söndag 23 december 2012

Högerextremism och näthat

I  den svart-vita medievärlden är det - och blir det fortsättningsvis - uppställning kring temat högerextremism och näthat med ständiga kopplingar till 1930-talet. Jag antar att Dagens Seglora,  efter en viloperiod, som rätt precist omfattar den tidigare publiceringsperioden, satsar sina krafter där. Jag kan väl kommentera lite på förhand.

Det är uppenbart att vi har en stor grupp människor, som röstar SD. Det torde vara rätt enkelt att förstå att den gruppen nu hämtar kraft och styrka från Centerns programarbete, där fri invandring föreslås. Vi har och får en polarisering. Den kommer sig i hög grad av den förda invandringspolitiken, där vi fått ansenliga problem med utanförskap. Det är väl rätt uppenbart att den som saknar skolutbildning från sitt hemland, knappast kan konkurrera om kunskapsjobben i Sverige. Också om man ser invandringen som en investering på sikt, kostar den pengar nu. Att det kom muslimer till Sverige kunde man kanske hantera med tal om att vi får en blågul islam, väl integrerad i Sverige. Men det gäller inte riktigt islamisterna. Man kanske skulle tala lite mer om hedersmord och tvångsäktenskap? Och ta upp att svenska medborgare uppenbarligen dras till krigshärdar för att slåss för Allah eller engagerar sig i ett försök att komma Jyllands-Posten till livs efter Muhammedkarikatyrerna?  Men vi får också en polarisering, när människor säger sig inte känna igen den stadsdel de bott i sedan början på 1970-talet (miljonprogrammets!) för det har kommit så många främmande människor dit. De är osäkra och rädda. "Jag är en främling i mitt eget land." Hur hanteras det främlingskapet? Och vad gör man när föräldrar flyttar sina barn till skolor där det finns färre invandrarbarn för att deras egna ungar ska få en utbildning som skolan med många invandrarbarn att ta hänsyn till, inte riktigt förmår ge? Dessa föräldrar vill inte segregationen men de vill inte heller att deras barn ska få en sämre utbildning.

Den som tar upp frågor av det här slaget ska inte avfärdas som rasist eller främlingsfientlig och knappast islamofob heller. Problem i ett samhälle ska diskuteras som samhällsproblem med fakta tillgängliga och människors oro ska tas på allvar.

Finns det en högerextremism som inte deltar i ett sådant samtal utan på förhand har sina manifesta ståndpunkter intagna? Säkert. Trivs denna högerextremism bäst tillsammans med sina egna åsiktsfränder? Rimligtvis. Men ska debatten tas, kräver den fakta och saklighet. Den vinns inte med tillmälen och etiketterande av dessa de andra som "de andra". Det måste vara möjligt att debattera så och inte alldeles sällan skulle vi föra samtalet om "det som inte får sägas" för att säga just det och störa "de interna världsbilderna" av utanförskap eller elitism. Detta sagt, vet jag hur svårt det är med folk som ropar: "Säg inte emot mig, för jag vet hur det är!" - och jag fattar att de vet inte alls hur det är, men har bestämt sig för den verklighet de kan eller föredrar att hantera.

Näthatet är verkligt som ett uttrryck för frustration. Det gäller att komma åt orsaken till frustrationen mer än uttrycken för den. Det är väl uppenbart att en del av hatarna i forna tider (dvs fram till 1970-talet) suttit på anstalter och inte som nu haft många offentliga arenor att effektivt agera utifrån. Jag såg säkerhetspoliserna som omgav Jimmie Åkesson och nu hade samma polis tagit sig an Åsa Lindeborg på Aftonbladet. Man kan inte leka med hotbilder men kan man återställa ett samhälle där öppenheten är lika självklar som på Tage Erlanders tid? Eller är vi nödgade att leva i en rädslans kultur där det gemensamma samtalet ersätts med hojtande och hotande? Måste det bli så här när vi inte har folkrörelser som bär? Ett politiskt liv som vårt, mellan språkrör och järnrör, som distribuerar tekniska politiska lösningar uppifrån - har det egentlig livskraft eller skapar det just hat? Det tål att tänka på.

