torsdag 14 juni 2012

Gud bevare! Om hopeahuippu

Vi talar om Voiden Huiput, årets höjdpunkter i den finska designvärlden. 884 kvinnliga präster i Finland har fått möjlighet att köpa en nydesignad prästdräkt. Det var den som fick priset med motivering: "Dräkten ger det kvinnliga prästerskapet efterlängtat syre, värme, mänsklighet, ändamålsenlighet och kvinnlighet. Utgångspunkten för förnyelsen var onekligen väldigt begränsad men genom framgången tar kyrkan ett steg mot det moderna samhället."

Det var tidigare kläderna som gjorde mannen. Nu är det dräkten som gör den kvinnliga prästen.

Jag läste citatets första mening och möttes av kommentaren "Skojar du?". Så det kan bli! Jag skojade inte. Jag läste innantill. Men varför ska det bli så löjligt när det kommer till kvinnliga präster? Efterlängtat syre kommer med dräkten! Värme och mänsklighet sitter i klädtrasan - men var det inte det gudomliga prästeriet kom till för? Ändamålsenlighet och kvinnlighet - men vad med det kvinnliga egentligen? Det borde analyseras ett varv till för antingen är poängen att det kvinnliga ska ha plats just i prästeriet eller annars är poängen att könet är irrelevant. Det kan man fundera över när vi ser könsfördelningen vid prästvigningar.

Själv har jag varit i England. Där finns det kvinnliga präster. Man ska nog inte låtsas om att många av de kvinnliga prästerna är rekorderliga tanter och att de gestaltar den gamla kyrkliga tantkulturen men numera iförda prästskjortor av skiftande kulörer. En hade ansvar för en Coffee-Church och det var inte alls dumt men mer kaffe än kyrka, kanske - om man med "Kyrka" avser något som har med egentliga sakrament att göra. Ingen vågar ta i den kyrkliga transformationen, den som gjort Kyrkan till kvinnokultur - och den processen har gamla anor. När jag var ung präst och gick på hembesök i området tillsammans med diakonissan öppnade mannen dörren och ropade in i lägenheten till frun: "Det är från kyrkan. Det är till dig."

Är det i verkligheten så att när Kyrkan marginaliserats tillräckligt så kan man ha kvinnor som präster eller är det så att med kvinnor som präster marginaliseras Kyrkan? Inte vet jag. Men kvinnokulturer är ett intressant forskningsfält. Och mäns utmarsch ur den kyrkliga sfären uppmärksammades mindre än den kvinnliga inmarschen, där kvinnor bevars kunde få fina uppgifter som ordförande i kyrkoråd mm mm. Men vad med män?

Jag hör till dem som tror att evangeliet är lika angeläget för kvinnor som för män.
Jag hör till dem som vill bygga en församling där alla kan vara med och där vi inte har kultur på det ena könets villkor.
Jag var med redan innan 1958. Jag såg den kyrkliga kvinnokulturen redan då. Den har stärkts genom att professionaliseras.
Är fenomenet värt att tala om - eller är vi prisgivna till ett sammanhang där de kvinnliga prästerna få syre och kvinnlighet av sin prästdräkt och framgången att designa klädtrasan innebär att "kyrkan tar ett steg mot det moderna samhället"? Herre, du var förr ditt folk nådig!

Som vanligt funderar jag mest över det faktum att så lite gjorts för att teologiskt erövra ämbetsreformen från år 1958. Det politiska beslutet låtsas vara teologiskt. Inte blir det bättre när jag läser kyrkoledningens stolta toleransdeklarationer i Kyrkans Tidning. Tala om Torsdagsdepression. Jag ser att det är till att vara läppalätt kreativ när det gäller att formulera den verklighet många av oss vet inte är. Alla vet vilka frågor som inte får ställas. Gud bevare den som ställer frågan om hur stor procent av kvinnor i Sverige som är lesbiska och ber att få motsvarande siffra för kvinnliga präster i Svenska kyrkan. Än mindre får man nog fråga om lesbiska nätverk, karriärbefrämjande miljöer.

Men hur gör man med den nya finska prästdräkten om man är lesbisk? Den ger ju kvinnlighet.

17 kommentarer:

  1. Jag har enbart ställt en fråga till de högkyrkliga prästerskapet- den ser ut att bli obesvarad.
    Vad är det som gör att Mässan för att vara giltig skall ledas en manlig präst.
    Hög eller bögkyrkligt är det ok? Men varför måste det vara en man? Fram med en ordentlig redovisning av skälen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://bloggardag.blogspot.se/2012/04/efter-frukost.html för den som vill finna svar.

      Radera
    2. Mitt svar blir skriften och traditionen som är god katolsk lära. Kristus hade i sin omgivning många kvinnor, men han utser ingen av dem till apostlar. Som du säkert vet utgör apostlarna Kyrkans "pelare", urprästerskapet. Genom den apostoliska successionen förs sedan uppdraget vidare. Detta är den lära vi har att hålla oss till. Sedan skriver du "Hög eller bögkyrkligt är det ok?" Antar att du menar Hög- eller lågkyrklig. Där blir mitt svar att intentionen naturligtvis måste vara den rätta, att man avser att fira en mässa enligt katolsk lära och att elementen är de rätta liksom instiftelseorden.

