussionen om nöddop här ovan visar, finns det så klart mycket som kan accepteras i en nödsituation utan att vara det riktiga under normala förhållanden.

    Själv håller jag såväl Guds ord som sakramenten för giltiga även om det är en prästvigd kvinna - eller rent av manlig lekman! - som delar ut dem ("i kraft av ordet"), men jag är medveten om att det i mångas ögon ter sej som en extremt lågkyrklig synpunkt och vill gärna hålla fast vid god allmänkyrklig ordning så långt det bara är möjligt.

    SvaraRadera
  6. Jag har också hört fader Gunnar lägga ut ordet profan på det sättet! färgstark!

    SvaraRadera