söndag 6 januari 2013

+20 + C + M + B + 13+

Dagens lilla chiffer kunde jag förr i världen krita över dörren till Två Systrars. Christus Mansionem Benedicat. Kristus välsigne huset. Att välsignelsen ska dit när vi funderar över Caspar, Melchior och Balthasar är förstås också en finess i sammanhanget men kanske också detta att vi ibland måste uttrycka mysterier. Det ska finnas sådant vi funderar vidare över. Noga besett hör det samman med att människan är ett mysterium i den mening som varje deckarläsare vet - ett mysterium på väg att steg för steg lösas. Alternativet till att se livet som ett Guds mysterium är, som det då och då påpekas, att se livet som en absurditet.

Kristen tro handlar om ett avslöjande av Verkligheten men inte bara en förklaring så som filosofer kan förklara, utan en förändring. Kristus kommer, människor upptäcker vem som kommit och fattar vad han gör. Tillvaron hålls ihop - det som var, det som är och det som ska komma. Och allt möter i det fokus som Kyrkans gudstjänst är.

Det är en familjemässa med traditionell julfest i Församlingshemmet efteråt och i kvällningen blir det julens sånger och psalmer i Källa, vår minsta socken. Där döpte jag i går igen och den lokala entusiasmen är stor över varje nytt barn. Men tre döda på en vecka i Källa betyder att årskvoten borde vara fylld. Det blir framöver två begravningar samma dag - och det trodde kyrkvaktmästare Lennart att han aldrig varit med om i Källa.

Gudstjänst, dop och begravning och en del annat håller jag alltså på med. Och förvånas fortfarande över (ill- eller välvilliga?) bloggkommentarer som ifrågasätter min hemortsrätt i denna kyrka, som jag tydligen fått ekonomisk ersättning av utan att behöva arbeta därtill. Men jag medger att idag räknas det mesta inte som arbete utan som firande! Det är ju helgdag

Nästan lika förvånad är jag över att frågan om kvinnliga präster tjatas. "Övertyga i sak så är saken klar" har det sagts så länge frågan varit på tapeten. Men nog vet ni att när den teologiska rebusen inte kunde lösas med i Svenska kyrkan vanliga teologiska verktyg, så löstes den politiskt. Hur långt tror ni det bär - egentligen? 
En bloggkommentator undrar över kompromisser som borde ingåtts. Undrar man det, har man ingen aning om hur mycket i den vägen som försökts. Mitt problem är ett varje gång vi försökt hitta ett rimligare sätt att hantera frågan, har minoriteten satts åt än hårdare. Man kan läsa böckerna Kyrklig Splittring och Förnyarna för att se. Jag skrev dem.

Nu får det bli en snabb frukost. Inget ätande en timme innan mässan är regeln, som alla fromsinta vet.

6 kommentarer:

  1. Jag kan bekräfta Dags historieskrivning vad gäller kompromisser – jag har varit med länge nog. Varje gång man förhandlat fram någon 'eftergift', har de som makten haver inte nöjt sig med detta, utan gått vidare för fler eftergifter.

    Jag satt, liksom Dag, med i överläggningarna Kyrka-Ämbete-Enhet. När det stod klart att vi inte var beredda på fler eftergifter, utan ville finna vägar för allas hemvist i Svenska kyrkan, gick luften ur samtalen. Och samtalsrapporten, som dock erkände att tveksamheten inför kvinnor som präster var en 'hederlig' teologisk ståndpunkt, fick
    prästvigningsstopp som svar.

    Kompromiss ingår inte i deras världsbild som makten haver. Vad som hände i Engelska kyrkan visar detta. Hade majoriteten gått med på 'provisions' för minoriteten, hade Engelska kyrkan nu haft ett beslut om kvinnor som biskopar. I stället styr man in i vad som tycks blir en konstitutionell kris.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Biskop Göran. Jag skulle tro att denna "eftergiftsväg för troende" tolkas av de liberala som att vara "på väg" i enlighet med det de kallar "den fortsatta uppenbarelsen", men istället är det den väg som leder ut ur Kyrkan in i det som kan liknas vid det ateistska samfund som några engelska komiker nyligen bildat. Det är nog trots allt värre i Sverige där det är möjligt för stå-uppkomiker att bli teologie hedersdoktorer bara på grund av sin popularitet.

      Radera
  2. Thorsten Schütte6 januari 2013 kl. 09:55

    Första gången mötte jag C+M+B över dörrarna vid en semester i Bayern 1978 och grubblade länge, innan jag fick förklaringen. Sedan bodde vi påsken 2012 på en Berlinresa på samma gata som den polska katolska kyrkan (och Vatikans beskickning) och såg det igen på många lägenhetsdörrar. Tydligen gick prästen från katolska kyrkan runt där på trettondagen och välsignade de lägenheter, där innehavaren ville detta. Nu ska jag sluta cirkeln och går nyfiken och i ekumenisk anda till Trettondagsmässan i Katolska Kyrkan - dyker chiffren upp igen?

    SvaraRadera
  3. Kinskapsfrågan är intressant detta "förblindade förstånd" som St Paulus talar om idag, hur det osynliga kan ses som Romarbrevet formulerar det, och Jesus, den synloggjorde enligt St Johannes, säger att bara i " dessa mina minsta" kan det ses. Att likt Abraham härda ut " såsom såg han den osynlige" och känna igen Kristus där han visar sig. Mystikens erfarenhet att mysterium och diakoni är samma sak. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  4. När vi försöker "hitta ett rimligare sätt att hantera frågan" uppträder makthavarna, som bara bryr sig i "homo politicus" och "homo economicus",likt Farao gjorde mot Guds folk när de ville fira Gudstjänst i öknen. Vi får se hur C o E, som inte verkar vara lika skadad som C o S, hur de hanterar frågan när kvinnliga biskopar röstades ned.Farao är vred och förhärdad men det blir till slut ändå blir som Gud vill. Denna världens gud vill gärna blända oss, men vi anpassar oss inte efter denna världen.

    SvaraRadera
  5. Jag har på något sätt fått en bok, innehållande endast blanka sidor. Inbindningen är dock BIBEL 2000. Är det möjligen symptom för något? Jah menar, där en ÄB vill förpassa mycket till "historiens skräpkammare" och hans efterträdare "utvidgar" ord, för att få dem att passa egen inställning Således kan man inte samtala utifrån Bibelns grund./Stig Walldin

    SvaraRadera