      Mvh Gunnar Andersson

      Radera
  2. Men snälla Dag! Om vi börjar bakifrån i det du skriver. Varför inbillar du dig att lesbiska kvinnor inte kan vara kvinnliga? De gillar ju KVINNOR!Och har du aldrig träffat på manhaftiga heterosexuella kvinnor? De kan väl inte ha varit osynliga för dig?
    Sedan måste jag skratta! För är det någon som verkar få syre av prästutstyrseln så är det väl ni män i brokadutstyrsel och era eventuella kaftaner! Nog kan man se påfåglar i prästdräkterna på både manligt och kvinnligt håll! Vakna nu till verkligheten! Saker blir inte annorlunda för att de inte sägs rent ut, och vem skulle våga påstå att klädseln hade betydelse för en manlig präst?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Benedictus' röda sommarhatt bär syn för sägen. Bara ett rött flor saknas för att den helige Fadern skall framstå som vore han bedagad, brittisk drottningmoder.

      Tant Svart

      Radera
    2. Tant Svart!
      Det där var alldeles för svårt för mig! Jag fattar ingenting!

      Radera
    3. http://romancatholicblog.typepad.com/roman_catholic_blog/images/2007/11/20/pope_benedict_xvi_with_saturno_1.jpg

      Ursäkta!

      Tant Svart

      Radera
    4. Ja, det var i vart fall inget påfåglande!

      Radera
  3. På tal om nätverk, får man fråga om Frimurarna?

    SvaraRadera
  4. Så enkelt är det nog inte! Man kan vara lesbisk och definitivt vara kvinna utan varje tvekan. Men man håller sig helst med pojkaktig, "kvinnlig pojkvän".
    Med tilltagande insikt om det manliga könets alltsomoftast korkade tjur- och hankattsbeteende, hyser jag alltmera förståelse för dessa, ibland mycket attraktiva kvinnor.

    Vad beträffar karriärbefrämjande, lesbiska nätverk, finns dessa sedan länge i SvK. Informella samtal med präststudenter vid den praktisk-teologiska utbildningen tyder på att ca 30% av de kvinnliga kandidaterna är lezzies. Troligen bortemot det dubbla jämfört med motsvarande siffra för gay clergy inom homoöverrepresenterade delar av den romerska kyrkan, exv i N-Am.

    Visst är det så, att män överlämnar svåra, dåligt betalda och otacksamma uppgifter till kvinnor? Där männen inte längre vill göra jobbet, rycker kvinnorna in? Kanske är det också så, att där inte strejta vill göra tjänst, där får bögar och flator chansen? Trots allt tal om likaberättigande är synen på homosexuella negativ. Särskilt bland normala män. Kyrka är ändå totalt out. Där kan kvinnor och varför inte bögar och flator få hållas. Så resonerar nog alltsomoftast hederlig, korkad, tjurskallig, hankattsmanlig, knullaruntande, helgpackad svensk man.


    Per S

    SvaraRadera
  5. Självklart måste vi ha en könsneutral garderob för HEN så att alla blir lika. Föreslår att prästerskapet går en kurs i färganalys som fortbildning, så man vet om man är "Höst, vinter, vår eller sommar" ,passar i varma eller kalla färger. Byxkjol borde vara ett basplagg för alla oavsett könspreferens. Tunika borde fungera, används ju av män i vissa kulturer. Höftskynken en idé.

    SvaraRadera
  6. Svaret på "varför måste en man leda nattvardsfirandet?" är "därför att den som leder nattvardsfirandet är biskop eller präst". Och biskop samt präst är manliga uppgifter i kyrkan.
    Försök till andra ordningar har gjorts (200-talet) men avvisats. Prästen/biskopens uppgift är manlig. könsrollerna har en viktig funktion i uppenbarelsen och frälsningen. Gud är brudgummen, skapelsen bruden: i sin uppenbarade form: Kristus är brudgummen, Kyrkan är bruden. fM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här har jag förklarat för Leif Ekstedt tidigare, men han låtsas som att han inte förstår eller vill förstå. fM har här gjort en enkel, klar och kortfattad förklaring av frågan. Hoppas det går hem den här gången då.

      "Präst på åskådarplats"

      Radera
  7. hopeahuippu betyder "silverspets/silvertopp" men är inte ett andrapris. Länken nedna visar hur det ser ut. Hade annars varit perfekt för begravningsentrepenörer. fm
    http://kristakeltanen.kuvat.fi/kuvat/naispapinvirkapuku/
    Begärs lösen, skriv: valo !

    SvaraRadera
  8. Hade Kierkegaard levt idag och bevittnat den pågående farsen som utspelar sig i SvK, jaaa...

    SvaraRadera
  9. Bäste BloggarDag!

    Detta var knivskarpt och utan slarvfel i texten - en njutning att läsa!

    Jag har också varit med sen början år 1958, då jag fick mitt första "nej tack" till mig att bli pastor. Däremot fick min granne från barn och ungdomen sjuksköterska och diakonissa i botten utbilda sig till präst. Vid Missionsskolans andra "nej" till mig fick jag rådet att skaffa en annan utbildning först.

    Som jag minns alla samtal med henne min väninna (bäst jag skriver väninna men det är mer bibliskt med vän)samtal om Kyrkan, så har hon bara lovord om kvinnoprästmotståndarna för ni är bäst bibelkunniga.

    I landets nergångna situation skulle jag önska att denna bibelkunskap kom oss till del på ett bättre sätt än genom genusforkning i all oändlighet. Det är som det är ändå! Jag är kvinna och fick en prästgen i arvet och predikosjukan dessutom. Det har inte varit lätt sen år 1958! Det har gjort ont minst sagt.

    Guds välsignelse som är motsatsen till Guds förbannelse
    önskar
    Gunnel Bergstrand

    SvaraRadera
  10. Enda skillnaden mellan kyrkan och teatern är att teatern vet om att den är teater.
    /Kierkegaard

    SvaraRadera