Finns det något kyrkligt bidrag till detta samtal? Det ekumeniska arbetet i Genéve under tidigt 1930-tal samt konferenserna i Oxford och Edinburgh 1937 är värda att ta upp igen - teologi och socialetik  (Life and Work samt Faith and Order) i en tid av totalitära anspråk. Vad såg de och vad sa de? Kan vi lära oss något av det som var och skulle vi kunna bli lite stolta över att Svenska kyrkan då förmådde ta ett stort ekumeniskt ansvar i den här sortens frågor?

11 kommentarer:

  1. Det torde inte vara någon överdrift om någon skulle mena att svenska kyrkan, med sin "officiella linjes självskadebeteende", är dåligt rustad att bemöta vår tids totalitära tendenser. Istället söker man spela med eller snarare "spegla med" i tidsandan vare sig det gäller pride, islam osv. I denna situation där "ångest råder" måste vi förkunna och sakramentalt gestalta det eviga evangeliet från Honom som är evig Fader. Frohe Weihnacht f Dag.

    SvaraRadera
  2. Det fanns på den tiden en grundinställning som handlade om att ting var möjliga att göra något åt. Endera har problemen blivit så stora eller politikerna blivit så små, att det mest handlar om att lindra problemen. jag är glad över invandringen, men inte över att vi inta kan hantera den:det borde vi kunna: det verkar finnas en, (vågar man säga detta?) lättja, kopplad men vilja att "skicka signaler" till potentiella invandrare om att här redan är fullbokat. Den typern av signalering har ju fått våra myndigheter att begå åtskilliga, ursäkta, men faktiskt: grymheter. Saknar de som har ansvar makt? Saknar de som har makt vision? Var går det fel? fm

    SvaraRadera
  3. En granne anhöriginvandrade. Nu, ett halvår senare, har hon klarat SFI med utmärkta betyg. Och varför skulle hon inte? 26 är gammal. Master i språk, utbildad, kvalificerad affärstolk, sedan åratal flytande i fem språk - varav tre utan accent - dock inte svenska, som nu läggs till listan. Svenska För Invandrare klarades i hennes akademikergrupp i genomsnitt av sju månader snabbare än den tid om 15 månader som berättigar till ett skattefritt utbildningspremium om 12.000 kr.

    Nu till det intressanta: Endast ca två (2) procent! av SFI-eleverna klarar grundutbildning i svenska inom den mycket generösa tidsram som berättigar till utbildningspremium.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=5358890

    I Israel ges nyanlända tre månader för att uppnå språklig och social basfärdighet på relativt hög nivå. Man bekymrar sig över att närmre 70 % av dem som invandrar behöver något längre tid.

    Ger detta nyckeln till våra svårigheter med invandring? Är den svenska invandringen till närmre 100 % en invandring av illitterata, ja varför inte erkänna faktum, i stort obildbara? Är detta kanske rentav en medveten politik hos våra eliter för att kunna sänka löner för enklare arbeten och service? Stor falaffel för tjugan i Malmö talar sitt språk. Och visst är det bra om service i samhället sköts av folk som vet sin plats, gammal hederlig underklass, ni vet? Sådan har saknats länge under den epok då förutvarande arbetarklass gjorde klassresan, tills nära nog ingen i den yngre generationen blev kvar. Det finns många i de fina villakvarteren som välkomnar öppnade gränser. För deras del är fattiginvandring bara en fördel: Billig arbetskraft som sköter samhällsservice, trädgårdar, ungar, gamla föräldrar, swimmingpooler, husdjur, fordon, sommarvisten, restauranger och varför inte frankt erkänna även detta - sexuella behov.

    Länder som Kanada och Australien ställer höga krav på sina invandrare. De skall inte kosta, utan i stället omedelbart gå med vinst samt sakna terrorism- och brottsbenägenhet. Israel tar emot alla med judisk anknytning. Ändå tycks Israelerna lyckas utmärkt med sin omfattande integration i förhållande till oss svenskar.

    För det är väl inte så, att den genomsnittlige juden är såå helt intellektuellt överlägsen den hatande omvärld som kommer hit till vårt öppna samhälle? Eller är månne ivrith så mycket lättare än svenska? Vad säger de präster som fortfarande orkar möda sig med grundspråken? Eller är den sociala situationen i Israel med sämre skyddsnät och självmordsbombare, iranskt atomvapenhot och raketbeskjutning från lite varstans rentav så stimulerande, att deras invandrarström får motivationshöjande eld i gumpen?


    Tant Svart,
    alls icke invandringsfientlig, och som skulle uttrycka sig mera försiktigt utan skydd av pseudonym

    SvaraRadera
  4. "Vårt samhälles öppenhet" får sig en törn när pressen informerar om att två svenskar har gripits för terrorism här eller där.


    Det är en aning kinkigt om man funderar om Kalle Karlsson och Folke Nilsson har varit framme.
    En viss otydlighet skadar mer än den läker.


    Återkommer med förslaget att starta Söndagskolan
    som utbildningsbas för Svenska Kyrkan.
    Barnen har fått undervisning i julens och påskens händelser och Jesus och hans verk.

    SvaraRadera
  5. Skrivelsen är en riktig bra analys om stämningar och rädslor vilka framkallar fenomen som SD.
    Men vi kommer att få leva också med motreaktioner som Seglora.
    Förslaget att Svenska Kyrkan skulle ta ansvaret för ett ekumeniskt samtal är en adekvat önskan. Det räcker inte att nöja sig med ett fördrömmandet av obekväma åsikter, utan det krävs också analys och förståelse för varför samhälls situationen är som det är.

    SvaraRadera
  6. Mycket klokt skrivet, Dag. Om detta må vi tala!

    Polariseringen har kommit till vägs ände och som jag ser det har de avpixlade och integrationsproblemsförnekarna ungefär lika stor skuld till dagens situation.

    SvaraRadera
  7. SD är nog inte något bra exempel på högerextremism. Snarare handlar det om ett nostalgiskt vurmande för Per-Albins svenska folkhem, huruvida det ens fanns en gång spelar ingen roll.Eftersom alla stora partier valt EU-anpassning och marknadslösningar i alla frågor finns det ett utrymme för SD bland dem som varken förstår eller bejakar samhällsutvecklingen. De demokratiska partierna har här problem som de måste möta, annars finns en stor och ökande potential för SD./Gustaf Björck

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer med det som Gustav Björck skriver. SD vurmar nog mer för Per Albin och Erlanders/Strängs folkhem.Så det är inget bra exempel på högerextremism./Sven-Åke Nilsson

      Radera
  8. Kyrkliga bidrag ? Påven har vid flera tillfällen uttryckt sådant som: rätten att leva i ett (rättsligt) fungerande land går före rätten till asyl i andra länder; ta hand om flyktingar som kommer, men gör något åt all den kriminalitet som migranttrafiken är förknippad med; de styrande i de länder migranterna kommer ifrån är skyldiga att göra något åt de förhållanden som driver människor på flykt.

    SvaraRadera
  9. Jag blir stämplad som rasist när jag uttrycker mitt obehag över att asylsöknade följer efter mig på stan, frågar efter fb namn och telefonnummer, eller för att jag på nätet efterlyser en annan invandrarpolitik.

    Jag (en vanlig svensk) ser det som en självklarhet att vi ska ta emot flyktingar där det verkligen föreligger ett hot mot deras liv i deras hemländer men att anhörig invandringen begränsas till kärnfamiljer. Och att de familjer som förespråkar hedersmord mm får vända direkt. Likaså de som begår grova brott...varför ska de få avtjäna sina straff här? Nä låt dem utan prut få återvända till sina hemländer.

    Men det viktigaste är ändå att det blir en mycket snabbare handläggning av varje ärende det ska t ex inte gå 8 år innan ett beslut om utvisning sker...helt horribelt!

    Så fler tjänster till handläggningen av asylärenden så att max vänte tid blir 3mån innan de asylsökande får besked om de får stanna eller inte.
    Lilian

    SvaraRadera
  10. Kloka synpunkter och sunt förnuft, ledigt och klart framfört!

    SvaraRadera